Ett tårfyllt farväl
Luis Carlos Cuartero lämnar Zaragoza efter tjugo år inom organisationen.
Det finns få avslut som inte kunnat vara värdigare. Det är orättvisa och inget annat när en man som vigt sitt liv åt en klubb och älskat denna innerligt får lägga karriären bakom sig på det viset Luis Carlos Cuartero nu gör. Skadad, i Segunda, utan att ha getts den möjlighet han uppriktigt önskat att bidra till ett eventuellt avancemang.
Under måndagens presskonferens där han officiellt tillkännagav sin pension från elitfotbollen grät han öppet.
Luis Carlos kom till klubben som fjortonårng, då familjen flyttade till Zaragoza från Pradilla de Ebro och jobbade sig upp från ungdomslag till B-lag.
Han gjorde sin debut i Zaragozas A-lag säsongen 1992/93 men flyttades ner till Zaragoza B året därpå. Det tog inte fart för honom på riktigt förrän 1995, då han också fick vara med och vinna Cupvinnarcupen mot Arsenal.
Utöver den utmärkelsen så har Cuartero även vunnit Copa del Rey vid två tillfällen, åren 2001 och 2004, samt Spanska Supercupen – också den 2004. Säsongen dessförinnan följde Luis Carlos med klubben ner för en vända i Segunda.
De senaste åren är det skadorna som kommit att prägla Cuarteros karriär, han missade så gott som hela fiaskosäsongen 07/08 och skadade sig tidigt i höstas så illa att han skulle komma att missa också denna.
Och det var då någon gång, som han började prata om slutet på allvar. Detta snack tog ytterligare fart i och med försäljningen av Oliveira och Braulios operation. Cuartero skulle sluta sin karriär som offerlamm.
Om Zaragoza skrev av Luis Carlos från truppen skulle man tilldelas femton dagar att finna en ny anfallare på med tanke på rådande situation. Och Cuartero gick med på det här.
För klubbens skull.
Att Zaragoza sedan inte ordnade med någon anfallare är en annan historia.
Om den sista tidens skador säger Cuartero själv: Jag har slagits med all kraft jag besitter mot den del av mig själv som säger att jag inte orkar mer men den delen har varit den starkare. Jag är glad att jag försökt kämpa emot det här och att jag inte bara gett upp utan kamp. Jag ville så gärna komma tillbaka. Jag lovade min son att vara med och föra klubben tillbaka till toppen. Nu kommer det inte att bli så, och jag hoppas att han förlåter mig.
Jag kommer aldrig att kunna återgälda klubben för allt den skänkt mig, det gör mig så ont att inte få vara med om återtåget till Primera.
Zaragozas president Eduardo Bandrés satt bredvid Luis Carlos Cuartero som denne rörd till tårar läste upp det brev han skrivit till sina fans som tack för det stöd han fått av dem under de sammanlagt 20 år han befunnit sig i klubben.
”Jag har gett mitt yttersta här, jag har aldrig tvekat. Jag är glad och stolt över vad jag åstadkommit. Jag har lidit, gråtit och varit så oerhört lycklig under mina år i Zaragoza. Jag har vuxit till man i den här klubben, i medgång, men framför allt i motgång. Jag har fått växa till man i världens bästa fotbollsklubb – Real Zaragoza, i Aragón.”
Bandrés passade på att understryka vilken tillgång en trogen spelare som Cuartero varit för klubben, och zaragocistas Europa runt har lämnat sina tack och sina lyckönskningar till denne stora man som nu lämnar över kaptensbindeln han burit i så många år till Alberto Zapater (som förvisso agerat ställföreträdare i de två år Cuartero varit skadad men officiellt ändå ’bara’ varit andrakapten).
Från redaktionens håll vill vi på svenska passa på att tacka Luis Carlos Cuartero för den tid och det engagemang han lagt ner på vår klubb, den största delen av sitt liv, på sättet han gjort det på och önska honom all tänkbar lycka i framtiden.
Det känns för jävligt att han inte får avtackas som han förtjänar, som matchvinnare och med avancemang till Primeran ordnat efter lyckad match inför publiken på La Romareda, det känns ovärdigt.
Vi hoppas att han förblir inom organisationen, och att han någon gång på något vis får det slut han så väl förtjänade att få här.
Gracias por todos grande Cuartero – eterno capítan.
Källor: Marca.com, El Periodico de Aragón
