La Batalla de Aragón: La batalla de Aragón - Zapater

För Zaragoza. I allt. Överallt.

24/8-09 Zapater

Några veckor i Italien och Alberto Zapater mår bättre. Han vill lägga allt det onda som utspelat sig under sommaren bakom sig, det är hans egna ord.
Det onda.
För Zapater var separationen från Zaragoza det mest smärtsamma han någonsin upplevt, inför den stod han överrumplad, eftersom han liksom vi aldrig förstod att det hände. Som väl var så var det till Genoa som han kom, och ingen annanstans.
- Jag känner mig oerhört tacksam och smickrad, säger Alberto om sin nya klubb. Att de var beredda att satsa på mig betyder mer än vad jag med ord kan uttrycka. Jag befann mig på botten men nu har jag kommit på fötter och jag vill återgälda dem för det förtroende de visar mig och det nya hopp de ingjutit. Jag vill lägga allt det smärtsamma bakom mig nu.Genoa spelar en attraktiv fotboll, jag tycker inte den italienska skiljer sig så mycket från den spanska som folk gärna säger att den gör. Jag ser fram emot derbyt.

Någon lägenhet i Genoa har Zapater inte skaffat. Han bor på hotell i staden, och hittills tillsammans med sin morbror och vännen, den forne Zaragozatränaren Victor Muñoz.
- Jag försöker lära mig lite italienska, varje dag blir det några nya ord. Men jag har inga problem med att göra mig förstådd. I grund och botten är fotboll ett universellt språk, och vi kommunicerar med varandra där igenom över språkbarriärerna. Mina lagkamrater och jag kommer bra överens, men det är klart att det blir ensamt. Jag spenderar den mesta tiden på hotellet, Internet har blivit min bästa vän. 

Vad säger vi om det?
This too, will pass.


Zapater och Sculli.

Igår besegrade Genoa Roma med 3-2, Zapater gjorde kvitteringsmålet då han (jag lånar GradinataNords ord här) ’slog en frispark smekt i krysset’.
En lyckad debut, om än överlag ojämn.

Batalla de Aragón kommer inte att glömma bort Zapa bara för att han inte spelar i Zaragoza längre. Så var det sagt med.
Bara han kan fylla igen saknaden efter honom. När han kommer tillbaka. Till dess håller vi oss inte alltför långt bort.

Spanien och Sverige har saknat Zaragoza i Primera lika mycket som vi, och firar återtåget genom att se till att premiärmatchen mot Tenerife sänds i TV.
Klockan 22:00 på lördag, det tackar vi för!



19/8 -09 Lite hårdare Eduardo!

Jag ska inte bli långrandig, tänkte jag. Inte den här gången. Vi har redan skrivit så mycket om alla värvningar som gått i stöpet precis då de som 'vet' försäkrat oss om att inom en timme eller två sitter namnet på kontraktet.

Att vi inte har de skarpaste förhandlarna i världen i vår ledning står bortom alla rimliga tvivel.

Så för att försöka locka Alvaro Negredo till sig provar man nu en ny teknik, eftersom pengarna inte riktigt finns där. Real Madrid och Zaragoza förhandlar om tio miljoner istället för arton, och så möjligheten för marängena att under de två kommande säsongerna köpa tillbaka Negredo för en spottstyver.
Och ja, det kan man finna sig i. Vi gör ju själv affärer på det där sättet, det har Deportivo - och därigenom vi själva och framför alla Angel Lafita - alltför bittert fått erfara.

Men när Hull City fortsätter att flaunta sina sedlar, och när dessutom plötsligt Sevilla på nytt försöker fånga Pardezas intresse lägger Eduardo Bandrés om taktik och kopplar på något som förslagsvis kan kallas charmoffensiven.
Den går ut på att han använder sig av media för att berätta hur han högaktar Negredo.

- Det är en drömspelare inte bara för mig, utan för oss alla att ha i laget, vi har haft ögonen på honom i flera år. Jag tycker att han är fantastisk! Han skulle passa oerhört bra in i Zaragoza.


Bandrés drömmer om Negredo.

Det är under Marko Babics presentation som Eduardo passar på att önska sig Alvaro.
Efter att ha välkomnat kroaten vill Eduardo gärna vända sig till Negredo ännu en gång.
Han avslutar med att filosofiskt konstatera:
- Det är en dröm att få Alvaro Negredo till Zaragoza. Och ibland besannas dina drömmar. Ibland gör de det inte. Att de inte gör det alla gånger betyder inte att du för den sakens skull ska sluta drömma. 

Nej, naturligtvis inte.

Så kör vidare på det här spåret, Eduardo! Att outa känslor och visa uppskattning i media är nästan rörande, måtte han nu se hur innerligt önskad han är!
Lite hårdare bara, sen sitter den där den ska.
Signaturen, då förstås.


8/8 -09 Sergio, Sergio

Det här var väntat. Sedan det stod klart att Zaragoza skulle möta Betis har jag gått och funderat på hur Sergio Garcia skulle bära sig åt för att försöka vinna sympatier hos sin forna klubb och dess irriterade supportrar.
Möjligheten lades upp alldeles framför honom.
Att han skulle komma att försöka göra någonting sade sig självt.
Sergio var besatt av att lämna Zaragoza då vi åkte ner och att han med sin tredje degradering skulle ha ändrat uppfattning och ideal skulle varit att begära för mycket av en man som han.
Jag upprepar förstås klassikern: Jag vill så gärna spela i Zaragoza, jag älskar Zaragoza - men jag vill inte spela i Segunda.
Bara för att.

I alla fall.
Hur det gick för Sergio i Betis vet alla redan. Han hade attityden, han hade viljan, han skadade knäet då han firade mål mot Numancia och de grönvita åkte ur.
Tyvärr.

Och nu ska han för en kväll återförenas med [fast mot] Zaragoza.
Under sommaren har han knappast gjort någon hemlighet av att han -om det funnits möjlighet, hans utköpsklausul är satt till 20 miljoner €- helst lämnat Betis åt sitt öde för spel i - Primera. Han har också sagt att han om en försäljning inte blir aktuell kommer att kämpa för att föra Betis tillbaka.
En skugga av mognad.

Men nu - inför mötet med Zaragoza - så har han låtit blotta såväl sin inre poet som sin sanna karaktär.
Vad tycks om denna kommentar:
- När jag flyttade från Zaragoza mådde jag väldigt dåligt. Jag slet av mig skinnet på kroppen och lämnade det bakom mig, det är kvar där, i Zaragoza.
Katalanskt passionsintyg?


Sergio Garcia - och hans gamla "skinn".

Också Sergios omtalade stolle till pappa har vädrat sitt väloljade munläder i El Periodico:
- Det vore förstås optimalt för Sergio om han hade fått återvända till Zaragoza. Han är inte en spelare för de lägre divisionerna. Ingen kan garantera att Betis tar sig upp så fort som Zaragoza gjorde, men man kommer att satsa på att göra det. Skulle vi räkna med att Betis gick upp igen skulle Sergio kunna vara tillbaka i Sevilla nästa höst igen men Segunda vore missgynnsamt för hans karriär varför en utlåning till en klubb som betyder mycket för honom vore att föredra, om det kunde arrangeras. 

Vad säger vi?
Skratta?
Gråta?
Skratta av gråt, gråta av skratt? 
Välkommen tillbaka -våra armar är vidöppna?


3/8 -09  De tjugo utvalda

Träningslägret i Navaleno är över och med tre raka (meriterande!) segrar i ryggen beger sig Real Zaragoza söderöver, närmare bestämt till Andalusien, för att möta Betis, Lepe och Recreativo de Huelva.

Överlag får visiten i Soria kallas lyckad:

Palencia – Zaragoza slutade 0-4
Målen av: 1-0 Pavón, 2-0 Uche, 3-0 Uche, 4-0 Pavón

Navaleno – Zaragoza slutade 0-11
Målen av: 1-0 Abel Aguilar, 2-0 Alfredo, 3-0 Ewerthon, 4-0 Ewerthon, 5-0 Arizmendi, 6-0 Uche, 7-0 Uche, 8-0 Uche, 9-0 Songo’o, 10-0 Songo’o 11-0 Aridane

Också sista matchen, mot Guadaljara, avverkades utan större problem även om siffrorna blev mindre.
Guadaljara – Zaragoza slutade 1-2
Målen av: 1-0 Hidalgo, 1-1 Rafa, 1-2 Uche

Uche har alltså gjort mål i alla matcher såhär långt.
Tre spelade – sex satta.
Och Zaragoza har fortfarande inte förlorat sedan en 21 februari.

Igår tog Marcelino ut truppen som kommer att vara med och göra upp i den prestigefyllda Trofeo Colombino, och följande tjugo ska alltså representera Zaragoza: 

López Vallejo, Carrizo och Diego García (som är tredjemålvakt), Laguardia, Ayala, Ramiro, Borque, Pavón, Pablo de Barros; Jorge López, Gabi, Kevin, Ander, Abel Aguilar, Ponzio; Aridane, Ewerthon, Arizmendi, Uche och Pennant.

De som saknas är så Braulio, som just opererat bort skruvarna han haft i foten över sommaren, Pulido, Songo’o, Paredes och Hidalgo.
Ska vi förutsätta att de fyra sistnämnda inte är Zaragozaspelare i slutet av denna månad?


Marcelino - som är skyldig oss allt nu.

- Det är nödvändigt att kunna skilja på drömmar och mål, sa Marcelino. De ska inte ta ut varandra, utan först ska vi uppnå vårt mål och sedan ska vi uppfylla vår dröm. I höst är målet att klara kontraktet och drömmen Europaspel.

Så då vet ni.
Jag tippar oss som femma eller sexa. 


26/7-09 Om hjärna eller hjärta med Zaragozaredaktionens nya

Zaragozaredaktionen växer!
Snart inte bara bäst och vackrast längre utan störst också! 
I Batalla idag debuterar Joel Olsson( mer om honom senare), vårt första redaktionella nyförvärv inför kommande säsong; det är vi oerhört glada och tacksamma över! Å redaktionens vägnar - varmt välkommen!  
Alla ord som följer denna mening i inlägget är hans och hans enbart.

Hjärta eller hjärna: vad är att föredra?

En spelare som kan vända bort två motståndare i en rörelse, sätta frisparkar från 30 meter med förbundna ögon, eller ösa in mål/assists. En spelare som, när det passar, förklarar sin kärlek för klubben, för att sedan när bättre bud, eller sämre tider kommer, strejkar för att flytta till rivalen/största ligan/rikt oljebolag. En legoknekt.

Eller.

En spelare som inte kan dribbla lika snyggt, skjuta lika bra, eller har lika många tjejer springandes efter sig. Men som jobbar konstant i 90 minuter och lite till vare sig han orkar eller inte, som spelar på fel position utan att klaga om laget behöver det, som spelar med sänkt/ingen lön om klubbens finanser kräver det. En spelare som tackar nej till världens bästa, för att klubben behöver honom. En spelare som kysser klubbemblemt och verkligen menar det.

En spelare som flyttar för att tränaren i hans drömmars klubb vill det, för att inte ställa till onödigt bråk. Vilken föredrar ni?

- Joel Olsson

24/7-09 Några ord om Lafita

Det har varit tyst om Angel och Depor i flera dagar. Nästan lite obehagligt tyst, inga genanta utspel i form av stämningar över fotografier, ingen Agapito som pratar om hur lugn han är. Men när Lafita inte medverkade i gårdagens match började naturligtvis tankarna att långsamt röra på sig, och bilda nog med nyfikenhet för att orka titta på fallet ännu en gång - något som i sig hade förefallit otroligt typ förra veckan.
Och tillförlitliga El Periodico, som har svar på det mesta, kom upp med en notis på ämnet under förmiddagen, som en bön som besvaras. 

Så here goes: Uppgifterna är inte officiella ännu, men Zaragoza har tydligen lyckats få Deportivo att ändra sig i fråga om betalningen - nu går man alltså plötsligt med på att vänta på den första delen (första summan höjs då till 2,6 miljoner € istället för tidigare 1) till den trettioförsta juli, vartefter den resterande miljonen ska avverkas under säsongen 09/10. Deportivo ska vara nöjda med den här överenskommelsen då den, enligt El P, visar att "Zaragoza menar allvar med affären".
Jaha.
Menar allvar är det vi gör.

Deportivo har vidare börjat titta på Jordí Alba (som tillhör Valencia men) som ersättare till Lafita, och Jurado sa i ett uttalande under gårdagen att han inte ämnar lämna Atletico Madrid den här säsongen.
Det ser alltså ut som om vi kanske får hem vår förlorade son trots allt. 
För stunden om inte annat, och det är väl för den vi ska leva; nästa timma vete gudarna.


21/7 -09 Uche - Zaragocista version 1.0

Efter att ha genomgått den medicinska undersökningen fick Zaragozas tillskott i offensiven, Ikechukwu Uche, möjligheten att för första gången uttala sig om övergången. Och det var idel vackra ord från nigerianen - här sparas inte på krutet.

Som till exempel: Då jag först hörde talas om intresset så trodde jag knappt det var sant. Real Zaragoza är en av de största och mest inflytesrika fotbollsklubbarna i Spanien och det är en ära för mig att bli förknippad med dem. Jag var tydlig från början med att jag önskade lämna Getafe [utöver Zaragoza kopplades Uche ihop med Sevilla och Valencia] och jag är min gamla klubb mycket tacksam för att de lät mig ta den här möjligheten.

(Tänk om vi hade vetat det i vintras! När vi hade vår stora kris. Vilka villiga spelare det fanns där ute, egentligen.)

5,5 miljoner € (Ni ser, jag kan tecknet nu!) är vad Zaragoza uppges betala Getafe för Ikechukwu, som vidare säger sig ha haft ögonen på Aragóns stolthet sedan han först kom till Spanien.
- Ska jag vara uppriktig så är hela min familj nöjd med övergången även om det är lite tråkigt att lämna Getafe - där jag har trivts mycket bra och känt mig uppskattad och värderad. Jag önskar klubben allt väl framöver och jag vill tacka alla supportrar som har varit underbara.

Jag vill inte ta något ifrån någon, hade det varit jag hade jag känt precis sådär vad Zaragoza beträffar, men tycker ni inte att det känns lite...teatraliskt?

En annan som snackat under dagen är Marcelino. Men relation till Míster är som bekant schizofren, jag försöker försonas med honom och det går i kortare stunder. Som idag.
Då lät han nämligen inte bara meddela att han gärna ser Abel Aguilar i Zaragoza, utan också räknar med Ponzio, Generelo och Zapater kommande säsong, även om avtalen med de två sistnämnda inte är helt klara än. 
Vi binder honom vid de orden.

Generelo till Huesca hade varit en skymf och Zapater.... ja ni förstår själva.


20/7-09 Bara som hastigast

Det är såhär vår ledning resonerar, dem på vilket så mycket hänger.
Att sälja Ewerthon till Monaco för tio miljoner Euro (jag har fortfarande inte räknat ut hur man gör själva symbolen – för den som inte förstår så är det här en vädjan om hjälp) är en bra sak.
Varför är det en bra sak?
Jo – för att vi behöver de där tio miljonerna.
Och till vad behöver vi dem?
Se, dem behöver vi för att köpa en målskytt.

Men vänta lite? En målskytt?
28 mål nu senast?
En av de fem bästa i klubbens historia, sett till antal mål på enskild säsong?
Ringer det några klockor?

Till deras försvar –för att se saker i perspektiv- hur som haver får ändå sägas att Ewerthons kontrakt går ut nästa år, och han har en lön som överstiger det satta taket. Vare sig löner eller kontrakt är dock mig veterligen omöjliga att förhandla om. Jag är pro Ewerthon.
Han förtjänar ett större öde än 800 åskådare på hemmaplan.

Zaragoza inleder försäsongen med en läkarundersökning idag.

Den fjärde augusti spelar vi mot San Roque en Lepe (de kommer från Huesca), sedan har vi Recreativo, Betis och Numancia att öva ägande på i den prestigefulla Trofeo Colombino.

Betis.
Sett till den imponerande avsaknaden av karaktär och självrespekt Sergio ”Jag vill så gärna spela i Zaragoza men inte i Segunda” Garcia besitter så kan det mötet bli intressant på fler än ett plan.
Sergio vill som bekant ”lämna Betis”.
Sergio tyckte att ”det var hjärtslitande men nödvändigt för karriären” att lämna Zaragoza.
Det tog honom tillbaka till Segundan ändå – dem som tror på ödet borde älska det där.


Oliveira - som insett att hål och former uppstod för att fyllas.

Och när vi ändå är inne på de Sevillas finest ska vi (jag är som kungen, jag säger vi om mig själv) passa på att nämna Oliveira; brassen har bekräftat att han är klar för den traditionella, meriterade arabiska klubben Al Jazira och tackar i sitt uttalande Zaragoza för att vi pressat Betis att sälja honom.
Han tackar. Jag är förvånad, men så lär jag mig heller aldrig.
Det enda som hedrar Ricardo i det här fallet är att han faktiskt erkänner att han går för pengarna. Det krävs en del för att stå för sådant.
Så ja, varsågod.
Vi får sju miljoner på kuppen. Euro då.



15/7 -09 Nej

Zaragoza vill inte förnya Zapaters kontrakt

Jag tänkte först tiga ihjäl det här. Fråga inte varför, det vet ni redan. För att det handlar om förnekelse, naturligtvis, underskatta inte den och ta den inte ifrån den som behöver den.

Såhär är det: Alberto Zapater - vår kapten, vårt alternativa klubbemblem - har ett kontrakt med Zaragoza som går ut nästa sommar. Det här kontraktet vill Alberto förlänga, Alberto vill inte behöva lämna Zaragoza, någonsin.
Det är bara det att ledningen inte är med på noterna.

För ett halvår sedan då Atletico och Valencia försökte lägga vantarna på Zapa var det bortom diskussion, såväl spelare som klubbrepresentanter ansåg sig smått förnärmade över bud på spelaren.
"Fundera inte ens på det där," sade Zapater till oroliga supportrar som han chattade med Marcas läsare, "det kommer aldrig att hända."

Idag fortsätter Alberto att säga att han minsann inte tänker lämna Zaragoza i sommar. Han ska spela kvar, allt han vill är att spela med sin klubb i Primera.
Men ledningen pratar med Fiorentina, kanske, säger de, kan man byta Alberto mot Felipe Melo. Eller kanske mot Emana?
Emana ja.
Han i Betis - tillbaka till Segunda.

Men är de komplett dumma i huvudet, undrar jag.
Man kan inte byta Zapater, inte mot någon, inte mot alla pengar i världen. Det han har är så förbannat mycket större än så.
Zapater är inget bokmärke, inte heller är han ett paket mjölk.
Man byter honom inte, man säljer honom inte - han står över alla sketna bäst före datum.



I min artikel om Marcelino skrev jag om Zapater: "Och så Zapater, som aldrig skulle lämna Zaragoza, som blev förnärmad vid frågan för mindre än ett halvår sedan.
Vår Zapater.
Som inte varit bländande men som heller inte fått spela på sin rätta position, som funnit sig i att hoppa in för Diogo som högerback utan att klaga med mantrat jag gör det som krävs av mig för min klubb.
Vår själ och vårt hjärta, honom vill Marcelino sälja.
Fy fan säger jag bara, det får låta hur det vill.
Man säljer inte sin själ och man säljer inte sitt hjärta; man vårdar dem så att de mår bra och fortsätter att vägleda och att slå.
Långt borta någonstans viskar någon om konflikterna mellan dessa båda män, om hur den ena har svårt att finna sig i att det i folkets ögon är den andra som är klubbens självklara ledstjärna. Den andra är inte Marcelino.
Jag skulle offra Marcelino som tränare för Zapaters vara vilken dag som helst och utan att tveka. Det finns inget konstlat över honom, tårarna i hans ögon vid avancemanget var ren och skär glädje; dagen kallade han både den lyckligaste och den viktigaste i hans liv.
Zapater är Zaragoza. Inte större än klubben, bara en viktig fundamentär beståndsdel."
(En av de viktigaste.)

Jag ville bara upprepa mig. Understryka, hjärntvätta.

Supportrarna till Real Zaragoza i Spanien rasar över detta, och från ledningens sida försöker man blidka:
>>Men vi vill bara att han ska få spela ett år i Italien och sedan komma tillbaka till Zaragoza och vara den Zapater han var då han flyttades upp i A-laget för fem säsonger sedan. <<
Men era blinda idioter, det är han ju, och ännu mer om ni sätter honom på rätt position.

Villarreal, Valencia, Atletico Madrid och så Fiorentina.
Där har ni dem.
Klubbarna som är efter Zapa.
Just nu avskyr jag dem alla och envar. Så in i helvete. Det brukar jag inte göra, men just nu gör jag det. Av den anledningen.

En vän i Spanien mailar till mig: "Det suger att vi alltid kastar iväg våra egna, det är ju på dem vi ska satsa! Först Cani, sen Lafita, ska de kasta bort Zapater nu med? Det finns ju inte. Vad kommer härnäst? Att sälja Ander och Goni i vinter? De kommer att bli hur bra som helst om de får stanna, men fan vet ledningen sysslar med."

Jag.
Jag vet vad den sysslar med. Den generar sig genom att bråka med Depor om Lafita. Igår var det dags för nästa - man lät då meddela att man anmält Deportivo för ännu ett 'snedsteg'.
Vilket var detta?
Jo. De hade med Lafita på det officiella lagfotot.

Snacka om att fokusera på vad som är viktigt.
Inkompetenta idioter.

Jag orkar inte ens be om ursäkt för de många fula orden. Inte idag. 


13/7 -09 Angels inferno

Det är inte mina ord.
Det är Aragóns pärlas.

Igår återvände Angel Lafita till Riazor för att inleda försäsongen med Deportivo La Coruña - han passade samtidigt på att klargöra för El periodico att han på inga sätt kommer att spela för den galiciska klubben i höst.
Han strejkar alltså hellre. Är inte det lite i överkant ändå?
Tjura sådär.
Piqué kommer minsann också från en fiiiin familj, men de kanske är bättre på att uppfostra, om vi ska våga oss på att anta.

För den som missat detaljerna som föreligger så hänvisar jag till Deportivoredaktionens mer objektiva artikel i frågan, den ligger här, och till min egen, som kanske inte är lika objektiv. Den ligger här.

Zaragoza tänkte först inte låta Lafita åka till A Coruña (huja!) men efter att ha rådgjort med sin agent och med de juridiska representanterna valde han ändå att återvända till klubben han spelat i de två senaste säsongerna.
Om än motvilligt.
- Jag måste ju åka, säger han. Men jag hoppas att de kommer överens fort så att jag kan komma tillbaka till Zaragoza igen och sedan ser vi. För stunden får jag vara här.

Deportivo kommer att presentera Lafita som en av spelarna som ska representera klubben i höst, något som man från Zaragozas håll inte ser med blida ögon på. När presentationen är genomförd kommer vi helt sonika att dra Depor -som hävdar att Lafita fortfarande är deras spelare - inför rätta.
De kommer förstås att återgälda detta, för vi har inte betalat. 2,6 miljoner plus skatt skulle vi ha lagt ut senast den 9 juli enligt Depor och senast den 31 augusti enligt oss själva. Resterande 900 000 Euro vid senaare tillfälle.
För att citera Daniel Svärd ur Zaragozas forum:
>>Förra året krävde Zaragoza att Deportivo skulle betala de 2 m euro som stod i utköpsklausulen senast 30 juni, annars skulle spelaren vara deras. Varför skulle det då vara annorlunda när Zaragoza ska betala sin klausul? 
Det känns som att om det hade stått i kontrakten hade det blivit så väldans mycket mindre rabalder om alltihop. SÅ man får ju hoppas att båda lagens ledningar kanske lär sig skriva ett kontrakt efter det här... <<

Och ja. Så kan man väl säga. Om någon nu hade haft skriftliga bevis - läs om allt stått i klartext i kontraktet - på att just han (tillåt mig utelämna ''eller hon' här, det känns överflödigt) var den som hade rätt så hade det här varit världens mest lättlösta problem. Bevisligen finns ingenting skrivet - så vad hände med alla faxen fram och tillbaka natten den 29 juni som man snackade om? De bara upplöstes i intet?

Nu får Angel Lafitas öde avgöras i domstol. Jag brukar varken tycka eller tro det annars, men just den här gången är det nog lika bra.
Om inte annat ska det bli spännande att följa.
Jag kan aldrig motstå lite god sandlådeaction.
Varken som åskådare eller som deltagare.

Fast egentligen skulle jag bara skriva att Lopez Vallejo förlängt sitt kontrakt med oss. För ytterligare en säsong. 
Håll bänken sjungande!


9/7 -09 Några ord från Antonio Prieto

Zaragozas sportchef sedan den 24 juni, Antonio 'Toni' Prieto börjar bli ett element lika återkommande i denna blogg som Zapater och i framtiden Ander Herrera. Snart duar vi varandra.
Därför känns det som hög tid att låta mannen som under den närmsta tiden på sitt sätt avgör vår framtid (sedan han 'övertalades' att stanna) säga ett par väl valda ord.

Prieto berättar att det är viktigt med strukturen i ledningen, att var och en vet sin platstför att det ska fungera i organisationen och passar samtidigt på att meddela att han inte tycker att det är någon bra idé att ha en tränare som också är sporchef.
En liten pik till Míster Marcelino, kan tänkas?
Men nåväl - för att ingen ska missförstå honom tillägger han:
- Jag vill dock understryka att vi har en mycket nära relation. Vi samtalar dagligen och vi ska inte glömma att det i våra förhandlingar är oväsentligt vad som är bäst för tränaren eller vad som är bäst för sportchefen - det vi ska göra är det som är bäst för Real Zaragoza.

Han får frågan: Flera anmärkningsvärda spelare, Lafita, Gabi, Jorge López och Braulio till exempel, ryktas till andra klubbar, kan du svara på om en försäljning av någon av dessa ligger nära till hands?
- Liksom alla klubbar så har vi en grupp professionella fotbollsspelare, utav dem finns det alltid vissa som sticker ut och väcker intresse på andra håll. Vissa av de här lagen har en större ekonomisk kapacitet än vad vi har. Det betyder per definition inte att spelaren är till salu så fort någon säger sig vilja ha honom, för att vi skulle sälja någon av de här skulle erbjudandet inte bara vara tvunget att gagna oss som klubb utan även den berörda spelaren i fråga.
Kommer det sådana bud så kommer vi att syna dem närmare och kanske överväga en försäljning, det är så det fungerar - något annat kan jag inte säga. 


Fast vad säger han egentligen, någonting?

Låt mig bara påpeka att det i fallet Gabi alltså är Valencia som är intresserade.
Valencia...

Och hur ser den ekonomiska situationen ut i Zaragoza?
- Den är inte värre för oss än för andra klubbar i Spanien. det är så som världen ser ut just nu, som ni märkt så har det i huvudsak bara varit ett lag som gjort en massa värvningar såhär långt. Den ekonomiska krisen har kommit till den spanska fotbollen och därför så kommer det att bli en lugnare Silly Season än vad vi kanske är vana vid.
Men vi ska förstärka laget. Vi är ute efter bra fotbollsspelare i första hand, inte stora stjärnor, säger Prieto till Marca.

Gott så.

Tills försäsongen drar igång den 22 juli så har han lovat att de första nyförvärven ska vara färdiga. Och visst.
Han ljuger inte.
Det första blev färdigt och officiellt under kvällen.
Mer om det alldeles strax, i en separat artikel.



6/7 -09 Om guld till vår Framtid, och om Ronaldos presentation

Det känns som att vi har en gyllene generation på gång, mycket fokus har kommit att hamna på Ander som han är stjärnskottet, men under den Medelhavsturnering som just avslutades i Italien, och som Spanien vann, så var det mer än Herrera vår Victor Laguardia som fick chansen att skina.
Laguardia skrev i samma veva som Kevin Lacruz, Raul Goni och nämnde Ander på sitt första proffskontrakt med Real Zaragoza efter att ha arbetat sig upp från ungdomslag till B-lag och imponerat stort. (Är det tredje för inlägget i rad som jag påpekar det? Så blir det när tiden går.)
Det blev förvisso inga spelade Segundaminuter för Victor som fick nöja sig med att se och lära från bänken de gånger han togs ut till A-laget under våren. Desto mer aktiv kunde han bli med U20-landslaget i Italien; Laguardia spelade nämligen alla minuter i turneringen och det var hans mål mot Frankrike som tog Spanien till final.
- Jag har spelat i ungdomslandslaget förr, men det här är det första jag får vara med om att vinna något, säger Victor till EL Periodico. Man kan inte peka ut en spelare och lägga allt på honom, när ett lag vinner så är det allas förtjänst. Jag är glad för jag vet att jag gjort bra ifrån mig och jag är glad över att ha fått fina omdömen och så, men mest av allt är jag lycklig över guldet och det tillhör hela laget.

Japp. Och precis så ska man säga.

Men eftersom vi jobbar hårt på att lansera Ander nu så ska han inte gå obemärkt förbi. För visst var det en sliten Herrerita som kom till Italien, så sliten att han fick ledigt för att åka tillbaka till Madrid och sitta på läktaren och se Zaragoza avsluta Segunda mot Rayo.

- Den här säsongen har varit en omtumlande upplevelse för mig och ska jag vara ärlig så hade jag inga krafter kvar att lägga på mästerskapet, även om jag önskade att jag haft det. Jag gav mitt allt de sista månaderna med Zaragoza och kom till träning med landslaget bara tre dagar efter att vi säkrat avancemanget mot Cordoba. Jag visste att jag skulle vara sliten men jag var för smickrad över uttagningen för att tacka nej då jag tillfrågades.

Men eftersom Ander är Ander så gjorde hans slitnare jag ändå kvitteringsmålet i första matchen, då Spanien spelade 2-2 mot Tunisien, sedan fick han finna sig i att börja de flesta matcherna på bänk.

- Jag är glad och stolt över att vi vann det här guldet, över att få ha varit med om det, även om en del av det på ett mer personligt plan också blir det sura körsbäret i kakan för mig som inte kunde spela på toppen av min förmåga. Jag vill alltid kunna ge mitt yttersta, men man måste inse sina begränsningar. Nu har jag fjorton dagar på mig att vila innan vi drar igång försäsongen, och jag kommer att parkera bollen på hatthyllan helt, jag ska inte ens titta åt den förrän vi sparkar igång igen den 22:e. 

(Finalen spelades mellan hemlandet och förhandsfavoriten Italien och Spanien, och den slutade 2-1 till de rödas favör.)

Två veckors vila är alltså allt som Ander får. Hoppas att det räcker. Han har tidigare sagt att det som oroar honom mest är de enorma förhoppningar man har på honom, han har bett om tid och utrymme för sin egen utveckling.
Och lagt journalistikstudierna åt sidan.

Samtidigt som jag skrev det här lät jag Cristiano Ronaldos Real Madrid-presentation vara på i bakgrunden. Jag har hittills låtit bli att yttra mig om vad jag anser om lagets värvningar, och jag kommer att fortsätta på det spåret, främst av den anledningen att det faktiskt inte intresserar mig i sådan utsträckning eftersom det inte kommer att beröra vare sig mig eller Zaragoza förrän säsongen har börjat och resultaten därav blir kända, och för att jag tycker att alla tyckare, från Laporta ner till media och vidare blir smått patetiska då de lägger sådan tid och energi på att snacka om vad Madrid gör och inte gör.
Liksom Marcelino sa om Mandía för ett par veckor sedan: Koncentrera dig på ditt lag i första hand så ska du se att det går bättre för dig nästa gång.

Intryck från presentationen however.
Det första: Storslaget, imponerande, på gränsen till vulgärt och skönt distanslöst. Jag älskar när folk vågar ta sig själva på allvar.
Det andra: (Eftersom jag är tjej.) Hur fan kan folk tycka att han är snygg? Det undrade jag förvisso om Beckham med. Och sedan – vilken roll spelar det? Ingen alls. Men det var ett intryck det med.
Det tredje: Det var en vacker gest att signera killen som tog sig förbis tröja och hålla vakterna på avstånd en stund. Lite skön medmänsklighet i allt det där stora. Till någon som alltid velat spela i Real och som uppenbarligen har känslor för klubben– grattis. 

Känslor för lag kan vi aldrig få för mycket av; Ander till exempel, nobbade som bekant både Madrid och Athletic, för att spela i sina barndomsdrömmars fotbollsklubb.
Och hans dröm slog in samma sommar som Ronaldos gjorde det – vem kan döma och varför skulle man vilken som är sannast, vackrast och mest lönsam? När det kommer till drömmar är det enbart förverkligandet av dem som betyder något.
För Ander såväl som för Ronaldo. 



29/6 -09 Några ord från Framtiden

I måndags skrev Ander Herrera på sitt livs första proffskontrakt, och det med Zaragoza. Han var sist ut av våra fyra framtidslöften – tidigare gjorde vi färdigt med Raul Goni, Kevin Lacruz och Victor Laguardia - alla dessa ynglingar, skolade i vår ungdomsakademi har skrivit på fyraårskontrakt med klubben. 

Fokus på Ander här en stund, Zaragozas nya safir, som varit ett intresseobjekt för både Real Madrid och Athletic Bilbao. Framför allt de senare har jagat honom intensivt både i december och under så gott som hela juni månad.
- Jag var hela tiden bestämd på den punkten att jag inte kommer att lämna Zaragoza, säger Ander till Marca. Jag är tacksam och smickrad över deras [Athletics] intresse, men vill understryka att det är ensidigt. Jag vill spela på La Romareda, som min hemmaplan, i Primera.

Athletic försökte locka (läs muta) till sig Ander genom att erbjuda honom högre månadslön än den Zaragoza ger honom, om vilket Herrera själv avmätt konstaterar:
-Pengar är inte min drivkraft eller motivation, det viktiga för mig är känslan. Jag älskar att ta på mig vår tröja varje helg, jag är hemma här, i mitt lag och jag är oerhört lycklig. Det är inget man kan betala mig för att bli, det antingen är jag eller inte.





Vid sidan av fotbollen läser Ander Herrera journalistik på universitetet, men kommer i och med Zaragozas avancemang till Primera att skjuta studierna på framtiden.
- Men jag ger inte upp det där, säger han. Något måste jag göra sen, när jag inte kan spela längre, och att skriva är något annat som jag brinner för. För närvarande är det på laget jag lägger all energi och jag vet att jag har fått mycket positiv uppmärksamhet – jag hoppas bara inte att folk förväntar sig för mycket av mig. Jag är en i laget, jag är inte laget, och jag har en bra bit kvar innan jag är på samma nivå som till exempel Jorge Lopez. Vad jag kan lova dock, är att jag kommer att ge allt för Zaragoza, och jag lägger ner själ och hjärta för att försöka bli så bra som jag alls kan bli.

En stund, i samband med att Pedro Herrera i frustration lämnade organisationen, fruktade jag faktiskt att den detaljen kanske skulle komma att Anders framtid. Att han på något sätt skulle dras in i hela karusellen. 
Men sedan lugnade Pedro ner sig och återvände självmant, fick nytt jobb som sonen rodde i land sitt kontrakt och får nu finna sig [Ander ja] värderad till 24 miljoner Euro. (Hur jag än letar är jag inte begåvad nog att hitta den symbolen på tangentbordet och det är inte ens en gammal dator jag har £$.)
Men, låt mig poängtera.
Det berodde inte på Pedro.
Att Ander skrev på alltså. Han är bättre än så.
Förmodligen var det tvärtom.


27/6 -09 Cuartero tar plats och Braulio är besviken

La batalla vaknar ur koman, känner mest för att somna om och glömma den här röran, vara bekväm nog att klarna till på riktigt först i höst när det finns tydliga svar och konkreta riktlinjer istället för detta virriga pekande i luften.
En sådan sketen attityd är dock varken värdig laget eller bloggen, så smäll på fingrarna och shape up.
För det vet väl alla vid det här laget att kaos är ordningens ursprung, och kanske får jag äta upp de här orden alltför snart men så som situationen ser ut för närvarande kan vi bara bli positivt överraskade.

I veckan presenterades Antonio Prieto officiellt som Zaragozas nya sportchef, han ersätter efter viss ”övertalning” –för Antonio ville helst till Madrid- Pedro Herrera som först lämnade organisationen i vredesmod (se inlägget nedan) och sedan återvände då blodet slutat koka.
Pedro kommer att stanna i föreningen, vilken roll han får är inte helt klart, men någonstans där uppe i toppen sätter sig pappa Herrera och det gör han rätt i. Det känns på något vis betryggande (med tanke på Marcelinos utveckling), att någon som klart och tydligt vågar uttrycka sitt missnöje får inneha en högre befattning, förhoppningsvis håller han humöret under kontroll framöver.
En annan man som tar plats i ledningen är trotjänaren Luis Carlos Cuartero, som tvangs pensionera sig från fotbollen för dryga två månader sedan som hans skadebekymmer resolut vägrade upphöra. Och nog är det här glädjande nyheter – till skillnad från Marcelino och Prieto så älskar Cuartero Zaragoza, och jag känner mig fullkomligt övertygad om att han aldrig skulle göra något för att skada klubben.
Plötsligt har vi alltså bland alla dessa girigbukar och opportunister också två bultande hjärtan, jag lägger mycket av mitt sargade hopp till dem och till deras inflytande och omdöme.

Braulio Nobrega, som fått det förklarat för sig att han efter en säsong fylld av skador och personliga motgångar inte längre är önskad i Real Zaragoza säger till El Periodico:
- Jag får finna mig i min situation, så som den blivit. Jag kan inte säga vart jag spelar i höst, jag har kontrakt med Zaragoza fram till 2013 och personligen hade jag gärna fullföljt det. Jag såg fram emot att bli en del av det lagbygge som planerades då jag skrev på förra hösten men mycket hinner hända på ett år. Jag vet att det finns ett intresse för mig från Sporting och från Tenerife, har jag någonting alls att säga till om så antingen stannar jag i Zaragoza eller så blir det till Tenerife jag går. Jag tycker inte att jag fått chansen att visa vad jag går för här än och blir gärna kvar, men jag får lov att acceptera de beslut som tas.

Och visst känns det som om Braulio skickas iväg på orättvisa grunder här, liksom han själv är jag beredd att skriva under på señor Nobrega förtjänar en riktig chans att visa sin kapacitet här, i Zaragoza.



16/6 -09  Herrera d.ä* lämnar efter dispyt och Goni förlänger

Anders pappa, Pedro Herrera, är inte tillfreds med utvecklingen i organisationen och lämnar över sportchefsämbetet till Antonio Prieto, enligt uppgift efter en hel del meningsskiljaktigheter i ledningen den senaste tiden. Prieto ansvarar alltså under Marcelinos överseende för värvningar och försäljningar i Zaragoza under det kommande året.
Enligt El Periodico ska klubben "genomgå en stor färvandling på två månader" . Det här oroar mig. Visst säger det sig själv att truppen behöver förstärkas, men det är inte en alltför bra idé att utan vidare byta ut dem som kämpat oss upp från Segunda tillbaka till Primera. Stommen i det som blivit ett lag måste få bestå så att misstagen från säsongen 07/08 inte upprepas.
Vi har under våren hört den ena spelaren efter den andra uttala sig om situationen i laget, om harmonin som till sist infunnit sig, och om glädjen över resultatet.

Antonio Pierto, som kom till Zaragoza 2008 strax efter nedflyttningen, var så sent som igår på väg till Madrid för att ingå i Florentino Perez superbygge, (hans familj har redan flyttat till huvudstaden), men efter ett möte med vår starke man, Agapito Iglesias, valde Prieto att förbli inom organisationen. 
Jag funderar över hur mycket det "valet"  fick den personliga skattkistan att svälla.

Prieto, som mellan åren 1998-2002 arbetade inom spanska fotbollsförbundet på uppdrag av landslaget har även figurerat som sportchef i Getafe och har verkat inom Real Madrids ungdomsakademi, kommer först att presenteras nästa vecka.

Pedro Herrera har inte avskedats av Real Zaragoza, utan har, enligt El Periodico, självmant valt att lämna organisationen som Antonio Prietos allt starkare inflytande kommer att förminska hans betydelse.
Det känns inte som att allt gått rätt tillväga här, det känns inte som att Herrera blivit rättvist behandlad. Zaragocista som denna man är skulle han inte marschera ut utan vidare.

Kan detta komma att påverka Ander, tro? 
Vår unga kelgris, som tidigare nobbat både Athletic Bilbao och Real Madrid förhandlar nu med förstnämnda klubb såväl som med Zaragoza, och han, som bara för tre dagar sedan kändes så självklar är plötsligt ett stort frågetecken; nog vore det för jävligt om Ander ("Allt jag önskar är att lyckas i Zaragoza, jag är zaragocista i hjärtat") ska bli en bricka i spelet mellan Prieto och pappa Herrera.'

Samtidigt som Ander förhandlar om sin framtid har vår unga mittbackstalang, Raul Goni, enligt El Periodico förlängt sitt kontrakt med Zaragoza fram till 2014.
Goni, som varit skadad under våren, imponerade stort då han plockades upp från B-laget och bildade ett självklart mittlås tillsammans med Ayala.
Att vi väljer att satsa på honom känns riktigt.

* Den äldre. Förstås.

15/6 -09 Efteråt

Då domaren blåst av matchen och avancemanget var säkrat och glädjen total.


Lycka. Caffa låter den argentinska flaggan följa med in på La Romareda som brukligt är vid tillfällen som detta.



Sedan ska Marcelino hyllas och hedras med några traditionsenliga kast i luften.


Väl i omklädningsrummet såg det ut såhär.


Och då spelarna till sist lyckats klä på sig; ut i bussen för ett ärevarv runt Plaza de España med Paredes vid mikrofonen under den evigt allvarlige Alberto Zapaters överseende.



Amazing.


13/6 -09; igen - Vi är tillbaka!

Jag tappar orden nu, det är för stunder som denna som musiken skapades - för när orden inte längre räcker till. I stunder av absolut lycka; eufori, och i stunder av sorg och besvikelse. Sorry för er Hercules, Segundan var ett lag för bra den här gången.

Det är inte lätt att gå ner och vända på ett år. Det kan alla möjliga klubbar, från Real Sociedad till Atlético Madrid intyga.
Men det gjorde vi.
Och med så mycket som stundtals talade emot oss.
Vi lyckades vända det till vår fördel, och vi växte - som vi gjorde det.
Så jävla bra vi är, ursäkta att jag svär, men så fantastiskt jävla bra vi är!

Jag ska inte bli långrandig, jag vill bara gratulera mig själv och alla er andra (för vi är ju faktiskt en skön skara här) som håller på denna underbara, stolta klubb, som inte säljer sig, som inte viker ner sig - som går med huvudena höjda genom Segunda, som låter fotbollen vara en konstform i den mån det är möjligt i denna försiktigare värld.
Som låter oss tro, hoppas, tvivla, som alltid ger oss allt och som aldrig gör det.

Det finns inte mycket som är självklart med Real Zaragoza; kärleken är självklar, passionen, lidandet, ovissheten.
Allt det som gör oss äkta.

Jag fick ett SMS av Johan Grahn alldeles nyss, han skrev: Var det tårar jag såg i Zapaters vackra ögon?
Vår kapten grät av glädje då han gick av; publiken stod upp för honom, och de sjöng.
Johan kommer att skriva mer om matchen snart - för lite mer än ett år sedan försökte han bringa klarhet i vad som hände på Mallorca.

Vi är tillbaka i Primera nu!

Idag spelade vi utan sponsorer på våra tröjor, utan hemsidereklam.
Ett enda ord, som samlar alla känslor från spelare och ledning till oss som inte svek, vi som stannade här och från oss tillbaka till dem: Gracias.

Tack.
För allt.

Jag är överväldigad, jag vet inte vad mer jag ska säga.



13/6-09 Grattis Alberto!

Kapten Zapater fyller 24 år idag. 

- Lördag blir den viktigaste dagen i mitt liv, sade Alberto i en intervju med Marca i veckan. Det var knappast sin födelsedag han menade, även om det är lite skönt samstämmigt att dagen då Zaragozas öde med största sannolikhet avgörs faller ihop med dagen då vårt hjärta och vår själ föddes.

Det är nära nu.

Jag har inte sovit mycket i natt, tänker att om, om, om vi kryssar och Hércules vinner och vi båda vinner våra sista matcher nästa omgång går de om oss på inbördes möten. Experterna säger att Zaragoza är så gott som klara, de sa också att Betis inte skulle åka ur, att det var för mycket som skulle till för att Oliveiras lag och Sergio Garcias skulle ramla ur Primera.
Inget emot Sevillas finest, men jag vill inte möta dem nästa säsong.

Och nu sätter jag mig på tåget från Norrköping till Sala för att åka vidare till Uppsala med den nya översättningen av Sagan om Ringen - Ringarnas Herre i handen. Ja, jag vet att böckerna är bättre på engelska, men jag vill se hur/om Erik Andersson lyckats där Åke Ohlmarks inte gjorde det. På vilket sätt hör detta hit?
De står för det mesta jag tror på.
Den inger mig hopp i de flesta situationer.
Trots det tvivlar jag på att jag kommer kunna koncentrera mig något vidare.

Det ska inte gå åt helvete. Men tänk om; det är det lilla förhatliga ordet som ligger där och skaver.
Trots tvivlen tror jag att vi kommit längre. Vi är inte samma splittrade grupp som inte räckte till då det verkligen gällde, mot Mallorca förra våren.
Zaragoza är ett lag nu.
Och Zapater är mer än ett år äldre.

Vi hörs av ikväll; linger on.


11/6-09 Som trippeln för Barcelona

Om två dagar kan vi vara klara för Primera Division, om ungefär exakt fyrtioåtta timmar bör vi veta hur det blir. Det känns overkligt nu, när det kommer så nära, nästan obehagligt. Alla pratar om avancemanget nu, jag ryser inför tanken på två förluster; det är bara nästan klart men vad var det Marcelino sa?
Jo.
Det är när du tror att du är som närmast något som du har som längst kvar att gå. 

Tidigare i veckan sa Jorge López, som en replik på ett och annat genant Hérculesuttalande att han mycket väl förstår deras frustration.
- För ett år sedan hade de gått upp på 72 poäng, men Segundan har varit bättre i år, ett helt lag bättre.

Inför finalen, som vi trots allt får kalla den, mot Cordoba på lördag säger Alberto Zapater: Ett avancemang skulle betyda lika mycket för mig som Barcelonas trippel gjort för dem. Minst. Jag överdriver inte då jag säger att kommande lördag blir en av de viktigaste dagarna i hela mitt liv, om inte rent av den viktigaste, och vi kommer att kämpa för allt vad vi är. 

För Alberto betyder det extra mycket om avancemanget säkras på La Romareda.
-Den här säsongen har varit en enda lång prövning. För mig, för min omgivning, för klubben och för alla zaragocistas. Vi började trevande och vi förtvivlade men vi har vänt allt detta till vår fördel, vi är starka nu, vi är harmoniska och vi ser en framtid. Det var mycket prat under hösten, man sa att vi misslyckats, hur kan vi ha gjort det, innan halva säsongen spelats? Nu är vi där vi satte ut att vara, vi ligger på uppflyttningsplats, vi har chansen att huggfästa den inför fansen hemma, och det känns rättvist om det blir så. Naturligtvis är det optimalt att eventuellt få avsluta på topp inför våra supportrar, som betytt så oerhört mycket under året och som varit väldigt hängivna. Också de förtjänar detta. De skulle glädjas mer än vad någon i en annan stad skulle, jag vill höra La Romareda explodera när vi gör det första målet, så som ingen annan arena kunnat explodera av den anledningen. 

Också Ewerthon, som fyllde 28 år igår, har uttalat sig om mötet. De är inne på samma spår.
- De flesta lyckas inte avancera på ett år – titta på lag som Celta, och som Real Sociedad, de blir kvar här nere, säger brassen. Vi är så nära att göra det nu. Lyckas vi så ska det firas. Jag har hört en massa människor säga att vi minsann inte ska glädja oss för mycket, att det är vår plikt att komma upp och inget annat, men de kunde inte ha mer fel. Det är inte bara ett jobb vi gör, som vem som helst fixar. Det kan historien visa, att gå upp ur Segunda är inte lätt. Det är inget man gör på beställning, för att någon ber om det eller förväntar sig det. Om vi avancerar så är det för att vi jobbat hårt för det under ett helt år och nog är det värt att fira, alltid. Vi är värda det. Jag hoppas och tror att La Romareda är fullsatt på lördag. Då ska vi spela en underbar match för våra fans, och sedan fira tillsammans med dem.

- Men, säger Alberto. Det här är matchen vi väntat på hela året och det är lätt att prata om hur den ska firas, men vi har inte vunnit ännu. 

Och för att garantera att arenan blir fullsatt samarbetar Real Zaragoza hux flux med Madonna. I ett uttalande inför sin konsert i staden den 25 juli har stjärnan sagt: Jag vill gärna hjälpa Zaragoza att avancera. 

Vackert nog. 
Sagt och gjort. 
Och så får alla som lämnar in sina biljetter från lördagens match rabatt på en plats i en för tillfället specialreserverad sektion på La Romareda då de köper sina konsertplåtar. Eftersom jag knappast tror det berör någon som läser detta utelämnar jag närmare beskrivningar som anges i El Periodico om hur man går tillväga och vart man ska gå med sina snart historiska biljetter för att se Madonna i Zaragoza till halva priset.
Enligt människorna i staden handlar dock Madonnas engagemang mera om att locka människor till konserten, som tydligen sålt långt under förväntan. Man räknade med slutsålt men har inte lyckats fylla många sektioner. 

Själv hade jag aldrig bytt bort en biljett som blir en del av fotbollshistorian för att se Madonna. Nej, inte i något liv. 
Inte ens om hon hade gjort bra musik hade det varit värt det. 


8/6 -09 Hércules visar vilka goda förlorare de är

Efter att Tenerife vann med 2 mål mot 0 över Xerez igår så står det klart att slaget om sista Primeraplatsen står mellan Zaragoza och den paranoida Mandías mannar, Hércules.
Poängställningen; den interna kraftmätningen, oss och dem emellan ser ut såhär:
Zaragoza 77
Hércules 72 
Nu återstår endast sex poäng att spela om. Fördel oss absolut, men avgjort är det inte förrän i helgen. 
Hércules får inte förlora, Hércules får inte ens spela oavgjort.

Vi har skrivit en hel del om Mandía den paranoida de senaste veckorna. Och nu skriver vi lite till.

I dagens upplaga av El Periodico de Aragon har några av hans adepter, spelarna han basar över, uttalat sig om Situation Zaragoza.
Målvakten Calatauyd konstaterar: Det är inte möjligt att göra två mål på elva minuter. Det vet alla, inte hemma mot Salamanca. Det första målet som godkändes var dessutom offside. (Äntligen kom det! Jag har väntat sedan i lördags på att någon skulle påpeka det, trots att det målet knappast kan kallas avgörande.) Zaragoza är inte ett lag som gör två mål på elva minuter på bortaplan.

Calatauyd är helt övertygad därom, han vet att det är så.

Och han får medhåll av lagkamraten Cámara: Vi gjorde minsann vad vi kunde, vi gjorde allt vi skulle göra. (Till skillnad från….?) Men de vinner för lätt, det har de gjort de senaste veckorna.

President Valentin Botella ger sin syn på saken: Vi vann mot ett lag som är klara för Segunda B, men de kämpade faktiskt som om de hade chansen att klara sig kvar fast de inte hade det. De var ett svårt motstånd och vi vann matchen. (Mmm, avhängda lag, när pressen släpper….ja, ni kan det där.) Zaragoza spelade ju mot ett lag som inte hade något att kämpa för! (Ännu en gång; till skillnad från…? Avhängda Alicante?) Hade de vunnit sådär enkelt som de gjorde mot Salamanca hela säsongen så hade jag kanske köpt det, men nej, inte nu. Och nu måste de förlora båda sina matcher för att vi ska avancera.

Men snälla Botella, hur fick du ditt efternamn egentligen? ”Hade de vunnit sådär enkelt under hela säsongen…” Come again! Till och med jag kan mer om fotboll än så. Sargade Zaragoza, med de många interna konflikterna och det stukade självförtroendet….skulle det bara gå att rätta till på en vecka menar du?
Vi har slitit som fan; under hösten med att spela ihop oss och under våren med att ta igen den mark vi tappade då fokus låg på att ingjuta helhet i truppen.
Allt gediget arbete ger utdelning nu och ingen kan säga att vi haft vinden i ryggen. Under stora delar av våren hade vi EN tillgänglig anfallare. Vi har tvingats starta med Pulido 21 gånger!

Jag fattar att det svider som fan. Men jag tycker ändå att det är rätt åt er att ni (med största sannolikhet) inte går upp.

I Hércules Percules ögon är man nämligen så förbannat överlägsen så att ingen kan hantera det.
Därför enar sig nu resten av världen i skräck.
Resterande värld står darrande bleka och avundas denna stolta och storslagna klubb som är så förträffligt bra, så enormt spetskompetenta, så att bara vinna över dem aldrig är ett alternativ. Alla hatar dem förstås av den anledningen. Så alla går med på vad som helst bara för att de inte ska avancera till Primera.
LFP, matchdelegater, antagonister, alla enas de under detta antibaner.

Nej tack. Offermentalitet föder inga vinnare. Jag undrar om ens Birro hade kunnat fantisera ihop så mycket förakt och så mycket ovilja, i så många indirekta led.
Att de inte skäms över att så öppet stå för vilka ynkliga människor de är.
Att de bjuder på det.

- Om Mandia lagt lika mycket tid på sitt lag som han gjort på att bekymra sig om alla andra så hade det förmodligen gått bättre för dem, säger Marcelino lagom syrligt.



Och någonstans sitter Paredes och är harmonisk. Han har lyckats få ihop tretton gula kort såhär långt. Det är bäst i laget, det.


6/6 -09 Arizmendi allvarligt skadad

Det är halvtid i Salamanca och just nu är vi i Primera. Just nu.
Men för närvarande överskuggas glädjen över ett avancemang som känns mycket nära nu av oron över Arizmendi, som efter en kraftig smäll i huvudet enligt rapport rejält blödande rusades akut till sjukhuset i Salamanca.

Först sa man hjärtat och då stannade nästan mitt eget. Arizmendi hade klappat ihop, och det var hans hjärta som stannat.
Nu verkar det inte vara riktigt så illa. 

Men skadan på mannen som spelat fram till de två mål vi gjorde i första halvlek beskrivs i radio Ebro som mycket allvarlig. Och uppgifterna går isär. Ariz kunde själv gå till ambulansen. 
Ariz var inte medveten.

Vi tänker på Arizmendi nu. Och hoppas att allting blir bra, annars förlorar allt liksom sitt värde.

Animo.

En liten uppdatering klockan 20:51.
Det är ingen fara med Ariz. Tack och lov! Efter att han sytts och setts över valde han att återvända till arenan där han satt på bänken och hejade fram Zaragoza, som trots seger inte är klara för Primera än eftersom Hércules vann över Alicante.
Matchrapport kommer under kvällen.

Jag vill bara ännu en gång understryka vilken enorm lättnad det är att Arizmendi är okej. Allt annat försvann för en stund då de olika rapporterna om vad som hänt honom och hans tillstånd rullade in i radio. Vad hade något betytt om han inte varit okej? 


Tabellen då precis nu:
1. Xerez 78
2. Zaragoza 77
3. Tenerife 75
4. Hércules 72

Xerez och Tenerife möts imorgon. Vad ska vi hoppas på? Oavgjort, eller Xerezseger? För ingen vill väl på allvar att Tenerife vinner?

Aupa Ariz!


4/6 - 09  Atlético och Villarreal vill ha Lafita, och Cáceres till Zaragoza?

Vi har varit inne på Angel Lafita förr i den gamla Batalla. I hans avtal med Deportivo La Coruña, som går ut i sommar och som han inte kommer att förnya, står det att han inte får säljas vidare till någon annan klubb utan att Zaragoza först tackat nej till honom.
Det gör inte att andra intressenter håller sig borta från denne multifunktionella mittfältare. Och väl är väl det.
Både Atlético Madrid och Villarreal uppges enligt El Periodico de Aragón ha ögonen på Ángel. Liverpool har tidigare uttryckt ett visst intresse, men Lafita, som utvecklats enormt det senaste året, vill inte lämna Spanien.
Dessutom har han vid ett flertal tillfällen sagt att han gärna återvänder till Zaragoza.

Deportivo har försökt få Zaragoza att gå med på att låta dem förlänga med Lafita i ytterligare en säsong, men till detta har vi sagt ett bestämt nej.
Och rätt så.
Vi har en återköpsklausul i avtalet, tre miljoner Euro och sedan kan Depor säga vad de vill.
Ángel värdears numera till uppemot tio miljoner Euro, och uppriktigt talat vore det idioti att ge bort det.
I nästa vecka kommer han i alla fall hem, om än tillfälligt, för att förhandla om framtiden. Vad som står klart är att Zaragoza köper tillbaka honom.
Sedan följer fortsättningen i sinom tid.

Det finns förvisso de som hävdar att man kommer använda Lafita för att få i slag en affär med Villarreal som tar Ruben Cani tillbaka. Vad säger vi om det?
(Människor som handelsvaror.)
Cani var briljant i Zaragoza, men har inte riktigt kommit upp till den nivån i sin nya klubb, även om han ryckte upp sig rejält under våren.
Nåväl.

För ett par dagar sedan skrev vi om att Zaragoza eventuellt får/vill, ja det där, låna Bojan Krkic från Barcelona vid avancemang.
Nu verkar det tydligen som om det suktas vidare över Barcabänken, Martin Cáceres sägs vara ytterligare ett föremål för låneönskan. Marcelino ska vara ”förtrollad” av backen, som inte fått spela särskilt många minuter hos mästarna under året som gått. Helst hade Zaragoza sett att man köpt loss spelaren helt, men eftersom det inte kommer att finnas pengar till det kallar man ett lån för en perfekt lösning.
Cáceres, liksom tidigare Bojan, har dock sagt att han helst stannar i Barcelona. (Personligen tycker jag att en sådan kommentar är lite, ja, so-so. Varför vilja ha någon som inte vill komma?)
Enligt AS så har Pep Guardiola och Txiki inte beslutat någonting ännu, men man understryker att säger dessa båda herrar att spelaren(spelarna) är överflödiga i truppen och att utlåning vore det optimala är det bara att börja packa väskorna.
Om än aldrig så motvilligt.

Det är hårt att leva om man inte tränar i bomull. 



4/6 -09  Det här handlar inte om fotboll

Så. Då var det sagt, ingen ska känna sig lurad.
Jag skrev på forumet för ett par dagar sedan att jag lägger ner Batalla, då den blivit för stor. Det går inte längre att uppdatera den, och jag tänkte att det var väl själva tecknet på att det var dags att tacka och hälsa. Men eftersom jag fått inte mindre en tre mail (det är imponerande, det inser ni väl, för något man tänkte bara skulle dö i tysthet) som tycker att bloggen inte alls ska läggas ner kan jag inte motstå att återuppliva den i ett nytt dokument.
Så nya Batalla de Aragon fortsätter där den andra slutade. På samma spår.

Bara för att det här inlägget inte handlar om fotboll tänkte jag bjuda på två andra mail jag fått.
Det här är det första. Och anledningen till att hans mailadress läggs ut här är för att jag är innerligt trött på idioten.

Hejsan sötnos!
Hur står det till idag då?  Du ser väldigt bra ut på bild.
Lust att hjälpa mig att tjäna 3000 och få 6000 själv?
om du vill kan du adda min msn: hansen_e@live.se så snackar vi mer där i stället!
MvH Erik

Så lägg ner dina jävla PM nu.

Och det andra.

Har varit bortrest och därför inte hunnit vare sig läsa eller kommentera det du skrev på SF angående Champions League förrän nu - men det förvånar dig förhoppningsvis inte att jag i vanlig ordning finner det överlägset det mesta annat på sidan. Att du inte får mer stöd från [PIIIIIP] är rent skamligt; en inte helt ovanlig tanke när jag läser saker du skrivit är att det är synd att så vackert språk ska slösas bort på fjortonåringar som inte kan se ”Barcelona” eller ”Real Madrid” nämnas i samma mening som ett negativt, eller ens neutralt adjektiv, utan att trötta ut världen med hatiska och intetsägande kommentarer.

Som gör mig glad.
Höga berg och djupa dalar.

Nåväl, nog därom.

Jag återkommer senare med mer relevanta saker, som att Ewerthon är tveksam inför Salamancamatchen.
Se det här inlägget enbart som ett konstaterande. En botten för mig helt enkelt. Som jag kan fortsätta ifrån om ett par timmar.

0 kommentarer

Nina Ljung Fredman2009-08-24 10:42:00