Zapater snart klar för Genoa
Inte en blixt från klar himmel, bara ett oväder som skymtats vid horisonten rätt länge, som vi hoppades skulle blåsa förbi, men som kom in rakt över oss istället.
Så har det kommit fram till sist. Beskedet om Alberto Zapater, som aldrig skulle lämna Zaragoza, aldrig någonsin, som skulle bli en Cuartero, bara tusen gånger bättre, som älskade Zaragoza mer än något annat, som blev förnärmad, förbannad över spekulationerna om att han var på väg bort.
- Tänk inte ens på det, det kommer inte att hända, sa han.
Två fel i samma mening.
För vi tänkte på det och det händer.
Alberto Zapater går i Diego Militos fotspår, han lämnar med absolut största sannolikhet Zaragoza för Genoa, för att kanske lyckas vara den som blommar i skuggligan; det finns ju dem med, måste finnas.
Zaragoza får 4,5 miljoner Euro för sin själ och sitt hjärta.
Det är ett hån, naturligtvis.
Det är för lite; inga pengar i världen hade räckt.
Jag har inga ord kvar att klä mina känslor i, de är förlamade eller så har de fallit i koma.
Marcelino lugnade pöbeln för ett par dagar sedan.
"Jag räknar med Zapater nästa säsong", sa han. Men det gjorde han inte. Inte egentligen. Han ville låta affären skötas i lugn och ro, utan medias övervakande och utan att behöva stå ut med supportraranas upprörda reaktioner.
Förmodligen finns det något som liknar heder i det, i att inte fläka ut allt som i fallet Ibra, men jag är blind också, just nu.
Zapater känner sig sårad och sviken av ledningen. Han känner sig bortprioriterad och vem kan klandra honom?
Albertos kontrakt med Zaragoza skulle gått ut den 30 juni nästa år. Först ville han förlänga. Sedan lät klubben under Marcelino meddela att han inte var en utav de prioriterade spelarna och att denna förlängning inte var aktuell; det fanns ingen framtid i klubben längre för den som var vår framtid.
Istället skulle man sälja honom under sommaren, då man fortfarande kunde få pengar för honom. Alberto själv hade velat stanna under hösten och se hur saker utvecklades för att kanske förnya sitt avtal med klubben i januari, nu blir det inte så.
Nu försvinner Zapater till Italien.
Under året i Segunda har Alberto inte fått möjligheten att spela på sin rätta position, utan har fått flytta ett steg bakåt i banan och fylla ut högerbacksplatsen. Den högt ansedda spanska tidningen Don Balon utsåg honom efter seriens slut till Segundas bästa högerback.
Zapater ska ha sagt att han i Italien hoppas kunna komma in i den form han hade då han först flyttades upp till Zaragoza A från ungdomslaget, för fem år sedan. På sin rätta position; som defensiv innermittfältare och inget annat.
Sedan, säger han, vill han återvända.
Uppgifterna om Zapater till Genoa är ännu inte bekräftade. El Periodico de Aragon har dock pratat med nära vänner till vår kapten, och med medlemmar ur båda klubbarnas ledningar som bekräftar att det hela kommer att offentliggöras i början på nästa vecka om inte rent av tidigare.
Genoas president Enrico Preziosi vill gärna få det hela överstökat under helgen.
Jag vill inte få det överstökat alls. Hellre då att tiden stannar.
Diego Milito, som lämnade Zaragoza för Genoa förra sommaren, ska ha varit den som rekomenderade Alberto å det varmaste till italienarna som behöver stärka upp sitt sviktande mittfält, och han själv ska ha valt dem framför det andra alternativet, Fiorentina.
En friare, defensiv roll.
Det är vad Zapater får i Italien.
Sin sanna funktion förtjänar han men - och jag menar inget illa gentemot denna liga med detta - Serie A förtjänar inte honom.
Och det gör, bevisligen, inte vi heller. Inte längre, inte nu.
Jag vet inte vad mer jag kan säga, inte för stunden. Jag kan säga att jag önskade att det här var en dröm, en elak sådan, men vi har lärt oss vår Marcelino och vi vet. En hyfsad tränare, en falsk människa - jag hade hellre sett honom fara all världens väg; vi är dessutom duktiga på att försaka de våra. Cani, Lafita, nu Zapater. Vem härnäst? Ander?
Jag kan också dra till med klassikern Ingen spelare blir större än klubben, och naturligtvis är det så, men det finns de som sitter ihop med den så hårt att man inte heller bara kan rycka loss dem utan att hela skiten går sönder.
Källor: Periodico de Aragon, Marca, AS
