Om en Seger
Zaragozaredaktionens andra nyförvärv denna sommar tar oss med på en resa bakåt i tiden.
Jag tänkte ta er med på en liten historievandringen, denna gång stoppar vi vid året 1995 och datumet är den 10:e Maj. Då vet vi alla Zaragozafans vad jag pratar om? Om nu någon inte skulle veta så pratar jag om Cupvinnarcup-finalen mot Arsenal.
Men innan vi kommer in på finalen så ska vi se vilken väg som vi fick vandra innan vi kom fram till finalen.
Vägen till Finalen
Zaragoza gick in i turneringen i den första omgången där man mötte FC Gloria Bistrita från Rumänien som också gick in i turneringen denna omgång. De hade året innan vunnit Cupa României(rumänska cupen). Den första matchen vanns utav FC Gloria med 2-1, men i den andra matchen så visade Zaragoza vart skåpet skulle stå genom att krossa motståndet med 4-0. Arsenal slog ut cypriotiska AC Omonia i denna omgång med 6-1.
I den andra omgången väntade segraren mellan FC Tatran Presov(Slovakien) och Dundee United(Skottland), det blev de förstnämnda som till slut stod som segrare efter två tuffa matcher, slutresultatet blev 5-4. Zaragoza skulle direkt i första matchen visa vilka som var det starkare laget och vann även denna match med 4-0. Den andra matchen blev då mer eller mindre en formalitet men vi vann även denna , 2-1 blev segermarginalen. Arsenal däremot gick en tuffare holmgång mot Brøndby från Danmark, men avgick till slut med segern, 4-3 totalt.
Härnäst väntade kvartsfinal för de båda lagen, Zaragoza kom att få möta Feyenoord medan Arsenal fick AJ Auxerre, vilket kom att visa sig som två tuffa motståndare för de blivande finallagen. Zaragoza fick åka hem med 1-0 förlust från Rotterdam, medan Arsenal fixade 1-1 hemma mot Auxerre i första matchen. Så det var en öppen historia inför andra matcherna, men som tidigare så visar Zaragoza i andra matchen att de är det starkare laget och vinner med 2-0, Arsenal å sin sida vann med 1-0 i Auxerre.
Engelskt stål i semifinalen
Redan i seminfinalen så väntade ett engelskt lag, tillika London konkurrent med Arsenal. De som väntade var Chelsea. Zaragoza vann första matchen med 3-0 och då trodde nog alla att det var avgjort, men Chelsea skulle göra en mäktig comeback och gå upp till 3-0 innan Santiago Aragons mål skulle rädda festen och Zaragoza var klara för Cupvinnarcup finalen som skulle gå av stapeln på Parc des Princes i Paris. Vilka skulle de få möta då?
Jo det skulle bli de titelförsvarande Arsenal från England som spelat två tuffa semifinal matcher mot Sampdoria, de båda matcherna slutade 3-2 till hemmalaget, vilket innebar att straffar skulle få avgöra. Där vann Arsenal till slut efter att Attilo Lombardos straff inte gick in i mål. Därmed väntade ytterligare ett engelskt lag i turneringen.
El Grande Finale
Laguppställningarna i finalen var dessa:
Zaragoza: Cedrún, Belsúe, Solana, Càceres, Nayim, Aguado, Pardeza, Aragõn, Esnáider, Higuera(Sanjuan 77:e(Geli 111:e)), Poyet
Arsenal: Seaman, Dixon, Winterburn(Morrow 47:e), Schwarz, Linighan, Adams, Keown(Hillier 46:e), Wright, Hartson, Merson, Parlour.
Matchen på Parc de Princes var en väldigt jämn tillställning, och det stod länge 0-0, matchens första mål skulle göras utav Zaragoza genom Esnáider i den 68:e minuten, som tidigare under turneringen gjort mål i varje omgång och detta var hans 8:e mål totalt. Målet var ett underbart skott upp i Seamans högra kryss. Efter det hamnade man under press och det dröjde knappa 10min innan John Hartson utjämnar matchen i den 77:e matchminuten. Resultatet står sig och med det väntar förlängning 2 * 15min. Matchen står och väger och alla väntar på straffsparkar när Nayim snappar upp bollen på mittplan vänder om och ser att Seaman står långt ut, klipper till bollen i perfekt båge som går in precis under ribban, ett helt fantastiskt skott från 45-50m och matchen är avgjord. Zaragoza största ögonblick i Europasammanhang, och en perfekt avslutning på säsongen.
Vi kan ju drömma om liknande ögonblick i framtiden och vi får hoppas att något liknande kan hända snart igen.
Källor:
Uefa.com
Realzaragoza.com
Wikipedia.org
