Zaragoza kom aldrig över tröskeln
Generalrepetitionen mot Getafe slutade med förlust.
Det här är inte en regelrätt matchrapport. Det är mer en utvärdering.
Människor är snabba med att dra sina slutsatser, det såg vi senast inte minst efter att Manchester City besegrade Barcelona i Joan Gamper Throphy i veckan då det genast skulle sågas Zlatan. Fenomenet upprepar sig nu i mindre skala efter Zaragozas platta fall mot Getafe i genrepet igår kväll.
Olyckskorparna låter inte vänta på sig.
”Vi är tillbaka i Segunda igen nästa säsong” är den kanske vanligast förekommande profetian i diverse kommentarsfunktioner i spansk media.
Låt mig därför börja med att säga men snälla! Och med att därefter så dra en liten uppenbar parallell till den tid då jag arbetade med teater.
Innan en pjäs sätts upp så har den repeterats i månader. Koreografin, replikerna, man har ändrat manus och repeterat än mer. Det säger sig självt. Och mot slutet är man så in till döden trött på det hela, premiären känns på samma gång för avlägsen och för närstående, att stå på en scen i en tom lokal framför en regissör och ett antal producenter ännu en dag blir helt tröstlöst.
Och sedan kommer genrepet.
Sista chansen. Då det ska sitta. Det gör det ungefär aldrig, och man går därifrån övertygad om att premiären kommer att bli ett enda jäkla spektakel. Man hittar motspelare att skylla på, brister i koreografi och scenplanering. Då, när det redan är för sent.
Sedan kommer premiärdagen och då är allting annorlunda. För då betyder plötsligt replikerna någonting. De ekar inte längre bara tomma, det finns en mening bakom orden och mellan dem. Det spelar roll om man lyckas, eller om man inte gör det.
Det gör inte repetitionerna oviktiga, inte alls. Det är där grunden ska byggas upp och det är den enda trygghet man har att falla tillbaka på.
Men det är med repetitioner som med försäsonger – alltför ofta går de bra i början, för att mattas ut med det slentrianmässiga och poänglösa det innebär att slita för något som känns otacksamt även om det inte är det; och sedan brista på genrepet då allt man längtar efter är meningen, premiären.
Det här är inte ett försvarstal för ett lojt Zaragoza. Sådana håller jag inte. Det är mer en uppenbar poängtering om uppbyggnadsfasens leda som eskalerar ju närmare målet man kommer. Det vi kallar urladdningen.
Om hur man glömmer att titta på träden för att bakom dem ligger skogen, och hur man därför missar att de faktiskt utgör en helhet.
Nog därom.
Zaragoza mot Getafe kan bäst beskrivas som ofokuserade.
Lite illavarslande nog ställde Marcelino upp med Ponzio som högerback, vilket naturligtvis fick en annan att börja fundera över huruvida han lärt sig någonting av misstagen med Zapater. Ponzio har stått för stabiliteten på mitten under försäsongen, medan Abel Aguilar fått vara den kreativa. Nu när Gabi kunde vara med från start fick Ponzio alltså kliva ner och försöka ersätta Víctor Laguardia, den enda back som känts stabil såhär långt och det är ett beslut som är värt att ifrågasätta. Istället skulle Abel vara den defensiva kraften på mitten, en uppgift som inte passar honom tillnämnes så väl som en friare, mer kreativ roll.
Ponzio har inte den snabbhet som krävs för att täcka en ytterbacksposition, vilket skulle komma att visa sig som kvällen framskred. Två efterslängningar senare blev han denna matchs utvisade Zaragozaspelare, Ander fick nöja sig med gult.
Hur mycket det än smärtar mig att påpeka det så var det Roberto Fabian Ayala som stod för Zaragozas tvivelsutan sämsta prestation igår kväll. Han tappade i princip allt han kunde tappa, får på egen hand ta på sig det första målet, och hinner aldrig ställa om och komma rätt i positionsspelet.
Vi har varit inne på det tidigare under sommaren, men det är blott alltför påtagligt att denne legend på allvar måste börja fundera på att ställa skorna på hyllan. Innan han blir något man skrattar åt. En sådan karriär förtjänar ett värdigare avslut.
Ett frågetecken även på Borque som spelade vänsterback. Ynglingen lyckades inte hålla nerverna i schack och stod för en överlag nervös insats med en hel del onödigt fula och riskabla brytningar. Tack och lov har vi fått Obradovic!
Carrizo kan inte klandras för något av målen, kanske befinner han sig lite väl långt ut lite väl ofta, bara.
Det värsta med gårdagens match var inte nödvändigtvis att Zaragoza var så dåliga, utan att Getafe inte heller var bra.
Och ändå fick de vinna.
Inget av lagen hade något vidare fungerande passningsspel, istället var det långbollar fram och tillbaka och två lyckoträffar för hemmalaget.
Under säsongen i Segunda lärde vi oss en sak skrämmande snabbt. Om Jorge Lopez inte är med kan inte Zaragoza vinna.
I matchen mot Celta Vigo, när Jorge var avstängd hade vi ett skott på mål på nittio minuter samt tillägg. Ett enda.
Igår var förvisso Jorge med, men han kom aldrig in i matchen. Han verkade frånvarande och gjorde misstag jag aldrig tidigare sett honom göra. Han var fumlig och taktlös, och framför allt – medveten om detta, vilket gjorde honom frustrerad. Ju mer han försökte, ju mer ställde han till det för sig själv.
Han misslyckades med sina hörnor, han missade straffen Zaragoza tilldelades då Arizmendi revs ner i Getas straffområde, han slog underliga frisparkar.
Vi förlitar oss och beror (hur kan det fortfarande få vara på det viset?) så mycket på denna genialiske man, för mycket. Zaragoza måste kunna lyfta Jorge ibland också, inte bara tvärtom.
Varken Arizmendi eller Uche – som startade matchen – gjorde något större väsen av sig. Det här är de två anfallare som kommer att köra de fyra första omgångarna i Primera som Ewerthon är avstängd efter sitt aggressiva utspel i avancemangsmatchen mot Cordoba. Mycket av deras osynlighet igår beror förstås på att de knappt fick några bollar serverade till sig, låt mig ändå lägga in ett men här: ingenting hindrar dem från att ge sig ner i banan lite och försöka skapa sina egna möjligheter.
Arizmendi lyckades förvisso bli nerdragen i samband med en frispark och fick sig en straff tilldömd, men den gick som bekant utanför.
Då Ewerthon och Ander kom in i andra halvlek blev Zaragoza aningen bättre, och Ewer hade två riktigt bra lägen att reducera, men nickade utanför och sköt i stolpen.
Som min vän och kollega Närpa alltid ursäktar Sylviaförluster: Det här är en sådan kväll när bollarna bara inte går in.
Också Marko Babics inhopp i den sjuttionde minuten innebar ett litet uppsving. Hade han, Ander och Ewerthon fått komma in i halvtid hade vi kanske kunnat vända på steken, men nu gjorde de inte det.
Naturligtvis duger det inte att spela så som vi spelade igår, det säger sig självt. Men att tro att spelarna går in på La Romareda lika loja och omotiverade nästa helg är att idiotförklara sig själv.
Överlag har vi gjort en försäsong där tornen varit höga och brunnarna djupa. Det finns potential i det med. Så länge det finns utvecklingsmöjligheter är inga broar brända, och vi har en bra offensiv och fortfarande en vecka på oss att förstärka bakåt.
Måtte man lägga all kraft och alla möjliga resurser på att göra just detta, annars får vi be till högre makter
Sammanfattningsvis är det en massa mil vi måste vandra innan vi möter Tenerife på La Romareda.
Och vi har en vecka på oss.
Jag tror det bär vägen. Misslyckade genrep brukar oftast bli jävligt bra premiärer.
En svala gör ingen sommar och en match gör ingen säsong.
Marcelino efter matchen: Getafe har gjort en bra försäsong. De var bättre än vi trodde. Men jag tycker inte det finns någon anledning att oroa sig. Vi har mycket kapacitet i laget- mycket mer än vi visade idag, men varför bränna upp krutet i den sista matchen innan det börjar på riktigt?
Eller som Pennant sade: It’s been tough yeah, but this is just pre-season, this is what it’s for.
Att härdas av motgångarna eller att slås sönder av dem.
Matchfakta:
Getafe: Ustari (Codina, min 46); Cortés (Mario, min 46)(Licht, min 60), Belenguer (Rafa, min 46) , Cata Díaz, Mané (Contra, min 60), Pedro Rios (Adrián, min 46), Parejo (Kepa, min 60), Casquero (Gavilán, min 46), Boateng (Celestini, min 46), Manu del Moral (Albín, min 46), Soldado (Adrián Sardinero,min 46
Zaragoza: Carrizo; Ponzio, Ayala, Pablo Amo (Pablo de Barros, min 78), Borque, Pennat (Ander, min 60), Gabi, Aguilar (Laguardia, min 46), Jorge López (Babic, min 70), Arizmendi (Ewerthon, min 46), Uche (Kevin, min 85)
Mål: 1-0 Parejo, 2-0 Albín
Domare: Ortíz Blanco
Varningar Zaragoza: Ayala, Pennant, Ander, och så Ponzio som skickades av efter två gula.
Källor: Aragon TV, El Periodico de Aragón, AS.com
Aupa Zaragoza!
