Efteråt
Hoppet går ut till den omvända logiken.
Det blev ingen högerback. Och bara en av de sex spelare vi ämnat sälja lyckades vi bli av med under kvällen.
Om Zaragozas ledning tyckt sig fått utstå oförtjänt kritik och supportrarnas ogillande under sommaren är det inget emot hur det ser ut nu. Pöbeln kräver de styrandes avgång med omedelbar verkan, fyra huvuden på faten och degradering igen. El Periodico de Aragón publicerar en tämligen patetisk lista på 29 "nya" tillskott i klubben.
Några axplock: Oförmåga. Förödelse. Inkapacitet. Oerfarenhet. Idioti. Ovärdighet. Skam. Inkompetens. (Men är det sista verkligen något nytt, är det inte vad vi tjatat om mest hela sommaren?)
Och de flesta klappar händerna och dunkar Alfonso Hernandez i ryggen.
Han har "så rätt" i det han säger.
Fast ja, han gör det lite väl lätt för sig, minst sagt. Han sparkar in öppna dörrar, skriver det som han vet att läsarna vill höra, det som är lättast av allt att tänka. Och glädjen som ligger bakom hans understrukna och upplysta konstaterande av alla misslyckanden i samband med att transferfönstret slagit igen är alltför påtaglig.
Den känns.
Han hånler åt styrelsen, det är lätt att göra det med majoriteten av stadens invånare bakom sig. Låt mig citera Mark Twain:
>>Har vi inte alla dårar i stan på vår sida? Och är det inte en betryggande majoritet i vilken stad som helst?<<
"Zaragoza åker tillbaka ner i Segundan", skriver Hernandez lyckligt och de kommenterande håller med.
"Ja rätt åt dem"
För vi blev ett dem igen där.
Det är bara roligt att vara med i medvind, misslyckas du lämnar jag dig.
Själv äcklas jag något oerhört av dessa populister. Deras kritik och sättet på vilket den framförs är så pass substanslös att de ett par segrar senare glömt bort den helt och ånyo lyfter Marcelino och ledningen till skyarna. Detsamma gäller Alfonso Hernandez.
Det är lätt att sparka på Zaragzoa nu, och lite svårare, lite mer krävande att älska.
Att de flesta ändå väljer att just sparka och hoppas på nederlag säger en hel del om äktheten i deras påstådda kärlek.
De visar sin sanna kvalitet.
Därmed inte sagt att ledningen står bortom all kritik - självklart är det inte så, men kritik ska för att vara värd att tas på allvar till att börja med vara saklig och välformulerad, och inte bara bygga på rena personangrepp. Det blir snabbt omöjligt att lyssna på den som bara gapar och skriker, inte bara för att det är svårt att höra.
Ja, styrelsen har agerat för sent och för fumligt i de flesta uppstådda situationer,för naivt, kan hända.
Och nu ska vi leva med det för vi har för stunden inga andra val, vi som vägrar flytta på oss eller nedlåta oss till att kalla Zaragoza för dem.
Att ledningen behöver åderlåtas står bortom alla rimliga tvivel, men att sparka på den för att den ska förblöda är inte rätt sätt att gå tillväga.
Ska styrelsen kritiseras (och det om något ska den verkligen) så ska det inte ske på ett sätt som i förlängningen får motsatt effekt - just nu säger de så kallade kritiska rösterna som höjts mer om sig själva än om de beslutsfattande, det i sin tur, säger förstås en hel del.
Låt gå för att vi inte lyckades med att sälja Paredes, Pulido, Songo'o, Pavon och Ewerthon. Låt gå för att vi inte fick den högerback vi så väl behöver.
Men vi har inte misslyckats ännu.
En match spelad, en match vunnen.
Själv är jag inte särskilt ledsen över att inte Ewer (det skulle vara att han fick nummer 21 i så fall) eller Javi Paredes lämnar oss här och nu. Till skillnad från alla nykomlingar är de införstådda i Marcelinos spelidé och kommer där igenom att vara behjälpliga på träningar så väl som vid match.
Det här är vad vi har att röra oss med, och istället för att måla fan på väggen redan innan vi förlorat, varför inte hoppas på att den omvända logiken slår till istället, den där allting i det skede det känns som mest omöjligt faktiskt ofta ordnar upp sig till och med över förväntan? Att gnälla är för sent nu, vart var dessa kampvilliga revolutionärer då de hade möjlighet att eventuellt påverka?
Nu är riktlinjerna uppskissade, det är några månader kvar tills vintersillyn drar igång. Vi kan välja att använda oss av det vi har att tillgå eller att fortsätta muttra om det vi inte fick. Det ena alternativet gör oss till garanterade förlorare.
Vad hände med jag hittar stigar eller så skapar jag dem?
Våra tillfälliga omständigheter, och dem får vi för närvarande rätta oss efter, går under dessa namn:
-: Lafita
1: López Vallejo
2: Diogo
3: Paredes
4: Ayala
5: Pablo Amo
6: Raúl Goni
7: Jorge López
8: Ander Herrera
9: Uche
10: Braulio
11: Pennant
12: Songo´o
13: Carrizo
14: Gabi
15: Pavón
16: Abel Aguilar
19: Arizmendi
20: Babic
21: Ewerthon
22: Pulido
23: Ponzio
24: Obradovic
26: Laguardia
: Luccin
För att ta oss vidare här ifrån gäller det att utnyttja allt vi har istället för att fördärva det.
Ledningen kan inte förstöra klubbemblemet på egen hand, så att säga.
Jag pratade med Loic igår kväll, ni vet vår Loic - Zaragozaredaktionens ikon. Loic är lika missnöjd med utgången av denna transfersommar som jag och som alla andra är, och lika trött på ledningens tveksamma ageranden. Inser det nödvändiga i en förändring.
Men säger också: Fast Zaragoza är så mycket mer än bara de där gubbarna som styr.
Och det är allt det där andra som de som nu väljer att fjärma sig från klubben på grund av en illa skött Silly sviker.
Själv väntar jag med murbräckorna tills det verkligen går åt helvete så att inte mina krafter runnit ut tills dess, då när jag verkligen behöver dem.
