Atlético Madrid - Zaragoza 2-1
Atléticos första ligaseger för säsongen kom mot Zaragoza.
Det började inte ens bra. Då reklamen var slut kastades vi en minut in i matchen, och Niklas Jarelind fick å TV4's vägnar ännu en gång ursäkta den spanska ligan, vars fräckhet inte tillåter dem att invänta svensk reklam innan de sparkar igång.
Sedan dröjde det inte länge innan Jurados skott satt säkert i nät bakom en chanslös Carrizo. repriserna visade liksom väntat att samspelet mellan mittbackarna Ayala och Pavón mer var en illusion. Kommunikationen i backlinjen fungerade inte alls, och 1-0 gick från möjlighet till faktum innan en annan hunnit förstå att matchen i allra högsta grad redan var igång.
Marcelino ställde upp med den 4-2-3-1-formation som var så gynnsam under Segundavåren, och som fungerade ypperligt mot Getafe; men den här kvällen bar det inte vägen alls.
Arizmendi brände ett bra läge bara minuten efter att Jurado gett hemmalaget ledningen, då han lade på tok för mycket tyngd bakom skottet, och bollen gick högt över målställningen och landade någonstans i publiken.
Forne Betisspelaren Juanito tilldelades matchens första varning då han rev ner från början hårt bevakade Abel Aguilar. Sammantaget skulle Perez Burrull, denna värdelöst inkonsekventa ursäkt till domare, få visa kortet nio gånger som kvällen övergick till midnatt.
Atlético Madrids fantastiske David De Gea ordnade straff för gästerna genom att göra ner Jorge Lopez i den nittonde matchminuten, och förvånningen och bestörtningen var monumental - åtminstone hemma hos mig - då Marko Babic av alla spelare klev fram som straffläggare.
Det syntes på kroaten att han skulle missa; skottet han måttade var förvisso på mål men likförbannat var det ett bedrövligt sådant - De Geas räddning rev ner applåder från den fantastiska hemmapubliken, som höll igång matchen lång.
En eloge också från mig till De Gea, som gjorde en oerhört bra ligadebut!
Låt oss dröja kvar en stund vid Babic. Hur kommer det sig att just han valdes ut att slå straffen? Med mer vana målskyttar på planen i form av Jorge Lopez, Abel Aguilar, Arizmendi - till och med Paredes hade varit mer tillförlitlig; varför välja honom?
En bortamatch på Vicente Calderon mot ett förvisso pressat Atleti är inte rätt tillfälla att exprimentera.
Noterade ni Marcelino i samband med straffen? Hur han sjönk ihop på bänken och gömde huvudet mellan sina knän? Han vågade inte titta - var han lika säker som jag på att Babic inte skulle göra mål? Och rent psykologiskt - vad för signaler sänder ett sådant agerande ut till spelarna på planen?
I den trettioförste minuten kunde Ayala mycket väl ha varit den som utökade Atleticos ledning, då han pressad försökte stoppa Forlans framfart var ytterst nära att slå in bollen i eget mål. Vad tänker han på, egentligen?
Inte bara i den här situationen, utan rent generellt - vad tänker han på?
Att kalla honom en skugga av sitt forna jag vore en grav underdrift.
Fyra minuter efter Ayalas försvartabbe -vilken i ordningen?- var det så dags för en efterlängtad debut: Ángel Lafita kom in då en skadad Babic tvingades avbryta, och Zaragozasonen påbörjar därmed sin femte säsong i klubben.
Dock ska det sägas att Ángel knappast åtnjöt den största kvällen i sin karriär på Vicente Calderon; borträknat inmarschen var han tämligen osynlig matchen igenom, något som i sig förstås inte är alltför anmärkningsvärt med tanke på de omständigheter under vilka han anlände och som han fortfarande arbetar med att lägga bakom sig.
Då har vi att emotse ett ersättningskrav från Deportivo snart - den galiciska klubben kommer att stämma Zaragoza för varje match Lafita spelar. Att de orkar lägga tid och energi på att driva detta!
Efter en svängig och ostrukturerad första halvlek såg det ineldningsvis ut som om Zargoza ryckt upp sig under pausvilan.
Tio minuter in i andra plockade Marcelino ut den för kvällen likbleka Gabi Fernandez och tog in Ewerthon, men borde kanske i och med bytet även ändrat formation alternativt bytt position på Arizmendi och Ewer.
Ariz kan spela på mitten, men Ewerthon kommer verkligen inte till sin rätta längre ner i banan.
En perfekt frispark av Atletikaptenen Antonio Lopez i den 65' minuten ökade på hemalagets ledning - frågan är hur Zaragoza egentligen ställde upp muren i den situationen. Den hamnade på tok för nära mål, vilket säkerligen inte hjälpte Carrizo att se bollens bana. Det är inte något slags försvar för den svarta olyckan i målet.
Vid Antonio Lopez mål gick han helt rätt, men lyckades ändå missa bollen.
Kvällens andra straff tilldömdes också den Zaragoza, efter att Ujfalusi ganska orutinerat sparkat ner Arizmendi. Kun Aguero, som inte kändes riktigt med i matchen, gick i samband med detta av planen ett par kilometer i timmen för långsamt och Perez Burrull var inte sen med kortet.
Denna gång var det Ewerthon som tog steget fram; brassen gjorde därmed sitt första ligamål för säsongen på straff mot Atleti. Iskallt slagen i De Geas vänstra (vårt högra) hörn.
Här borde förstås Zaragoza pressat på och försökt kvittera, men det var egentligen bara Ponzio, Jorge Lopez - El mago vaknade till liv halvvägs in i andra och bjöd på ett par nummer i alla fall- och Ewerthon som lyckades skapa möjligheter. Arizmendi försökte bryta fram på kanten men ingenting riktigt ville sig för den forne Atletispelaren - och på andra sidan sprang Pennant som vanligt alldeles för långt med bollen vid sina fötter innan tanken på att passa en medspelare slog honom.
Det var istället Atletico som hade kvällens sista riktigt bra läge. Jurado var riktigt nära att få kliva av planen som tvåmålsskytt, men den gången lyckades Carrizo - hur vet ingen och därom kommer under lång tid framöver innerligt att tvistas - tippa bollen över mål och ut ur spel.
Kvällens domare Perez Burrull var, som jag redan påpekat, bedrövlig. Fotbollssabotörer till domare borde förstås förbjudas.
Överlag var det ett osammanhängande Zaragoza som kom till spel ikväll - det gjorde förvisso inte matchen mindre underhållande även om resultatet försämrades.
Borträknat Jorge fanns få kreatörer att lita på - varken Abel Aguilar, Ponzio eller Gabi nådde upp till sin vanliga standard.
Ett positivt utropstecken går här med ut till Javier Paredes - som var bäst i backlinjen också den här kvällen.
Nästa omgång tar vi emot Racing Santander på La Romareda. Det finns en hel del - milt sagt - att arbeta på dessförinnan.
Atlético de Madrid: De Gea; Ujfalusi, Perea, Juanito, Antonio López; Jurado, Paulo Assuncao, Cléber Santana, Simao (Maxi Rodríguez, m. 66); Forlán (Sinama Pongolle, m. 88) och ''Kun'' Agüero (Reyes, m. 70).
Real Zaragoza: Carrizo; Pulido, Pavón, Ayala, Paredes; Ponzio, Gabi (Ewerthon, m. 54); Jorge López, Abel Aguilar (Pennant, m. 67), Babic (Lafita, m. 35); och Arizmendi.
Mål: 1-0, m. 2: Jurado,2-0, m. 66: Antonio López och 1-2 m79
Domare: Perez Burrull
Varningar Atletico Madrid: Juanito, Cleber Santana, Ujfalusi, Agüero och Assuncao.
Varninagr Zaragoza: Ponxio, Abel Aguilar, Ayala
Aupa Zaragoza!
