Alex utan hand
Igår fick 20-åriga Alex Sanchez äntligen uppfylla sin barndomsdröm - att debutera för Real Zaragoza i Primera Division.
Det var ingen stor afton för Zaragoza på Mestalla igår. Bortaförlust, ännu en – och en tung hemresa.
Men för unge Alejandro Sanchez Lopez, Alex kallad, var nederlaget ändå alltjämt en triumf. 20-åringen är den första spelare utan hand att debutera i Primera Division.
Första gången Alex togs ut i Zaragozas A-lag var mot Valladolid den nittonde september, och anfallaren berättar att han när han såg sitt namn på listan gick lite åt sidan. För att torka undan sina tårar. Det var en avlägsen dröm som plötsligt gått i uppfyllelse för en yngling som fått kämpa hårdare än de flesta för att ta sig dit han kommit, och som lyckats genom en resolut vägran att låta ett medfött handikapp stoppa honom.
Alex, som föddes utan högerhand, säger att han väger upp för det han saknar i handväg med fötterna, och med huvudet.
På planen kan han hämmas i de mer fysiska drabbningarna, hans balanssinne är aningen försämrat – något som tvingat honom att tänka i helt andra banor och i förlängningen gett honom en enorm spelförståelse och teknik.
Alex måste ligga steget – och tanken – före.
- Jag fullföljer en dröm, säger han. Enda sedan jag var liten har det varit min högsta önskan att få spela för Real Zaragoza. Det är min klubb, min stad, mitt liv. Att bli uttagen här fyller mig med en lycka jag inte har ord att förklara, förmodligen kommer allt det jag känner att explodera så småningom.
Alex väg mot Real Zaragozas A-lag tog sin början i skolan Colegio Salvador, los Jesuitas de Zaragoza där han vann en – som han själv kallar det – mycket speciell vän i Ander Herrera Agüera, son till forne Zaragozaspelaren och numera sportchefen, Pedro Herrera.
Alex började spela med pojklaget och tog sig hela vägen upp till Division de Honor, men nobbades därefter av ledningen och hamnade i regionallaget Universidad Zaragoza C. Stundtals funderade han på att ge upp hoppet om att en dag nå den professionella nivån, men övertalades av sin tränare Gori Silva att fortsätta kämpa. Denne är han nu mycket noga med att tacka när helst tillfälle ges.
Det blev inga mål på Mestalla igår - men väl ett gult kort för filmning.
När Zaragoza sedan hörde av sig satt en del av törnet efter avslaget kvar jämte drömmen i hans hjärta, och han övervägde att låta erbjudandet helt sonika bero, tills han tog sitt förnuft till fånga.
- Det gör ont att bli nobbad av det man älskar kanske mest i livet, men det är också så den här världen fungerar. När jag blev uppringd ville jag inget hellre än att omedelbart ge mig av ut till Ciudad Deportiva, samtidigt fanns känslan av svek kvar där och det blev en konflikt i mig mellan en fåfäng stolthet och min kärlek och mina drömmar. I slutändan valde jag att satsa på dem, det är det enda rätta.
På fem månader har Alex hoppat från Regionaldivisionen till den allra högsta.
- Min pappa (som är läkare) lärde mig tidigt att klara mig så att jag aldrig någonsin ska behöva förlita mig på någon annan, säger han. Att se möjligheter istället för svårigheter. Jag vill inte att fokus ska hamna på att jag inte har någon högerhand, för jag spelar på samma villkor som alla andra – och som spelare är jag en aggressiv anfallare som arbetar outtröttligt för mitt lag och inget annat.
Vid sidan av fotbollen studerar Alejandro Sanchez Lopez liksom Raul Goni juridik på tredje året. Senare planerar han även att läsa inrikespolitik.
Förhoppningsvis fortsätter denna inspirationskällas dröm att vävas samman mot Málaga och Spaniens näst vackraste arenanamn -La Rosaleda- i cupen i veckan.
Då får det resultatmässigt gärna sluta annorlunda. Både än vad det gjorde mot Valencia igår och i första mötet på La Romareda.
Alex Sanchez personliga seger dock är för alltid av det slag som ingen förlust någonsin kan bräcka. I slutet av dagen är det det som betyder något.
Källor: La Nueva España, El Periodico de Aragón, Marca.com
Aupa Alex, Aupa Zaragoza!
