Nyförvärven i halvtid
Med ett halvfärdigt facit i hand - vilka har lyckats respektive misslyckats under hösten?
Jermaine Pennant - Det råder delade meningar om engelsmannen och hans insatser under hösten. Vissa menar att han varken passar in eller att han försöker anpassa sig till laget. Jag kan hålla med till viss del - han passar åtminstone inte. När vi såg en a-lagsträning på plats i oktober verkade an komma väldigt bra överens med åtminstone Ewerthon och såg ut att passa in lika mycket som någon annan.
Om det är någonstans han passar in, så är det i La Liga. Hans teknik och snabbhet är perfekt förden spanska ligan, och när han är på spelhumör får de långsammare backarna väldigt svårt att hänga med. Han sade inför säsongen att han hoppades göra många mål, hittills har han inte gjort ett enda, vilket förstås kan ses som ett misslyckande. Lär han sig bara att passa bollen då och då samt lite spanska kan denna värvning ändå falla mycket väl ut. Han kostade trots allt ingenting. Och ärligt talat - vem föredrar Songo’o?
Ikechukwu Uche - Årets stjärnvärvning. Spelade bra och imponerade väldigt mycket, fram tills säsongens andra ligamatch, mötet med Sevilla, där ledbandet gick av. Han har tur om han kan spela en match till denna säsong. Om ledningen och tränaren inte gör som med Braulio, där tillfrisknandet “påskyndades,” kan Ike fortfarande motsvara förväntningarna som ställts på honom. Bara inte denna säsong. Denna säsong har han, statistiskt sett och i relation till hans prislapp, varit ett fiasko, men skador kan varken han eller ledningen påverka i någon större utsträckning.
Juan Pablo Carrizo - Oj. Var ska man börja? Jag kan citera mig själv från försäsongen:
“Grymt skönt med en ny målvakt /…/ Lopez Vallejo håller väl knappast i Primeran?”
Jag var like fel ute som mister Juan Pablo III själv varit i de flesta matcher han spelat hittills. Den stabilitet och säkerhet som laget behövde, och fortfarande behöver, försvann i stort sett så fort Carrizo äntrade planen. Han står alltid alldeles för långt ut i straffområdet trots att han i stort sett varje match får minst en lobb över sig - det fick vi erfara på plats mot Racing när han lät Serrano lobba bollen över både backlinjen och sig själv.
Och Carrizo verkar dessutom helt sakna förmåga att hålla i en boll, i stort sett varje avslut han får på sig boxar han iväg, allra helst till hörna eller en motståndare. Tyvärr. Jag hade hoppats på en riktigt bra målvakt men Carrizo har gjort sitt bästa för att motbevisa mig varje match. Hade han inte gett Serrano möjligheten till att lobba hade Zaragoza förmodligen haft 14 poäng nu istället för 12. Hade bara skött sig mot Atletico… Ja, ni ser vart jag är på väg. Nu ska inte hela skulden för Zaragozas dåliga försvarsspel läggas på Carrizo, det är fortfarande inte särskilt bra med Lopez Vallejo i mål. Men Carrizo målades upp som en bra förstamålvakt, särskilt som ledningen gjorde sig av med Doblas. Det är ett av många misstag från deras sida.
Abel Aguilar - Colombianen är Carrizos absoluta motsats. Han blev klar för Zaragoza samtidigt som målvakten, men sågs med helt andra ögon. Carrizo var målvakten som skulle hjälpa oss i Primeran, och Aguilar var bara ytterligare en innermittfältare i kategorin onödig (vid det laget hade vi ungefär tio stycken i truppen). Men i efterhand är det lätt att se vem som gjort bäst intryck. Han gör sällan några större misstag (vilket Zaragozas försvar behöver, väldigt, väldigt mycket), han hjälper med sin tyngd till på mittfältet, bokstavligt talat, där han ofta spelar tillsammans med den betydligt mindre Gabi. Och han har, till stor del på grund av sin fysik, gjort hela fyra mål, vilket är flest i laget. Men det kanske säger mer om Zaragoza än om honom.
Pablo Amo - Zaragozas motsvarighet till Atleticos värvning av Juanito. Värvades gratis ifrån Deportivo, och fick också Marcelinos förtroende i början av säsongen, innan han till slut har han petats av Pavon och Goñi. Han har inte lyckats spela bra tillsammans med Ayala, eller någon annan back för det heller. Är, precis som de två andra relikerna, för långsam. Han beskrevs när han kom som “stabil, brytningssäker och bra på huvudet”, men som mittback är dessa attribut inte ovanliga. Det är oklart vad ledningen tänkte med när han värvades, kanske kände de att medelåldern i backlinjen höll på att bli lite för ung, när Laguardia och Goñi kom in i truppen, eller möjligen så var det så att de bara ville jävlas lite extra med Deportivo, innan de började bråka om Lafita. Det kan också ha varit så att Marcelino ville omge sig med spelare han tränat förut, vars förtroende han faktiskt hade. Oavsett anledning, har Amo varit allt annat än stabil hittills.
Marko Babic - Ytterligare en spelare som kom på fri transfer under sommaren. På förhand, med meriter som en CL-final med Leverkusen och tidigare spel i Betis, såg detta ut att kunna bli en riktigt bra värvning, särskilt som han kan spela både ytterback och ytter. Men han har fått lagom mycket speltid, de gånger han fått spela har han gjort det bra, åtminstone utan några större misstag. Bortsett från att han brände en av de två straffarna Zaragoza fick i mötet mot Atletico Madrid (ni vet, den gången Marcelino gömde huvudet i händerna så fort Babic gick fram mot straffpunkten).
Kroatens fysik hjälper honom också, det är inte lätt för korta ytterbackar att gå upp i nickduell mot den 190 centimeter långa Babic - och det motsatta gäller också till hans fördel när han spelat ytterback.
Ivan Obradovic - En av de på förhand bättre värvningarna. En förstärkning av defensiven, och dessutom ett framtidslöfte. Fick några få inhopp i början av säsongen, men skadade sig i knäet på en träning i slutet av september. Av det lilla vi fått se hittills verkar Obradovic verkligen kunna bli en ovanligt bra värvning, med tanke på vilka som sköter affärerna.
Angel Lafita - Hemmasonen var inblandad i sommarens utan tvekan mest komplicerade och infekterade övergång. Relationerna mellan Deportivo och Zaragoza försämrades rejält, men det behövs inte tas upp igen. Låt oss istället fokusera på Lafitas prestationer, som i de allra flesta fall varit väldigt bra. Han har, precis som Pennant, en riktigt bra teknik, som han faktiskt använder för att skapa något. Motståndarna har fått se många gula kort som en följd av att de försökt stoppa Angels framfart, och med tanke på hur bra Zaragoza är på fasta situationer, eller åtminstone var inledningsvis, är frisparkar nära offensivt straffområde inte dåligt.
Att han dessutom har ett enormt hjärta för klubben och känner för att han vill avsluta karriären här gör honom bara till en större spelare i fansens - och mina - ögon. Och något var ledningen tvungna att göra för att blidka fansen efter att de tillsammans med Marcelino tvingat bort Zapater. Inget kan gottgöra det, utom att ta tillbaka honom, men värvningen av Lafita har åtminstone verkat lindrande.
