Ayala lämnar Zaragoza
Kaptenen återvänder till Argentina.
Det här är egentligen ingen nyhet. Det har funnits med under hela hösten, det där att Ayala ska bort. Men ändå. När det sedan står framför en, officiellt, helt kallt och formellt att avtalet är uppsagt och det skett ömsesidigt, då känns det. Jag trodde att jag var beredd på och nästan längtade efter att se rubriken 'Ayala lämnar Zaragoza' på hemsidan.
Men det var jag inte, inte helt och hållet.
Roberto Fabian Ayala kom till Zaragoza under sommaren 2007, efter att först ha värvats av Villarreal. En märklig omväg, kan tyckas, men målet kan nås också genom obskyra stigar som den.
Bevisligen.
Han har spelat sammanlag 81 matcher i den vackrare tröjan, i Primera Division, i Segunda och i Uefa-cupen, som den fortfarande hette hösten då han kom till oss. Under de här åren har han hunnit med att göra fyra mål, varav ett är det ovärderliga, för oss zaragocistas legendariska målet mot Deportivo La Coruña som skänkte oss hopp och ändrade på framtiden en stund.
Vad det målet innebar där och då, för stunden i vilken man ska leva, går inte att förklara med ord. Se det här.
Det har varit en turbulent tid, den vi delat.
All heder till Ayala, som aldrig uppträtt sämre än exemplariskt, som krigat för Zaragoza med hjärtat och gett allt såväl på som utanför planen. Som klarade av att ta över den tunga kaptensbindeln då Zapater berövades oss.
- Jag vill visa min tacksamhet och uppskattning till hela organisationen Real Zaragoza, till fansen och till staden, säger Ayala som nu kommer att återvända till Argentina för att uppfylla ett löfte han avgett för länge sedan: att avsluta sin karriär i River Plate.
(När Ayala nu lämnar Zaragoza blir det Jorge Lopez som blir kapten. Ett tecken, kan hända på att han blir den första som ryker i sommar?)
Att Ayala inte orkat med under hösten har knappast varit någon hemlighet. Lika lite är det ologiskt och även om vi varit kritiska till hur det sett ut på på planen har vi aldrig någonsin ifrågasatt professionalismen eller hängivenheten som karakteriserar personen Fabian.
- Med ett djupt och äkta engagemang har han försvarat vår tröja och vi är honom evigt tacksamma, hälsar Don Agapito.
Jag minns när vi var i Zaragoza i höstas, och vi stod på läktaren och såg A-laget träna, vad vi sa då.
- Så bra, sade vi till varandra -för vi förstod att han snart skulle vara borta, det varit om Ayala kunde stanna kvar inom verksamheten. Som ungdomstränare eller kanske som assisterande så småningom.
Tänk bara vad han betytt för Laguardia och för Goni, som han, Legenden, kallar "den bästa mittbacken i sin generation."
Nu återvänder Roberto Fabian Ayala till sitt hemland, rak i ryggen och med huvudet högt som det anstår en man som han.
Jag hoppas att han kommer tillbaka en dag, när han är färdig.
Tills dess, all lycka. Precis all.
Och tack.
Källa: RealZaragoza.com
