Dags för refrängen
Gay har inte lyckats skapa den eftertraktade förändringen tillräckligt fort - även om gnistorna flammar upp mellan varven antänds de inte. Zaragoza ligger kvar på nittondeplats och flämtar; plötsligt är Victor Muñoz uppe på tapeten igen.
- Vi gav bort en halvtimme, sa Jose Aurelio Gay efter 4-2 mot Villarreal och det är med all sannolikhet ganska långt ifrån den mest insiktsfulla av matchanalyser. Men sanningsenlig är den i alla fall.
Zaragoza gav Villarreal en halvtimme och de tackade och tog emot.
Så varsågoda, för all del, vi var inte de enda som behövde vinna.
- I fotboll lider alla, sade Valverde inkännande efteråt.
Hemmalagets tränare ville ge Zaragoza lite uppmuntran på vägen och passade på att berömma upphämtningen i andra halvlek. Han erkände gästerna som de bättre de sista 48.
Och visst. "De bättre" i all ära. Faktum är att vi blir någon procent bättre för varje omgång och alla de små stegen går i den famösa och innerligt eftertraktade Rätta (läs enda) Riktningen, men alldeles för långsamt.
I den här takten kan vi kanske (till och med!) börja vinna matcher i mars. Lite så känns det. Vi är förnöjsamma så till den milda grad att minsta indikation på förändring i positiv bemärkelse blir något att ta till fasta på och understryka och leva på i ytterligare en vecka. Nog för att det utgör en aldrig så behaglig kontrast till supportrar så bortskämda att ett kryss mot ett mittenlag blir en skälig anledning att byta ut hela styrelsen, det mesta är relativt och sådär kan vi väga allt mot allt annat till tidens ände om vi har lust.
Sakförhållandet ändras inte.
Även om vi noterar en förbättring i defensiven och till och med lite revanschlust efter tre käftsmällar på raken är repliken inte kvick nog.
Efter gårdagens match sade Angel Lafita att det duger inget till att gå runt och vänta på att något ska hända innan man reagerar.
Men det är det Zaragoza gör, och har gjort mest hela hösten. Mottar slag och utdelar löften med vissa mindre negativa tendenser som garantier och anspråkslösa som vi blivit hoppas vi.
Istället för att förekomma.
Gay hyrdes in för att bryta ett mönster, för att måla utanför linjerna om man så vill. Han har lett Zaragoza sedan 6-0-matchen i Madrid i december. I samband med att man offentliggjorde honom som tränare, veckan senare, skrev El Periodico de Aragón att fem matcher får Gay och sedan är han borta.
Den mot Villarreal igår var den fjärde.
Idag menar ovan nämnda tidning att diskussionerna med Victor Muñoz återupptagits. Muñoz, maño i själen enligt sig själv, som i teorin var klar som tränare för Zaragoza gjorde en Negredo och ändrade sig samma dag som han skulle skriva på kontraktet. I Vickes fall handlade det dock inte om lockande Champions League-spel, utan om att han inte upplevde avtalet stämma med den muntliga överenskommelse han träffat med Don Agapito.
Vi har alltså kommit till refrängen.
Demokles svärd över tränarens huvud.
Vinn på söndag eller så...
Jag har varit pro konstellationen Gay-Nayim sedan den först annonserades. Plötsligt vet jag inte. Jag vill ju, men tror?
Vi ska inte bortse från eller för den delen förneka att vi faktiskt befinner oss i en slags pågående försäsong fast mitt i säsongen . Hela laget genomgår ytterligare en förvandling och helt nöjd är inte Agapito ännu. Ett par spelare till vill han ha.
Medan de som kommit som bäst försöker lära känna varandra, och laget. När jag skriver detta pågår Adrian Colungas presentation på La Romareda.
- Jag vill stanna på här i många år, säger han. Jag vill hjälpa Zaragoza och jag vill tacka för förtroendet. Det är en stor ära för vilken spelare som helst att representera det här laget.
Sedan kommer det vanliga. "Denna stolta, anrika klubb." Vördnaden som alla uttalar, men känner?
Colunga blir den femte att anlända på två veckor.
På onsdag tar Gay och Nayim med sig hela A-laget på en tripp med bonding-ambitioner. Kanske är det lämpligt att söndagens match är mot bottenkonkurrenten Tenerife, av flera anledningar. Nu reser vi mitt i veckan och inte dagen innan. Schemat för dagarna är varvade träningar och sociala aktiviteter.
En sammanslagning, kallar Gay det för.
Nå, så låt det bli till en, och en sådan av sällan skådat slag sedan.
Det är tre poäng upp till strecket.
Bara.
Är Gay rätt man att leda oss ur detta så tar han fasta på det fina fyrtioåtta minuterna från igår och vinner på Tenerife.
Och gör vi det inte kanske svärdet, om det nu faller, faller för det bästa. Ska Muñoz (eller Aragones som vissa vill få det till) komma så ska han komma senast då. Medan ordning fortfarande går att förlösa ur detta kaos.
Och medan El Periodico de Aragon beväpnade med sina trubbiga spadar och hackor är fullt sysselsatta med att gräva graven. Trots att patienten fortfarande lever.
