Valladolid 1-1 Zaragoza
Ofokuserade Zaragoza klarade poängen med Ander utvisad och andan i halsen.
Som ofta är fallet med de möten vi stämplar som sexpoängsmatcher utvecklas de till tillknäppta tillställningar prgälade av oskönt spel och slutar oavgjort. Kvällens möte på José Zorilla blev inget undantag.
Vi skulle rycka ifrån var tanken.
Valladolid uppfyllde hemmaplanskravet och försökte föra spelet. Ska vi vara ärliga gjorde Zaragoza det inte särskilt svårt för dem. Fram till slutet på första halvlek var det så gott som spel mot ett mål.
Ledningsmålet kom föga oväntat i den 22 minuten genom den för kvällen alltför lysande Diego Costa, och får ändå anses vara en bjudning av Carrizo, som inte tycktes kunna bestämma sig för huruvida han skulle ta emot bollen eller boxa undan den. Istället rasslade nätet obehagligt falskt bakom argentinaren, men inte högt nog för att väcka ett trögt bortalag.
I samband med målet skadade sig Pulido och in kom Diogo.
Det delades ut en hel del varningar; domare Fernandez Borbalan visste inte vart han skulle lägga ribban och inkonsekvensen spelade sin roll väl.
Tur för Zaragoza att Suazo finns. Då ingen offensiv kreativitet stod att finna tog chilenaren saken i egna händer och ordnade fram en kvittering i den trettionionde matchminuten.
Fler mål skulle det inte bli, även om Eliseu brände ett bra läge i andra och Valladolid hade tre chanser på samma skott. Carrizo räddade, men släppte en retur som plockades upp av Sesma. Den här gången kom stolpen ivägen. Maunucho testade skott men Carrizo hann ner och nästa försök gick långt utanför.
Det var matchens kanske mest intensiva sekunder.
Diego Costa fick ta emot en hel del smällar. Faktum är att Continis förvisso hårda men lika väl uppoffrande försvarsspel förmodligen räddade poängen i samma utsträckning som Suazos mål. Costa hade gett Valladolid ledningen om igen vore det inte för denna sedan ankomsten eminenta italienare. ( I veckan röstades han faktiskt fram till vinterns bästa värvning av PdA's läsare!) I sitt försök att stoppa den framrusande brassen åkte Ander Herrera till och med på ett rött direkt i den 64 minuten och Zaragoza fick lalla på med tio man efter bästa förmåga.
Som väl var - för vår del - hade Valladolid tröttat ut sig vid det här laget.
Vi ska inte vara för missnöjda med 1-1 borta mot en omedelbar rival. Vi klarade poängen mot en motståndare som idag låtsades vara bättre än Zaragoza och vi ligger fortfarande över strecket med två poäng ner till just Valladolid.
Nästa vecka har vi Sporting hemma, därefter Getafe borta. Fyra poäng bör vara ett realistiskt mål för ett lag i vår situation.
Jag tycker dock att Colungas frånvaro var kännbar. Utan honom saknar vi en dimension i anfallsspelet. Vi har ingen som springer så bra på djupet som han, när Arizmendi ska försöka leda en kontring blir det gärna aningen parodiskt.
Adrian är tillbaka nästa vecka.
Ställer mig frågande till Gays beslut att ta in Edmilson då Ander visades ut, istället för Jorge, som hade gjort betydligt mer nytta både i offensiven och hemåt.
På presskonferensen efter matchen förklarade Gay att han är bekymrad över de många varningarna, men nöjd med poängen.
Bäst i Zaragoza den här kvällen: Suazo och Contini
Sämst: Arizmendi
Valladolid: Justo Villar, Del Horno, Pedro López (Barragán, min 67), Arzo, Baraja, Pele, Borja, Sesma (Keko, min. 61), Medunjanin, Diego Costa (Bueno, min. 67) och Manucho.
Real Zaragoza: Carrizo, Pulido (Diogo, min. 25 (Babic, min. 79)), Contini, Jarosik, Ponzio, Gabi, Ander, Arizmendi (Edmilson, min. 66), Eliseu, Lafita och Suazo.
Målen: 1-0, Diego Costa (min. 23); 1-1, Suazo (min. 38).
Varningar, Valladolid: Pelé, Del Horno, Borja och Arzo
Varningar, Zaragoza: Jarosik, Suazo, Diogo och Conitni
Utvisning, Zaragoza: Ander - rött direkt.
Skadeläget efter matchen: Misstänkt bristning i höger lår för Pulido, ömmande högerknä för Diogo, som både han bytas in och bytas ut.
Med Goni skadad i veckan med finns det anledning att börja oroa sig lite.
Källa: RealZaragoza. com
