Zaragoza 1- 3 Sporting Gijon
Carrizo och Edmilson var gästvänliga.
Fyra mål. Det låter som något som skulle kunna vara en underhållande tillställning. En bra match. Åtminstone från ett av lagen.
Men det var det inte.
Resultatet ljuger.
Det var en skitmatch mellan två dåliga lag där skillnaden bestod i förmåga att förvalta de få chanser som skapades och i än högre utsträckning oförmåga till aggressiv replik från det vackrare av de två kombattanterna.
Det var vi, det var Zaragoza, som förde spelet. Och det var de, Sporting, som vann. Då är det inte mycket som är som det verkar, inte.
Gay ställde upp väldigt väntat, med Carrizo i mål (vilket skulle visa sig vara direkt avgörande), en backlinje bestående av Ponzio, Jarosik, Contini och Babic. Ett mittfält bestående av Eliseu, Gabi, den vedervärdige Edmilson och en blev Lafita längst ut till vänster.
På topp; Suazo och Colunga.
Borträknat Edmilson såg det ungefär så bra ut som det kan göra med Ander avstängd, med Pulido, Paredes och Diogo skadade.
Det finns en gyllene norm som sällan sviker. När Zaragoza öppnar bra, spelar fint och ett skimmer av trygghet försöker linda in supportrarna i en hoppfull linda tar motståndarlaget ledningen.
Så också denna gång.
Mate Bilic, som började sin spanska karriär i just Zaragoza, och som i veckan uttalat sin tacksamhet gentemot klubben som trots att han personligen floppade möjliggjorde fortsatt spel i de spanska ligasystemen, var den att slå första slaget.
Det var inget vackert mål. Han fick det så att säga till skänks.
Bara minuterna senare uppenbarades vad som torde vara ett utmärkt läge för kvittering då Colungas skott räddas av den briljante av de två Juan Pablona i respektive mål - alltså Sportings. Men målvakten klarade inte av att hålla skottet, utan släppte en retur och bollen landade precis framför Edmilson. Han hade kunnat sätta den hur lätt som helst. Jag hade kunnat det. Juan Pablo hade inte kommit upp på fötter ännu, målet låg öppet. Och Edmilson sköt. Till höger. Där absolut ingen fanns.
Det hade varit fint om Gay bytte ut honom redan då som han gjorde med Jorge Lopez när han missade friläge mot Villarreal, men nej. Han skulle få sabotera ytterligare.
För närhelst Edmilson rörde vid bollen blev detta en möjlighet till kontring för Sporting och deras 2000 tillresta supportrar - ett lyckat äktenskap.
I andra halvlek tog Gay (äntligen!) in Jorge Lopez, flyttade ner Edmilson som vänsterback och lät Babic gå ut. Det hade varit bättre om Edmilson inte var kvar på planen alls, å andra sidan funnes det mycket som vore bättre om man fick resonera fritt, vinster och sådant - det är som det är. Edmilson blev kvar på planen och fortsatte att rasera det som de få dedikerade spelarna den här matchen; Colunga, Jorge (en injektion), Gabi (i proportion till hans kapacitet vill säga) och i viss mån Suazo som hade en blek afton, skapade.
För trots att det var Sporting som gjorde 75% av målen var det Zaragoza som dominerade. Om det nu kan kallas så.
Vi pressade på ganska bra. Ska vi titta på statistiken och låta den tala hade vi mest av allt utom räddningar (Carrizo räddade två skott - Juan Pablo 13.).
Bollinnehav; 58-41, check.
Skott på mål; 62% - 37%, check.
Varningar; 2 mot deras 0, check.
Zaragoza må ha varit bleka, men Sporting var inte bättre. Inte alls. Mina polare från annan kontinent var uppriktigt förvånade över det möjliga i att ligga under med det som med matchens mått mätt ändå får lov att kallas spelövertag.
Två dåliga lag.
På olika sätt.
Sporting kunde inte skapa något på egen hand utan var tvungna att ta sig fram på våra misstag - de fick målen till skänks, och vi, Zaragoza gav bort dem. Enkla ekvationer, banal matematik. Fult, helt enkelt.
Först när Arizmendi och Pennant kom in och Edmilson helt avlägsnades från planen syntes en liten flämtande gnista av det Zaragoza vi var för två veckor sedan skymta förbi. Det var mest Arizmendis förtjänst.
Han lyfte laget, så bra som han varit den sista tiden - varför startade han inte?
Ariz kom in med något de andra hade behövt dopa sig lite med. Aggression. Han var flyförbannad, det kändes enda hit, via Uruguay som bidrog med en ganska bedrövlig stream. Han tänkte inte finna sig i försatt situation, nästan omedelbart hade han en nick som Juan Pablo med lite tur lyckades behålla i famnen, på övertid gjorde han kompensationsmålet och sedan slappnade backlinjen av, räknade med att någon välfunnen mittfältare skulle plocka upp Juan Pablos utspark och kanske kunna pressa fram ytterligare ett anfall och i utopin kanske även en kvittering, rent av. Nej då. Sporting gjorde 3-1.
Jag vill se Arizmendi från start mot Getafe. Gärna på högerkanten där han var så bra mot både Tenerife och sevilla. Eliseu har inte gjort någon lycklig sedan debutmatchen i januari.
Carrizos förtroende måste vara förbrukat vid det här laget. Kan inte tänka mig annat än att Roberto debuterar på lördag. Carrizo, låt gå för att han varit bra två matcher av alla han gjort, är en direkt fara för Zaragoza.
I Pamplona höll Valladolid på att att ro hem alla tre poängen, och att vi slutar med huvudet ovanför vattenytan kan vi tacka okära Osasuna för. Såhär får det inte fortsätta.
Vart är finaltänket?
Ilskan?
Allt det där?
Något alls?
Efter matchen sa Gay att Zaragoza slappnat av, att det är oacceptabelt, att det gäller att visa identitet omedelbart igen.
Vi får inte falla ner i gamla fula mönster nu.
Att säsongen kommer bli smärtsam hela vägen känns så onödigt att påpeka att jag inte kan låta bli.
Vi hade möjligheten att rycka lite i botten - Valladolid borta var två tappade poäng, Sporting hemma var tre skänkta och nästa vecka finns inget annat än seger mot Getafe om vi vill behålla makten över vårt öde i egna händer.
Så kom igen nu för fan!
Bekänn färg och allt det där!
Undrar om Muñoz spelade in den här matchen också, och om han sitter och går igenom den moment för moment, för anteckningar och förbereder sig i kulissen...
Jag hoppas inte det.
Gay-pride för helvete! Kom igen nu!
Real Zaragoza: Carrizo, Ponzio, Babic (Jorge López, min. 45), Contini, Jarosik, Gabi, Edmilson (Arizmendi, min. 68), Eliseu, (Pennant, min. 68), Lafita, Colunga och Suazo.
Sporting Gijon: Juan Pablo, Canella, Lora, Botía, Gregory, Rivera, Lola (Matabuena, min. 74), Diego Castro, De Las Cuevas (Barral, min. 80), Carmelo (Luis Morán, min, 59) och Bilic.
Målen: 0-1, Bilic (min. 37); 0-2, Luis Morán (min. 62); 1-2, Arizmendi (min. 90); 1-3, Barral (min. 92).
Domare: Mateu Lahoz
Varningar, Zaragoza: Jorge Lopez och Jiri Jarosik
På plussidan: Första matchen denna månad utan utvisningar. Colunga vill saker. Arizmendi visar lite hjärta.
På minussidan: Carrizo. (Hur många liv har hans karriär?) Edmilson. Lafita. (Vem var det som klätt ut sig till honom ikväll? Ingen vidare skicklig skådis, i alla fall. Kanske Ewerthon?)
