Florida - Philadelphia
Inför: Zaragoza - Atlético Madrid
Dags för nästa i raden av finaler när Atletico Madrid gästar La Romareda och ska få varsebli den aragoniska frustrationen.
Numera är allt finaler. Det har i princip alla i Real Zaragoza skanderat närhelst någon sett lyssningsvillig ut.
"Vi måste spela som om varje omgång vore den sista."
Den sista att upprepa detta mantra och i samma andetag vädja om supportrarnas stöd var Leo Ponzio.
"Att ni är med oss kan vara själva skillnaden", sa han.
Varje match är en final, något direkt avgörande, näst intill slutgiltigt. Gay vill pressa sina spelare till de yttersta gränsen av deras kapacitet. Det har fungerat väl såhär långt.
Dippen mot Sporting hemma för två veckor sedan undantagen pekar formkurvan uppåt.
Frågan är bara om det här finaltänket verkligen kan bära säsongen ut. Gay poängterar det farliga i att slappna av, avståndet Zaragoza skapat mellan sig själv och nedflyttningsstrecket är inte omöjligt att överbrygga.
Å andra sidan, sett till hur jämt det är från tiondeplatsen och neråt så är möjligheterna för oss att klättra i tabellen goda. Mellan Zaragoza, inför kommande omgång på sjuttonde plats med sina 24 inspelade poäng och morgondagens motståndare Atlético Madrid som ligger på elfte skiljer bara sex poäng.
Två segrar bara, så är vi där.
Zaragozas spelschema denna månad får lov att anses relativt tufft; vi möter både Valencia och Barcelona, och nog kan inte heller Atleti lämpligen kallas ett enkelt motstånd. Kanske ska vi ändå vara tacksamma att de - Spaniens med säkerhet allra mest ojämna lag - är dem vi inleder mars månad mot?
Nu imponerade förvisso Atléti då Valencia besegrades med 4-1 i söndags. Vill därför passa på att utfärda följande 'varning' till gästerna med segern i beaktande: något kvitto på formtopp är detta på intet sätt.
Atletico kan som få andra storspela ena veckan bara för att nästkommande falla helt platt. Det är, om man så vill, lite av de rödvitas grej.
Den här 'förmågan' gör dem oerhört oberäkneliga.
På gott och på ont.
Någon som känner sig tämligen förvissad om hur det egentligen står till med Los Rojiblancos är Zaragozas från just dem inlåande målvakt Roberto Jimenez.
I veckan har han berättat att han inte hyser några som helst betänkligheter om vilken klubb det är han spelar för numera.
- Jag vet hur de ska tas, säger han. Jag känner deras svagheter.
Vilka dessa sedan är vill han inte avslöja, kanske lika gott. Psyka på du.
Roberto imponerade enormt i debuten mot Getafe förra omgången.
Under veckan har Suazo tränat avskilt sedan han tvangs lämna planen i slutminuterna mot El Geta. Undersökningarna som gjordes strax därpå visade att det var hans lårmuskler som var aningen överansträngda.
Gay har dock garanterat att chilenarens medverkan i morgondagens drabbning är ohotad. Suazo kommer att vara med.
Några andra namn som dykt upp på träning igen för första gången på ett par veckor är Javi Paredes, Raul Goni och Pablo Amo, men av de tre försvararna har endast Paredes plockats med i truppen.
Allt som allt har dessa kallats: Roberto, Diogo, Paredes, Contini, Jorge López, Ander, Colunga, Edmilson, Carrizo, Gabi, Abel Aguilar, Lafita, Eliseu, Arizmendi, Babic, Jarosik, Ponzio och Suazo.
Gay har gjort sig känd lika mycket för sin stenhård disciplin som för sin förmåga att ställa upp beroende på motstånd. Ett lyckat exempel på denne mans taktiska genialitet är segern mot Sevilla.
En preliminär uppställning skulle kunna se ut på följande sätt:
Roberto
Diogo- Jarosik - Contini - Ponzio
Gabi - Abel Aguilar
Lafita - Colunga - Arizmendi
Suazo
Ander deltog i veckan i U21-landslagets kvalmatch mot Lichtenstein (Spanien vann med 3-1) och jag tänker att Gay kanske väljer att lämna honom på bänken - om inte annat så inledningsvis.
Colunga, som bör vara fullt återhämtad från sin illvilliga maginfluensa har fungerat väl som spets bakom Suazo i en 4-2-3-1-uppställning tidigare.
Aguilar har inte spelat sedan han kom tillbaka från skada och att jag stoppar in honom i den preliminära elvan beror mest av allt på att jag inte vill se Edmilson som ett givet alternativ.
Backlinjen känns - sedan Pulido rev upp sin lårskada förra helgen - självklar. Jarosik - Conitni har blivit ett mittbackspar att räkna med. I torsdags berättade tjecken om det fina samarbetet de två emellan, och förklarade att Gay gett honom uppgiften att punktmarkea Kun Agüero på söndag.
Quique Sanchez Flores (en gång Zaragozaspelare) har tagit ut följande mannar:
Asenjo, De Gea; Valera, Pernía, Juanito, Ujfaluši, Álvaro, Perea; Tiago, Camacho, Raúl García, Jurado, Paulo Assunção, Salvio, Reyes, Simão; Forlán, Kun och Ibra.
Startelvan stulen från Zoran Zoric:
De Gea; Valera, Perea, Ujfaluši, Álvaro; Paulo Assunção, Tiago, Reyes, Simão; Kun och Forlán.
Då klubbarna möttes i höstas vann Atleti med 2-1 sedan De Gea (som debuterade då) räddat Babic usla straff men släppt in Ewerthons.
Den matchen var Atleticos första seger för säsongen, målskyttar för de rödvita gången var Jurado och Antonio Lopez.
På förhand känns det som om dem vi bör frukta mest imorgon är den för tillfällte briljante Reyes, pigga Simao och anfallsparet Kun och Forlan.
Men Kun tar ju Jarosik hand om.
Gott så.
Atléticoredaktionens utmärkta rapport läser ni här.
Denna tar vi.
Avspark: 7/3-10 klockan 21:00 på La Romareda (TV4 Sport kommer att sända detta. Tummen up.)
Domare: Teixeira Vitienes
Källor: El Periodico de Aragon, RealZaragoza.com, SvenskaFans.com
Titta gärna på Chupete Suazos hälsning till sina landsmän här.
Imorgon gör han mål för dem igen.
Aupa Zaragoza - no se rinde!
