Athletic Bilbao 0-0 Zaragoza
Gays defensiva satsning gav Zaragoza poäng i bottenstriden, men särskilt roligt blev det inte.
Kvällens match kommer inte att gå till historien som en av de mer underhållande, och nog känns det andefattigt att två i normala fall sett så pass explosiva, aggressiva lag som Zaragoza och Athletic inte kan bjuda på mer än detta?
Det som skulle bli en sprakande kamp mellan himmel och helvete blev en segdragen och oinspirerad historia som förvisso adderade var sitt poäng till de båda deltagarna, men mer var det verkligen inte.
Under uppvärmningen blev det klart att italienaren Matteo Contini inte skulle kunna delta, som ersättare dubbades Pablo Amo och skräckens kalla klor grep tag i mången zaragocistaaxel.
Dock ska sägas att Amo var rätt...bra idag. Han var i alla fall okej. Det gick, som man säger, att leva med honom på planen.
Det fanns flera frågetecken i den elva Gay ställde upp med, framför allt beslutet att spela Abel Aguilar som spetsen i diamanten och använda Ander på kanten kändes ovanligt dumsdristigt, men som matchen fortskred hamnade Herrerita centralt i alla fall, medan Gabi tog plats på högerkanten istället.
Inledningsvis var det hemmalaget som försökte skapa chanser, men för kvällen chockdefensiva Zaragoza höll beslutsamt baskerna i schack. Allt som allt blev det farligt tre gånger. På 93 minuter.
I andra minuten sköt Llorente gravt utanför, varpå Eliseu försökte sig på att organisera en hel kontring. Den ovanligt blyskodda Suazo var dock inte med på någonting alls idag, och borde precis som man på förhand låtit påskina att han skulle ha gjort verkligen ha startat på bänken.
En kvart in i matchen lyckas till exempel Suazo egenhändigt förstöra ett riktigt bra läge då Gabi slår en perfekt hörna som chilenaren plockar ner med näven, halvtimmen senare missar han friläge trots att han tar tid på sig att måtta skott.
Den mesta tiden står han stilla och väntar på att någon ska råka träffa honom med bollen. Att springa på något går ju inte för sig.
Efter en grav miss i kommunikationen mellan Jarosik och Pablo Amo tråcklar sig Suasaeta in i straffområdet och frispelar De Marcos; Roberto gör sin kanske snyggaste räddning i Zaragozatröjan då han på ren reflex plockar ner bollen med högerhanden och Paredes rensar.
Detta är det vackraste vi får se, söndagen den artonde april: en räddning. I världsklass.
Jag vill passa på att rikta lite kritik mot José Aurelio Gay här, eftersom det faktiskt inte finns något att säga om själva matchen.
Att han gick in med inställningen att spela 0-0 här står bortom alla rimliga tvivel. För ett lag som Zaragoza i den situation i vilken vi befinner oss kommer det aldrig att vara försvarbart. Han kommer att neka då han frågas, han kommer att säga att han "ville vinna matchen" men alla som mäktade med minuterna vet att detta inte stämmer.
Han hade gott kunnat göra förändringarna tidigare, för som vi blev varse blev det omedelbart fart på bortalaget då Adrian Colunga kom in då åtta minuter återstod. Colunga sticker på djupet, söker väggspel, pressar målvakt och backlinje och är i ständig rörelse.
Någon som verkligen inte ska känna sig nöjd med sin insats är Abel Aguilar. (Varför spelade han och inte Jorge? Ännu ett defensivt beslut av Gay, ja.) Colombianen försvann helt i andra halvlek, men då han skulle bytas ut mot Obradovic tog han pinsamt lång tid på sig att gå av planen. Vad är det för jävla trams?! Ovädrigt.
Låt mig understryka att poäng på San Mamés alltid är bra, det jag saknade ikväll var inställningen.
Defensiven fungerade förtuom vid ett par tillfällen utmärkt. Vi spelade smart och behärskat, lämnade inga utrymmen för motståndarna att bygga upp anfall ifrån - framför allt Jiri Jarosik gjorde en lysande insats. Det är befriande att se en back som klarar av att sätta stopp på anstormande spelare utan att hela tiden tvingas ta till smutsiga metoder.
På efterföljande presskonferens säger Gay att han är "mycket nöjd" och att poängen är "väldigt viktig".
Föga förvånande hyllar han det kollektiva slitet i defensiven.
- Det blir en strid mot Real Madrid, lovar han.
Är det då vi ger titeln till Barcelona?
För det finns inte att förlora igen när samtliga lag inblandade i bottenstriden för andra gången denna vecka knep poäng.
Det odramatiska slutresultatet reflekterar på ett beklagligt, rättvist sätt helheten i en match där hemmalaget under korta stunder, särskilt i varje halvleks respektive inledning, försökte sätta press på ett Zaragoza som var fast beslutna att inte bjuda på en millimeter.
En poäng till värdarna, i jakten på Europaspel.
En poäng till gästerna, i kamp om överlevnad.
Och det är inte tillräckligt för vare sig oss eller dem.
Athletic: Iraizoz, Amorebieta, Iraola, Castillo, San José, Javi Martínez, Gurpegi (Muniain, min. 68), Susaeta, Gabilondo (Yeste, min. 59), De Marcos (Díaz de Cerio, min. 77) och Llorente
Real Zaragoza: Roberto, Jarosik, Pablo Amo, Paredes, Ponzio, Gabi, Edmilson, Abel Aguilar (Obradovic, min. 75), Eliseu, Ander (Pulido, min. 88) och Suazo (Colunga, min. 81).
Domare: Estrada Fernandez
Varningar Athletic: Gurpegui, Iraola, Amorebieta
Varningar Zaragoza: Ablen Aguilar, Ponzio, Paredes och Gabi
Bäst i Zaragoza: Jarosik; perfekt försvarsarbete. Stabil och trygg. Roberto, räddar poängen de tre gånger försvaret går bort sig. Och Ander. Hjärtat i laget, den enda som verkligen kämpade för att skapa något framåt (tillsammans med Eliseu) den här kvällen.
Sämst i Zaragoza: Suazo. Jag ger er Marcas (som gav honom samma utnämning) ord: El Chupete var som ett spöke på besök i katedralen. Han isolerade sig och blev till en ö i anfallet och hotade inte motståndarnas backlinje vid ett enda tillfälle.
Upprycknig mot Madrid!
Aupa Zaragoza!
