Zaragoza 1-0 Espanyol
En tveksam straff kan ha avgjort Los Maños öde.
Efter avslutad omgång befinner sig Real Zaragoza på fjortonde plats, med fem poäng ner till Tenerife strax under det ödesdigra strecket. Innan vi går vidare tycker jag att vi belyser detta en aning; det är nämligen den bästa placeringen vi haft år 2010.
Inför matchen talade Gay om den avgörande roll supportrarna skulle komma att spela. Och uppslutningen på La Romareda var det inget fel på. Man hade ordnat med ett särskilt tifo, för sedan några veckor tillbaka är var match en final - det här har man tagit fasta på, och publiken var från början med på noterna.
Knappt han domaren, som skulle visa sig ha en betydligt större inverkan än supportrarna, blåsa igång matchen förrän sången ekade över arenan. Zaragoza, ooooe, Zaragoza, oooooeeee.
Vad gjorde det då att man minuterna innan med fasa undrat hur, hur, hur Abel Aguilar skulle klara av att fylla det gigantiska tomrum den späde Ander, som inledningsvis satt på bänken, skapade? När matchen kom igång var farhågorna, tvivlen bortmotade, ersatta av trummor och megafonsång, partituret - spänd förväntan.
Att det som skulle bli en fest kom av sig nästan omedelbart efter att Gabis chansskott i den 39:e sekunden studsade i ribban och ut över linjen förstod inte den hänryckta massan, för många av dem var matchen redan avgjord.
Förmodligen hade de roligare än vi andra.
För det var ingen stor fotboll som presenterades på La Romareda. Första halvlek var Gabis inledande skott och ett par halvchanser händelsefattig;något som för hemmalagets del mest får läggas på Abel Aguilars och Arizmendis axlar. Dessa tilltänkta kreatrer lyckades inte göra många saker rätt.
När man spelar med Colunga ensam på topp är det viktigt med djupledsbollar, några sådana såg vi inte skymten av de första fyrtiofem. Istället var det Eliseu som gång på gång försökte ta sig fram på sin kant och in i straffområdet, men Espanyol spelade ett kompakt försvarsspel, och portugisen som lite ofta att valde försöka ta sig förbi tre eller fyra spelare på egen hand än att passa en bättre placerad medspelare blev snabbt av med bollen, varpå motståndarna kontrade.
Sådär höll det på.
Osvaldo hade två bra chanser, Roberto räddade poängen. Han hade mindre att göra idag än på länge, men när ansvaret var hans tog han det.
Roberto sviker inte Zaragoza.
Bästa möjligheten i första halvlek hade Colunga då han för enda gången spelades fri av Abel Aguilar, men skottet tog i stolpen och 0-0 i paus höggs i sten.
För en gångs skull var Gay inte väldigt sen med att göra sitt första byte. I den femtiosjunde minuten klev Abel Aguilar av, in kom Ander.
Och med honom, Zaragoza.
Det ostrukturerade, osäkra med spelet försvinner som genom ett trollslag då denne karismatiske tjugoåring äntrar scenen. Vi har sett det förr. Gabi må vara kapten, men det är Ander som leder laget, skillnaden mellan Zaragoza med och utan Ander är inget mindre än oroväckande.
Zaragoza ryckte upp sig och Espanyol kändes alltmer uppgivna. De försvarade sig med sju, åtta, nio man; att försöka snurra upp dem är allt annat än tacksamt.
Det var också Ander, som via ett semikontroversiellt domslut, i förlängningen såg till att Zaragoza kom undan med alla de tre poängen intakta. I samband med en frispark drogs han ner/föll tämligen enkelt då Nico Pareja kopplade ett grepp om unge Herreras midja varpå denna föll bakåt. Domaren, Iturralde Gonzalez bedömde situationen som straff, förmodligen då han ansåg att Ander ,hade han inte blivit neddragen, hunnit fram till bollen.
Pareja varnades först och snackade sig sedan till en utvisning inom loppet av en minut.
Det går att diskutera straffsituationen. Det gör det oftast. Den är inte soklar här, förmodligen är den lika mycket en produkt av Espanyolspelarnas våldsamma reaktioner innan domslutet fallit (något som indikerar på skuld) och själva läget.
Oavsett vilket är straffen slagen och godkänd, och får framöver tåla att bli ifrågasatt.
Colunga gjorde inga fel den gången, och La Romareda fullkomligt exploderade.
Lite av den glädje som utbröt då Adrian Colunga slagit straffen i mål.
Vikten av seger i detta ansträngda läge överröstar med sitt jubel om snudd på garanterad beständighet de mer olycksbådande tankar som bärs fram på svagare röster där frågeställningen handlar om oförmåga att höja sig och ta det ansvar situationen kräver.
Zaragoza var ett nervvrak med bristande abilitet, Espanyol var okoncentrerade och saknade verklig motivation.
Skillnaderna mellan vinnaren och förloraren stavas ikväll Ander Herrera och Iturralde Gonzalez.
I den snåriga bottenstriden vann Zaragoza den seger som förmodligen - det ska till en smärre katstrof för att ändra på detta - beseglade klubbens öde det kommande året genom att knappt spela fotboll över huvudtaget.
Det kommer en tid att oroa sig över detta, men den tiden är inte nu.
Nu firar vi vår bästa placering 2010 - det finns inga vardagar.
Real Zaragoza: Roberto, Ponzio, Contini, Pablo Amo, Obradovic, Edmilson, Gabi, Abel Aguilar (Ander, min. 57), Eliseu (Álex, min. 90), Arizmendi (Lafita, min. 74) och Colunga
Espanyol: Kameni, David García, Forlín, Víctor Ruiz, Pareja, Moisés, Amat, Verdú, Luis García (Coro, min. 82), Callejón (Marqués, min. 74) och Osvaldo (Iván L. M., min. 61).
Mål: 1-0, Colunga, på straff (min. 77).
Domare: Iturralde Gonzalez
Varningar, Zaragoza: Pablo Amo och Gabi
Varningar, Espanyol: Moises, Luis Garcia, Forlin, Parejo
Utvisning, Espanyol: Nico Parejo, efter två gula
Bäst i Zaragoza:
Ander. Stora lilla miraklet Herrera. Som alltid, alltid, alltid gör skillnad. Hans hjärta för klubben är poesi. (Leo Ponzio sade i en intervju nyligen att Ander är fanatisk Zaragozasupporter, att han lever och andas Zaragoza - det märks. Och det är ovärderligt.)
Publiken. Riktigt bra drag på La Romareda. Fyra spelare möttes av extra jubel; Roberto, Contini, Ander och Lafita. Även Alex Sanchez fick motta stående ovationer då han kom in som maskningsbyte på övertid.
Sämst i Zaragoza:
Abel Aguilar. Snudd på parodiskt dålig. Spelar förvisso fram Colunga vid ett tillfälle i slutet på första halvlek. Det är det enda han lyckas med på 57 minuter.
Pablo Amo. Är skaplig i markeringsspelet och i övrigt bedrövlig. Drar på sig en onödig varning då han kapar Callejon bakifrån och kunde i den 27:e minuten gett Espanyol ledningen med sitt slarv i eget straffområde. Usch så dålig.
Tabellen efter avslutad omgång:
12.) Espanyol 41
13.) Almería 41
14.) Zaragoza 40
15.) Sporting 39
16.) Malaga 36
17.) Racing 36
-----------------------
18.) Teneriffa 35
19.) Valladolid 33
20.) Xerez 30
På lördag möter vi Xerez borta. En poäng då och allt är definitivt.
Aupa Zaragoza!
