Zaragoza 3-3 Villarreal
Målrikt, intensivt och vackert då Zaragoza tog emot Villarreal i säsongens sista.
Ni får faktiskt ha lite överseende med mig nu. Vintern 2006 började jag på Zaragozaredaktionen, allt som allt har jag varit med om fyra säsongsavslutningar med klubben på SF, och ingen har varit den andra lik, ingen har varit odramatisk.
Jag är glad för det.
06/07 slutade vi på Europaspelsplat.
07/08 åkte vi ur, ner, bort, till Segunda.
08/09 tog vi oss tillbaka upp.
09/10 klarar vi kontraktet, överlever efter en kaotisk höst.
Inga mittensäsonger, inga mellanlägen.
Jag har aldrig skrivit den sista matchrapporten. Aldrig. Jag har sett till att slippa för jag hatar saker som tar slut även om jag älskar fortsättningar.
Zaragoza fortsätter, det gör vi alltid. Men med sju spelare på lån såg vi en hel del punkter helt obarmhärtigt sättas den här kvällen; tarde de despedidas.
Nej, jag vill inte behålla alla.
Det betyder inte att det inte känns.
Zaragoza inledde matchen i ett rasande tempo, redan i första minuten sprang Colunga offside, i nästa hade han en ribbträff och i tredje gjorde Eliseu mål och La Romareda fullkomligt exploderade.
Eliseu och Jarosik firar 1-0. Det gör även Roberto, i skärpedjupet.
Första halvlek var en magisk sådan. Uppslutningen var kanske inte riktigt den man önskat och lite tråkigt nog valde många av de samlade att uttrycka sitt missnöje med ledningen den här sista kvällen, istället för att fira laget, ledningen, det fantastiska.
Agapito vete ya.
Hijo de puta Agapito.
Ändå har han gjort det bra, sedan han tog över presidentskapet.
Sakteligen mildrades de klagande rösterna.
För Zaragoza fortsatte att pressa inledningsvid ineffektiva Villarreal, som förmodligen chockades en aning av det enorma trycket från hemmalaget.
På mitten utkämpades halvleken igenom en privat strid mellan de forna lagkamraterna från Atlético Madrid, Kapten Gabi och Ariel Ibagaza. Ouppklarade affärer, månne?
I den 29'e minuten ökade Zaragoza på ledningen - El Gnomo gjorde (förhoppningsvis inte sitt sista) signaturmål på La Romareda, då han efter en kommunikationsmiss i Villarrealförsvaret iskallt rundade Diego Lopez och utan betänkligheter placerade bollen i mål. Därmed cementerar han sig som vår absoluta skyttekung denna säsong. Sju mål har det blivit.
Bara 21 mindre än vad Ewerthon gjorde förra året!
El Gnomo gjorde sitt sjunde mål för säsongen. Det är bäst i Zaragoza 09/10, det.
3-0 kom inte långt senare, då Colunga spelade snett inåt bakåt och Jarosik nickpassade till en fri Pulido.
Inga konstigheter.
I den avslutande omgången skjuts ridåerna åt sidan och i fyrtiofem minuter visar Zaragoza vilket lag vi egentligen är, vad som legat dolt under allt det där tunga.
Grytan, Cazorla, reducerar fem minuter innan paus.
I andra halvlek plockar Garrido in Senna (att han inte startar är ett mysterium i sig) istället för Ibagaza och plötsligt händer det otrevliga saker. Villarereal tar tag i sig själva, och efter drygt tio minuter gör samma Gryta gästernas andra mål den här kvällen.
Ander, som inte direkt hade sin bästa kväll, skulle ha gjort 4-1 strax innan dess. Gabi hittade en lucka i kalabaliken som rådde i Villarreals straffområde, och fem meter ifrån mål lyckas Herrerita ändå få bollen att hamna utanför.
Lite semibittert konstaterade jag att domaren såg alltför gult efter pausen.
Plötsligt var det medvind för motståndarna.
Gabi, som inte längre behövde lägga kraft på att besvara den ivrigt uppvaktande Ibagaza fick iväg ett riktigt bra långskott, men bollen studsade via ribban ner, utanför mållinjen, och plockades upp av Diego Lopez.
Det var vår sista riktiga målchans den här säsongen.
I den 76'e minuten kvitterade Villarreal, då projektilen Rossi avfyrade hamnade under Roberto och gled in i mål, ytterst olyckligt.
Roberto te quiero, Roberto te quiero, sjöng publiken. I de avslutande fyrtiofem minuterna hyllades målvakten, som med sådan enkelhet skulle kunna bli en ikon i Zaragoza, finge han bara stanna.
Och då allt var över, då Estrada Fernandez blåst av matchen, grät han.
Också Abel Aguilar, som kom in i den 77'e minuten var medtagen - väl medveten om att detta med största sannolikhet var hans sista minuter på La Romareda.
När kamerorna slocknat tog Nayim med sig spelarna runt planen. De stannade nedanför varje läktarsektion, för att tacka fansen för stödet under våren, och legendaren som avgjorde Cupvinnarcupfinalen och som med sådan orubblig tilltro och kärlek till klubben varit med och återupprättat el zaragocismo tillsammans med José Aurelio Gay pekade på sitt, och på supportrarnas hjärtan.
Vi är aldrig längre ifrån varandra än så.
Real Zaragoza: Roberto, Pulido, Jarosik, Goni, Obradovic, Edmilson, Gabi, Eliseu (Abel Aguilar, min. 77), Jorge López, Ander och Colunga.
Villarreal: Diego López, Ángel, Gonzalo, Godín, Capdevila, Bruno (Fuster, min. 83), Cazorla, Cani (Escudero, min. 77), Ibagaza (Marcos Senna, min. 45), Nilmar och Rossi.
Målen: 1-0, Eliseu (min. 4); 2-0, Colunga (min. 28); 3-0, Pulido (min. 34); 3-1, Cazorla (min. 39); 3-2, Cazorla (min. 56); 3-3, Rossi (min. 76).
Domare: Javier Estrada Fernandez
Varningar, Zaragoza: Roberto, Ander, Colunga, Pulido och Jorge Lopez
Varningar, Villarreal: Ibagaza, Cani och Angel
Tack för att ni varit med oss den här säsongen.
För att ni läst, kommenterat, brytt er.
Vi hörs förstås jättesnart igen.
