La Batalla de Aragón: Nej, Agapito - inte Manzano
För Zaragoza i allt. Överallt.
31/5 - 2010 Nej, Agapito - inte Manzano
Stiltje i Batalla.
Ni får ha överseende, det händer väldigt lite. Förutom att man offentliggjot en Politica del Club (en policy med andra ord) som i stort bygger på upprätthållande av kontinuitet - man talar inte öppet illa om någon annan, konflikter löses internt - och zaragocismo.
Såhär har man i korthet formulerat det:
Den externa bilden av laget ska vara en av enighet. I alla organisationer uppstår svårigheter då och då eftersom själva inrättningen är frukten av många drömmar och viljor -men dessa ska lösas internt, kärleken till klubben är vårt gemensamma hjärta och detta ska vårdas.
Real Zaragoza står över varje person och varje titel. Klubben framför allt.
Alla spelare, tränare och medarbetare måste känna el zaragocismo - detta kommer att leda till kontinuitet i alla aspekter.
Gemensamt ska vi arbeta för att uppnå våra mål och den som inte är beredd att jobba för klubbens främsta utan sätter sina personliga framgångar i första rummet kommer inte att bli långvarig.
Men utöver detta?
Apagito har hållit ett par möten under förra veckan. Han har sagt att konkurs inte är ett alternativ vilket naturligtvis är betryggande. Tillsammans med finansiärerna har man tagit fram en plan som ska sänka klubbens skulder med 77 miljoner på sex år, och denna har godkänts.
Iglesias kommer även att sälja 25% av sina egna aktier (idag är han klar majoritetsägare med sina 97%) för att få in mer pengar i organisationen och locka investerare med ökat inflytande.
Nåväl, gott så.
Tänk om man hade varit lite rikare...
I alla fall.
Gay och Agapito skulle sammanstråla i början av veckan efter avslutad omgång och diskutera framtiden, så sade man då, innan sista matchen.
Det har gått bra mycket längre tid än så nu, och de har fortfarande inte träffat något avtal.
- Gay vet vad som gäller, säger Agapito, och hans pågående kontrakt löper inte ut förrän den trettionde juni.
Men ändå.
Jag har ändrat uppfattning om Agapito sedan han tog över som president i december. Från att ha varit pliktanti som majoriteten har jag blvit pro, han har gjort ett bra jobb och vill ordna upp allting han ställt till med. Jag tycker att det är modigt, och det visar på stort hjärta.
Men.
Förlänger han inte med Gay och Nayim så är jag beredd att backa flera steg. Det är tjänstefel, sett till det kopiösa arbete de gjort, och med sådan innerlighet. De förmedlar känslan, den som enligt den nya policyn ska genomsyra hela organisationen och de här herrarna lyckas dessutom sprida och återuppväcka den som få andra - till främlingar som Contini och Roberto, till supportrar som tappat tron.
Att inte förlänga med dem vore att bara veckor efter policyuinrättandet ogiltigförklara det, som jag ser det.
Det pratas om Manzano nu.
Är det det Agapito gör - väntar han, på att Gergorio ska bestämma sig?
I så fall ska han skämmas.
Manzano är en bra tränare, jag säger ingenting om det.
Men han ska inte till Zaragoza.
Det vore en Marcelinovärvning: tränare som plötsligt gjort storverk med halvmediokert lag. (No offence!)
Han skulle kräva en betydligt högre lön än den Gay och Nayim tillsammans kräver och för mindre själ och hjärta.
För Manzano skulle Zaragoza vara "ett profillag" precis som det var för Marcelino.
En viktig pinne på karriärstegen, att lyckas med ett klassiskt lag och sen applåder.
Bla bla bla.
För Gay och Nayim är det una sentimento.
Vet inte om det behöver påpekas, men bara för att vissa saker är självklara för mig betyder det ju inte att de är det för alla andra: det Gay och Nayim känner och arbetar för är ovärderligt och det återspeglas inte i namn bara för att de är mer kända just nu.
Allting börjar någonstans.
Framtidens Zaragoza börjar här och vad var det nu det skulle byggas med?
Kärlek, just det.
Såhär, see?
Punkt.
