Wigan - Zaragoza: 1-3
Stående ovationer för Gabi när Zaragoza utmanövrerade Wigan.
I det första riktiga testet (no offence, Osasuna, men så är det) den här sommaren tog Zaragoza en seger som får lov att anses meriterande, om man tar med i beaktningen att Wigan kommit längre i sin försäsongsplanering då endast två veckor återstår till ligapremiär och att vi är ett lag "i kris".
Dagarna rinner undan, och truppen är fortfarande inkomplett. José Aurelio Gay säger sig vara tålmodig,
- Och lyckas vi inte värva fler spelare använder jag dem jag har. Det är ett förvisso litet, men bra, drivet gäng.
Det var hemmalaget Wigan som öppnade bäst. Man höll ett högt tempo men lyckades inte skapa några riktigt klara målchanser.
Zaragzoa försökte rubba Wigan genom att pressa högt, vilket skulle komma att ge utdelning.
En fin framspelning av Jorge "Långfinger" Lopez till Marco Perez blev till straff då den senare tippades omkull av en lika klantig som ogenerad Chris Kirkland.
Jorge förvaltade straffen väl, slog den mitt i mål medan burväktaren från Wales hängde till höger.
Wigan hann dock med en kvittering innan paus.
Carlos Diogo, som var en skugga av sitt sämsta jag lyckades inte göra ett enda rätt den här kvällen. Och föga förvånande inleddes slarvet som ledde till 1-1 med en felpass från honom.
Jarosik kom ur position och bollen hamnade istället hos en fristående N'Zogbia som iskallt fintade bort Leo Franco.
Mycket riktigt bytte Gay ut Diogo det första han gjorde i halvtid.
In kom istället canteranon José och genast stabiliserades högerkanten.
Andra halvlek var en novell om Zaragoza.
I den 57' minuten utgick Edmilson, Jorge Lopez och Marco Perez - in kom Ander, Braulio och Ponzio.
Om något antände .
Laget fick igång passningsspelet, och förlorade aldrig modet att spela ut, slå svårae passningar.
Vad vi såg som tittade på den här tillställningen var inte ett lag i kris.Det var ett lag skulpterat ur den.
Grövre konturer, hårdare ihopfogat.
Kan Zaragoza hålla fast vid detta kommer vi att stå solida med glaset krossas mot oss.
Det är Gays förtjänst, det lag vi ser har han hackat fram och fogat ihop när ingen annan orkade eller kunde.
Uppvaktad av fyra Wigan-spelare hittade Ander en spricka ur vilken han fick iväg en perfekt passning till Braulio som kom man mot man med Kirkland.
2-1, Zaragoza.
Kapten Gabis punkt var av det mer spektakulära slaget. I veckan skrev jag om honom, om hur han ser på sin nya situation i klubben.
Han trivs med ansvaret, gillar att man räknar med honom. Att han blivit någon som andra kan luta sig mot.
Gabi säger att han lever sin bästa tid som fotbolssspelare, någonsin, nu.
Det märks att han är lycklig.
Ikväll fastslog han slutresultatet då han i den 83' minuten med ett långskott gjorde 3-1. Den fantastiska Wigan-publiken ställde sig upp på läktarna.
Stående ovationer, för Gabi, för Gay. för Zaragoza.
Bäst ikväll (utan någon som helst inbördes ordning):
Jorge Lopez - har gjort en väldigt bra försäsong, vilket bådar gott.
Ander - lyfter laget när helst han kommer in, visar på stort hjärta.
Gabi - vilken utveckling han gjort!
Obradovic - kommer spela en nyckelroll i försvaret i höst, den främsta i backlinjen ikväll.
José - stabiliserade upp högerkanten.
Sämst:
Diogo - gjorde ingenting rätt. Ingenting. Var ett direkt hot för laget med sin blotta närvaro.
Pennant - Spaniens mest ineffektiva spelare? Hur är det möjligt att skapa så lite (läs ingenting) trots att han har bollen så pass mycket som han ändå har?
Real Zaragoza: Leo Franco; Diogo (José, 45), Contini (Goni, 66), Jarosik, Obradovic; Gabi, Edmilson (Ander, 57), Jorge López (Braulio, 57), Kevin; Pennant (Edu García, 70), Marco Pérez (Ponzio, 57).
Målen: 0-1 Jorge Lopez (34') str, 1-1 N'Zogbia (44'), 1-2 Braulio (74') och 1-3 Gabi (83').
Aupa Zaragoza!
