Villarreal - Zaragoza: 1-2
Zaragoza tar hem den ärorika Trofeo de Ciudad Teruel. Fortsätter att övertyga inför säsongsstarten.
Inledningsvis.
(Bjud mig på det här, väl?)
Vad var det jag sa?
Va?
I förra matchrapporten?
Jo - jag sa: Fast vi vinner Trofeo de Ciudad Teruel.
Och det gjorde vi! Zaragoza är alltså inte TITELLÖSA i år.
Denna historiska afton gick så för tredje året i rad Trofeo de Ciudad Teruel av stapeln, i just Teruel.
En blygsam solnedgång och ljumma vindar över staden, halva befolkningen på plats på läktaren ungefär som i Vila-Real - fast här var alla zaragocsitas. De är stolta över Zaragoza i Teruel.
Vi är goda grannar.
Det tog två minuter för Villarreal att ta ledningen. Efter ett par missförstånd i kommunikationen mellan Ponzio och Contini öppnat en lucka för Nilmar var det utan problem som brassen gav u-båten ledningen. Leo Franco var inte vaken ännu, stod stilla och dagdrömde tills det var för sent och den verion av utrusning han försökte sig på var en pliktmedveten sådan.
Sådana skrämmer inte anfallare som Nilmar, inte heller räddar de Zaragoza.
Det var inget bra skott, men det blev bra.
Den tveksamma backlinjen vägdes upp av ett förvånansvärt bra mittfält. Både Gabi och Jorge Lopez fortsätter att övertyga, ikväll lyckades de trots den flitiga uppvaktningen (det blev lite irriterat vid ett par tillfällen men vi måste liksom i fallet med Tenerife ha i åtanke att detta faktiskt ju är en titelmatch) skapa farligheter så fort de fick tag i bollen.
Det var kapten Gabi som låg bakom kvitteringen bara åtta minuter efter det att Villarreal tagit ledningen.
Han lockade ut målvakten Juan Carlos och kunde mycket väl valt att skjuta själv, men klackade (!) bollen till Kevin Lacruz som stod lika fri, och bara behövde peta in den i öppet mål.
Vi ska inte göra oss några föreställningar, ska inte börja prata om klassmål (Vem är det nu som sitter inne på den ekumeniska definitionen av detta?). Däremot var det resultatet av hårt, kollektivt slit.
Ledningsmålet, och tillika matchens sista kom i den 26 spelminuten, då samme Kevin frispelade Marco Perez, som drog till med vänstern.
Det var en lyckad chansning.
Andra halvlek var en uppvisning i tillknäppt, avvaktande fotboll. Trots att det fanns ett resultat att bevaka eller, beroende på vem man är, att försöka vända runt kändes det som att det var nu lagen kände på varandra.
Det var väldigt, väldigt tråkigt.
Rossi fick tre bra frisparkslägen.
Det första räddade Franco.
Det andra gick i ribban.
Det tredje var till samtliga zaragocistas stora fröjd ensådan kort variant utmed gräset som aldrig funkar.
Då domaren blåste av stormade delar av hemmapubliken (kanske en fjärdedel av Teruel, om vi ska dra snitt och så) planen för att hylla Zaragoza.
Spelarna och Gay visade på stort tålamod här, det blev många bilder, och mycket klottrande på tröjor och underarmar.
En lyckad kväll, helt enkelt.
Krönt med en titel.
Bäst i Zaragoza:
Gabi - motorn på mitten idag. Samspelet med Jorge Lopez sitter som en smäck - en fröjd att se. Gabi visar dessutom en hel del hjärta, och ger osjälviskt bort ett mål tll Kevin. Vad den gesten betyder för ynglingen behöver jag nog inte skriva.
Jorge Lopez - sätter skräck i motståndarna. Varför skulle de annars hänga som ankare kring hans fötter? Han är smartare dock, och mer erfaren. Läser deras trick, är skönt nonchalant, och svarar genom att helt enkelt slå dödliga passningar till våra anfallare. Är alltid farlig på fasta situationer. Skönt att se hur bra han varit. Hoppas på Segundaform i höst.
Kevin Lacruz - gör sin bästa match i A-laget och det mot kvalificerat motstånd. Generös och kreativ, härlig att titta på. Gör kvitteringsmålet och spelar fram till det avgörande.
Nayim - vankade oroligt av och an längs sidlinjen under första halvlek. Först trodde vi att han bet på naglarna, men det gjorde han inte. Han åt munkar.
Ett vinnande koncept, bevisligen.
Sämst i Zaragoza
Pennant - tillbaka och som sitt vanliga bedrövliga jag. Får en boll, slår bort den i panik. Petar den över linjen. Tappar den till närmaste motståndare. Bjuder på kontringar, skapar absolut ingenting. Försöker inte sätta press. Stannar upp mitt löpningar och bara ser sig förvirrat omkring. Kommentatorerna var korta men koncisa: Pennant måste bort från Zaragoza. Ja, det måste han.
Diogo - vad är det med honom? Han har varit så ängslig de senaste veckorna, inte ens en skugga av sitt forna jag. Kinkig, bollrädd, slarvig. Kommer Diogo någonsin att bli den han var innan knäskadan? Behöver vi en ny högerback? Också...
-
Gay sade sig efter matchen vara nöjd med framstegen.
Borta var det lealösa från Tenerifematchen.
Vi är på god väg.
Fira nu den här TITELN ordentligt, hörrni
Som det anstår den.
Real Zaragoza: Leo Franco, Diogo, Contini, Jarosik, Ponzio (José, min. 85), Edmilson (Pennant, min. 45), Gabi, Bertolo (Edu García, min. 65), Kevin (Braulio, min. 75), Jorge López och Marco Pérez (Ortí, min. 85).
Villarreal: Juan Carlos, Joan Oriol, Mario, Cristóbal (David Fuster, min. 45), Musacchio (Kiko, min. 45), Matilla (Marcos Gullón, min 45), Catalá, Natxo Insa, Montero (Rossi, min. 60), Marco Rubén och Nilmar (Cani, min. 45).
.
Målen: 1-0 (2') Nilmar, 1-1 (10') Kevin, 1-2 (26') Marco Perez.
Aupa Zaragoza!
