Zaragoza - Málaga: 3-5 (1-5)

Zaragoza lyckas efter gediget slit snygga till det 5-0-underläge vi skaffar oss i första halvlek, och förlorar i slutet av dagen 'bara' med 2 mål i hemmapremiären mot Málaga.

5 insläppta mål.
På 35 minuter.
Det är rekord, i en hemmapremiär.
Men vill ni läsa om, eller vältra och gotta er i, förnedring hänvisar jag till Alfonso Hernandez.

Det skulle vara en fest för Gabi, Zaragozas kapten som gjorde sin hundrade match i den vackrazte av tröjor just den här kvällen. Visst, det skulle protesteras lite också, men som jag föreställde mig det så skulle buropen abrupt dö ut då ett beslutsamt hemmalag omedelbart tog ledningen.
Och tyst blev det förvisso, skitsnabbt.
Men inte av den anledningen.

Det hade inte ens gått en minut då Juanmi hann upp en boll på kanten och fick fram ett inlägg till Fernando som tilläts göra 1-0.
Leo Franco var på det humöret.
Han bjöd på Carrizo-show.

Zaragoza ryckte upp sig omedelbart, tog över. Gabi hade ett skott på mål, Jorge Lopez likaså, men debuterande Galatto lät sig inte köpas så billigt.

Den solida grund vi bygde upp under våren, det vinnande försvaret, rasade samman och med den störtade laget ner i en fem mål djup avgrund.
En sådan tar man sig inte upp ur på en timme, för det tar lång tid innan man landar och när man väl gör det blir smällen hård.
Man blir lite bländad, ser stjärnor.

Fyra (fem) av de fem mål Málaga gjorde den här dryga halvtimmen var bjudningar från Zaragoza. Rättvisan i det hela? Att alla utom möjligtvis Obradovic fick göra ett fel var? Det första målet får Contini ta på sig, Diogo är direkt ansvarig för det andra. Leo Franco ger bort det tredje, Jarosik det fjärde, och Leo Franco det femte, ånyo.
Jag vet inte om vi ska gråta, eller om vi ska skratta åt att vi i den 35:e minuten, då vi låg under med 5-0, hade ett åttioprocentigt bollinnehav.

Zaragoza hade spelet, Málaga gjorde målen, skriver någon.

Edmilson reducerade till 5-1 innan halvtid, och blev sålunda den första Zaragozaspelare att göra mål på La Romareda säsongen 2010/11.
Bara det var ett sunt tecken, mitt i allt.

I andra halvlek spelade Málaga mestadels med sju, åtta, nio man på egen planhalva. Och varför skulle de inte?
Zaragoza var, hur som helst, inte hälften så uppgivna som mången liten beklackare gärna hoppats. Istället genomsyrade Gay-andan -alltså never die-attityden- laget, som fortsatte våga pressa högt och söka reducering.
Snygga till sifforrna, helt enkelt.
Och modet gav utdelning.

Marco Perez gjorde 2-5 i den 67' minuten, Ander 3-5 i den 81'.

- Jag är stolt över mina spelare, sade José Aurelio Gay på presskonferensen strax efteråt. På en dag som är sämre än dålig ger vi ändå inte upp. Vi får se 1-0, 2-0, 3-0, 4-0, 5-0 och ändå slutar vi inte kämpa. De flesta lag hade gett upp för länge sedan, men det gjorde inte vi och nu förlorade vi bara med 2 mål. Det finns det fler lag som gjort den här omgången, det är på tok för tidigt att börja prata om misslyckanden och dela ut domar. Jag tror att vi blir stärkta av den här förlusten, eftersom vi bevisar att vi inte faller ihop. Jag förlorar hellre med 3-5 än med 1-0 eller 2-0.

Zaragozaredaktionens egen Joel Olsson låter hälsa:
- Det är väl lika bra att vi släpper in alla säsongens mål i andra matchen? Så har vi det avklarat nu.

Själv håller jag med båda, både Gay och Joel.
Jag känner mig inte det minsta förnedrad, bara lite förvånad över den skrämmande höga procent människor som längtar efter att se spår av uppgivenhet i andras ögon eller ord.
Det är synd om dem, de måste verkligen vara plågade.
De skulle aldrig kunna göra 3-5 av 0-5, det krävs driv och jävlar anamma för det, och det hade Zaragoza idag.
Först smällen över käften, sedan grunden som gav vika, fallet och början till resning.
Är stolt över oss.
Jag vill se det fina i början på säsongen, i mitten av den och i slutet.
Idag är det de tre mål vi gjorde, trots att vi fått fem mot oss på kort tid.
Det är på dem vi ska tänka, och titta framåt, uppåt, vidare.
Zaragoza som berget som vägrar buga hur högt vinden än skriker.
Det är så vi ska vara.

Movimiento Avispa var förvånansvärt tysta.
Förmodligen kunde de inte bestämma sig för om 3-5, så som allt utvecklades, hemma mot Málaga bekräftade deras farhågor eller inte.
Säkert lite både ock.

Nästa vecka spelar Zaragoza borta mot Racing.
Det finns upprättelse att utkräva.

Bäst i Zaragoza:

Gay - Ger aldrig upp. Älskar den mannen. Älskar hans attityd, hur den blåser upp laget igen och igen då alla räknar med (och många hoppas på) att luften gått ur.

Marco Perez - Finns det någon stoppknapp på honom? Har egentligen ingen som helst erfarenhet av spel på motsvarande nivå men någon antydan till uppgivenhet finns inte att skåda. Han kämpar och sliter tills domaren blåser av, och det ger utdelning. Vi har sagt det förr men det tåls att upprepas: han kommer att bli oerhört viktig för Zaragoza i år.

Ander - Ser möjligheter där de flesta bara skulle se svårigheter. Hittade en massa sprickor i den till synes solida andrahalvleksmuren Málaga ställde upp och lyckades använda dem.

Sämst i Zaragoza:

Leo Franco - Eller var det Carrizo? Svajig, flaxig, ängslig, motståndargenerös. Doblas från start mot Racing tack. Gudars skymning.

BACKLINJEN - Satt kvar i omklädningsrummet tills det var fem minuter kvar av första halvlek. Då kom de på att det kanske kunde vara bra att gå in och spela. Ett exempel på när för sent är lika illa som aldrig. Usch.

-

Real Zaragoza: Leo Franco, Diogo, Contini, Jarosik, Obradovic, Edmilson (Kevin, min. 73), Gabi, Jorge López (Sinama P., min. 35), Ander, Bertolo (Lafita, min. 57) och Marco Pérez.

Málaga CF: Galatto, Jesús Gámez, Weligton, Kris, Juanito, Mtiliga, Owusu-Abeyie, Fernando, Eliseu (Luque, min. 82), Juanmi (Edu Ramos, min. 77) och Edinho (Rondón, min. 60).

Målen: 0-1, Fernando (min. 1); 0-2, Juanmi (min. 7); 0-3, Fernando (min. 27); 0-4, Juanmi (min. 29); 0-5, Owusu-Abeyie (min. 35); 1-5, Edmilson (min. 41); 2-5, Marco Pérez (min. 67); 3-5, Ander (min. 81).

Domare: Antonio Mateu Lahoz (från Valencia).
Varningar Real Zaragoza: Diogo (min. 50) och Contini - som sig bör (min. 61).
Varningar, Málaga: Kris (min. 5), Juanito (min. 62) y Jesús Gámez (min. 83).

Vi går en intressant säsong till mötes, indeed.
Now bring mig er kärlek och ert hat.

Zaragoza nunca se rinde.