Atlético 1 - 0 Real Zaragoza

Vändningen förhalad. Real Zaragoza ger den pessimistiska tidningen PdA inte bara sitt leverbröd - nu har man dukat upp till buffé...

Det här är en historielektion. Ni har alla hört hur man ska lära sig av det förgångna, för historien upprepar sig alltid. Moden kommer och går, likaså årstider och istider. Man behöver inte gå långt tillbaka för att inse det. Ett år räcker, i detta fall.

För mindre än tolv månader sedan satt Marcelino García Toral på den tron Gay nu innehar. Men den började bli alltmer obekväm i och med att resultaten uteblev, och interna stridigheter blev till träflisor som stack i ryggen. Då, i början av oktober ställdes så Zaragoza mot Atlético. Likheterna mellan den matchen och aftonens och situationerna runt de två är slående (och) många.

Zaragoza spelade inte bra. Om laget förtjänade att vinna matchen mot Hércules är detta något av en motpol. Och Zaragoza vann inte. Varför? Vill man vara enkel, så är svaret: För att Atlético gjorde fler mål.

Och det är däri problemet ligger. Inte hela, för det finns fler problem, utspridda runtom i Zaragoza. Men till viss del. Eftersom jag oturligt nog missade de tre reduceringsmålen mot Málaga, har jag fortfarande inte sett Zaragoza göra mål i ligaspelet (live, alltså). Och snart måste proppen ur, om det inte ska bli riktigt riktigt tungt. Anfallarna, Marco Pérez och Pongolle, räcker inte till. Det som fanns i våras i form av rå kraft - Suazo - och smarta djupledslöpningar - Colunga - går inte att finna minsta spår av. Och då blir det inga mål, simple as that. Om man inte är smart som Diego Costa förstås, som passar på att göra 1-0 när målvakten är halvskadad (i den 20:e minuten), fint framspelad av Filipe. Filipe, som gör sin hemmadebut för Atlético Madrid, och en bra sådan också. Inte så bra för Zaragoza.

Några minuter efter målet blir Leo Franco utbytt mot Doblas. Det visar sig att argentinaren skadad sitt högra lår, och kommer att röntgas och undersökas. Doblas gör bland annat en snygg knäräddning på ett skott från bara några meters avstånd, och en viktigt räddning på en hörna. Men framför allt så släpper han inte in något mål. I och med Francos skada kan han komma att få chansen nu, och hur det kommer att gå vågar jag inte sia om. Men jag hoppas naturligtvis på det bästa.

När Marcelino ledde laget på Vicente Calderón fick man en straff, och chansen att kvittera. Babic skulle ta den, av någon anledning. När han klev fram för att göra så, gömde Marcelino ansiktet i händerna, och ville inte se på. Två månader senare, fyllda av usla resultat blev han sparkad. Idag fick vi se Gay - som inspirerat och eldat på laget tidigare - sätta sig på huk i slutminutrarna. Trots att Atletico bara ledde med ett mål. Trots att de var en spelare mindre på plan, eftersom Reyes blivit utvisad för att ha armbågat Contini en kvart in i andra halvlek. Och som jag tidigare sagt så är det inte första gången det händer - Reyes blev utvisad senast de två lagen möttes. Historien upprepar, och kanske även uppretar i detta fall.

I alla fall. Det som var uppretande var Gays uppförande i denna match, hans uppgivenhet. Atlético leder och saknar som sagt ändå en spelare på planen - ändå tillåts de kontrollera spelet i slutet av matchen. Precis som när Marcelino begravde ansiktet i händerna för snart ett år sedan frågar vi oss: Vad skickar det för signal till spelarna?

Det pratas om sprickor i Zaragozas lövtunna trupp. Eller kanske inte så mycket i truppen som mellan truppen och Gay. Ni har inte glömt dramat med vänsterbacken Paredes? Han vill inte lämna klubben som han gett sitt allt under flera års tid, och Gay vill inte ha honom. Gays utfrysning av Paredes verkar nu börja påverka resten av truppen, och det verkar som om vissa av dem börjar förlora förtroende för Gay, och därtill kanske även varandra. Det är mindre ett lag och mer elva spelare som spelar för sig själva.

Det hela påminner en del om situationen med D’Alessandro för några år sedan, innan Zaragoza åkte ner i Segundan. För ni trodde väl inte att Paredes-Gay-konflikten var den första av sitt slag i Zaragoza? När D’Alessandro var i klubben skar det sig med tränaren rejält. Men eftersom D’Alessandro var en sådan ”stjärna” vågade man inte göra något, förrän det var försent. Tre tränare avverkades, och sedan åkte man ur.

Nåja, riktigt så mörkt är det inte. Ännu. Men om vi vet något så är det att historien upprepar sig. Jag fick höra en gång att det finns två sorters tränare, när det kommer till psykologi. Den första sorten är den sorten som är bra på att vända en nedåtgående spiral - att få ett lag som spelar dåligt i motvind att spela bra. Den andra sortens tränare är den som kan få de bra perioderna att hålla i sig, som kan undvika att trampa på de förrädiska ruttna brädorna på bron.

Att Gay tillhör den första gruppen råder det väl ingen tvekan om. Man behöver bara minnas Zaragozas vår för att inse det. Frågan är inte om han kan vända en negativ trend, frågan är om han kan vända en negativ trend han själv varit med och skapat. När han kom var Zaragoza ett infekterat sår, Gay blev alkoholen, och antibiotikan, som steg för steg renade såret. Nu har bakterierna blivit resistenta, och infektionen återkommer. Kan Gay stoppa den?

Om han ska göra så, måste han få något att hända i anfallsväg. Det blev pinsamt uppenbart idag, hur lite man hade att komma med. Man hade tio skott på mål, många långt utifrån, inget riktigt farligt. Atlético vann helt rättvist, intressantare matchreferat än så får ni inte idag.

Han satsar på vinst nästa vecka, Gay, vinst mot Sporting. Om så sker skulle vi ha fem poäng, och kunna hoppas flertalet platser uppåt i tabellen. Det vore ytterst hälsosamt, och kan ge lite andrum, och tid att träna anfallsspel. Kanske lite teambuilding på det?

Startuppställningar:

Atlético:

De Gea;
Perea, Godín, Dominguez, Filipe;
Reyes, Assunçao, Tiago (Suárez 63’), Simao;
Diego Costa (Valera 82’), Forlán (Aguëro 75’)

Zaragoza:

Leo Franco (Doblas 26’);
Lanzaro (Bertolo), Contini, Jarosik, Obradovic;
Gabi, Ponzio;
Kevin (Pongolle 46’), Lafita, Ander,
Marco Pérez

Mål:

Atlético:
Diego Costa (20’)

Varningar:

Zaragoza: Ponzio(18’), Lanzaro (45’), Contini (90’)

Atlético: Perea(38’), Tiago (45’), Assunçaão (56’), Domingues (59’), De Gea (60’), Aguëro (62), Valera (89’)

Utvisningar: Reyes (62’)