Atlético Madrid - Real Zaragoza: 3-1

Det var något med Aguirres startelva. 

Ett par förändringar gentemot plattmatchen mot Valencia, Zuculini in på kanten istället för Lafita, Lanzaro jämte Da Silva i Mateos ställe. I teorin borde två förändringar inte vara något superförvirrande - särskilt inte med det i åtanke att de här killarna tränar tillsammans (?) på dagig basis (??) -  men det rådde sånär total anarki på planen i första helvlek. 

Barrera lekte vänsterback, Paredes jagade och jagdaes av Gabi och Lanzaro kunde inte bestämma sig för vart någonstans han skulle befinna sig. Den enda som faktiskt var "som och där den skulle" var Helder Postiga. Tämligen omgående vinkades han av för en hårfin, men korrekt, offside och sedan fortsatte det.

Real Zaragoza halkade inledningsvis omkring ganska bra (Vicente Calderon var mycket hårt vattnad, Atlético hade beställt bra fart på bollen). Lyckades glida in framför rätt person och om inte ta över något så i alla fall avbryta, frysa tiden en stund.  Real Zaragoza vann en del viktiga bollar och markerade i alla fall med viss tydighet att man inte tänkte släppa förbi någon "hur som helst". Ja, förutom Da Silva såklart. Så fort han är på planen spelar han för motståndarlaget och Juarez är ett namn en måste kämpa med för att över huvudtaget orka nämna. 

Javier Aguirre menade innan match på att han tagit fram en speciell "stoppa-Fancao-taktik" och kanske var det den som omstörtningen handlade om; en röra som distraherar - ingen spelar på förevisad position: vi är Real Zaragoza - rebellerna.

Det ger kanske en fingervisning om hur väl Aguirre följer den spanska ligan. Falcao, som han lagt all energi på att motarbeta med en speciellt framtagen "taktik" har inte gjort mål på bra länge och det gjorde han inte ikväll heller trots att hans välvilliga lagkamrater ägnade hela andra halvlek åt att mestadels försöka servera honom.

 

Även om Real Zaragoza alltså halkade runt på den övervattnade gräsmattan i en version av kaos som låtsas vara i sin ordning så var det utan tvekan hemmalaget Atlético Madrid som stod för antihalkandet, för fotbollen. 

Mot Real Zaragoza passade man på att göra sin bästa halvlek på om inte hela säsongen så i alla fall väldigt länge.

Ledningsmålet kom i den nittonde minuten, och det var Daniel Jakobsson-favoriten Adrian som slog till på Arda Turans inlägg. Naturligtvis, eftersom det var där Juarez BORDE varit, stod Adrian helt ensam. Da Silva var också någon annanstans. Gjorde revolt i Falcaos riktning.

 

Som en bihandling i den här matchens första fyrtiofem utvecklades en personlig kamp mellan Paredes och vår forne kapten Gabi, som visade upp allt annat än respekt i mötet med det lag han vid sin farvälkonferens dyrt och heligt lovade bära närmast hjärtat "för alltid". 

Men det är väl lite så.

Gabi vet förstås om att han inte är ens en skugga av vad han var i Zaragoza i Atleti, i alla fall inte än. Och tills han blivit det (om han blir det vilket jag personligen betvivlar å det starkaste) gäller det att visa illojalitet mot laget som gjorde honom till någon man nämnde i landslagsammanhang, som satsade, litade, älskade och förlät. Det blir en del att bevisa inför nygamla fansen då. Leka nonchalant. Filma. Och börja tjafsa med sin forne vapendragare.

Paredes och Gabi halkade ihop. Gabi bjöd på en av omgångens mer genanta filmningar och sparkade till Jabali när önskat domslut uteblev. Paredes är som bekant inte den som backar, de gnabbades lite och tröck sedan till varandra närhelst tillfälle gavs.

 

Real Zaragoza lyckades inte komma på vad det är man ska göra när någon sårar en med en träffande replik - svara - utan kom av sig helt efter Adrains ledningsmål och strax innan paus kunde Atleti öka på sin ledning. Den här gången var det genom Alvaro Dominguez som helt omarkerad (allt annat hade varit chockartat) efter en frispark slagen av Gabi, via Godin kunde nicka in bollen bakom en hjälplös Roberto, för kvällen iklädd gamle Juan Pablo Carrizos signaturfärg, svart.

 

Canal Plus - kanalen vi betalar flera hundra kronor för i månaden - gör lite reklam i paus och kommer sent in i andra halvlek. flrvisso bara en halvminut, men det är irriterande nog, vi missade till exempel Aguirres dubbelbyte i realtid. Bleka Zuculini och rosenrasande Paredes (som hade slagit Gabi på käften om han fått fortsätta) lämnade plats för Lafita (suck) och Micael (suck, suck) som befinner sig i Zaragoza på lån från just Atlético.

Som mest utmärkte sig portugisen då han varnades efter att ha halkat in Mario Suarez.

 

Real Zaragoza såg förvisso piggare, eller i alla fall argare ut, i andra halvlek och försökte "göra något" åt den hopplösa situationen. Men. Som en förbannelse på högerkanten återfanns ständigt Juarez, som trots att han inte är pressad spelar ut bollen över linjen gång efter gång efter gång.  Om Aguirre ska envisas med att starta honom bara för att han råkar vara född i Mexiko hoppas jag spelarna gör som de började göra med Pennant då det begav sig - till varje pris se till att bollen aldrig hamnar hos honom. För om Edmilson var punkten i alla meningar är Juarez sista sidans sista rads sista millimeter. Det går inte att börja om. Allting tar slut där.

I affekt skrev jag på twitter under matchen att Juarez nog är den sämsta spelare som "spelat" i Real Zaragoza de senaste tio åren. Jag tänker inte ta tillbaka det helt, men väl en av dem i alla fall. Att vi slösade en sommar på att värva honom före att förlänga med Diogo kommer jag aldrig förlåta AGUIRRE för (det var nämligen hans idé). Lanzaro kan spela högerback, det har vi sett förr. Till och med Franco hade nog varit bättre på den positionen. Vill över huvud taget aldrig SE Juarez igen, men han lär väl stå där igen mot Sporting och peta bollar över linjen så de får inkast.

 

Luis Garcia kommer seminära en reducering efter att Gabis bevisningsiver resulterat i ytterligare aggro och onödiga sparkar, bollen smeker ribban och landar på nätet - som ett hån och nästa mål i matchen är det återigen Adrian som gör, efter att Ponzio, Da Silva och - hör och häpna - Juarez glömt bort att det är behjälpligt att kommunicera med varandra när man försvarar sig. Bra förarbete av Filipe Luis.

 

Helder Postiga får göra ett tröstm¨ål för Real Zaragoza och det döms inte bort för offside. Atletiförsvaret som verkar smittat av vårt eget för en stund glömmer bort portuugisen eller räknar med att han är ofarlig eftersom hälften av målen om inte mer döms bort men se där är han ändå med sitt huvud och när Estrada fernandez godkänner målet orkar han inte ens fira.

 

Publiken på Vicente Calderon skanderar Manzano vete ya och Aragones (jag låtsas att det är vår publik som försöker hylla hemregionen men de är ganska få och hukar under ett stort, målat lakan), de vet förstås vad segern innebär: den impopuläre tränaren vinner liksom igår Garrido tid.

 

Ett par saker om Aguirre:

- "Det gick inte så bra ikväll," sa han strax efter match och det hade han förvisso helt rätt i. "Atletico var det bättre laget." (Även där - helt rätt.) "Det har varit en dålig vecka för oss." (Mycket konstruktivt konstaterat.)

- Efter tio omgångar har han bara tagit två poäng mer än vad José Aurelio Gay hade förra säsongen.

- Om han tänker fortsätta favorisera dem som varit "skickliga nog" att födas i hans hemland Mexiko oberoende av hur bedrövliga de är har han ingenting kvar att göra i Zaragoza. Någon börjar pilla isär hans rustning nu. Då och då skramlar någon del i golvet och alla hoppar till utom han själv, som menar att det nog ändå var en positiv utveckling - nu blev den ju ytterligare lite lättare att bära.

- Real Zaragoza har "rent tekniskt" inte råd att sparka tränaren.

 

 

Atlético de Madrid: Courtois, Silvio (Perea, min. 65), Godín, Domínguez, Filipe Luis, Gabi, M. Suárez (Tiago, min. 77), Arda, Diego (Koke, min. 86), Adrián och Falcao.

 

Real Zaragoza: Roberto, Juárez, Da Silva, Lanzaro, Paredes (Ruben Micael, min. 45), Ponzio, F. Meira, Zuculini (Lafita, min. 45), P. Barrera (Juan Carlos, min. 63), Luis García och Hélder Postiga.

 

Målen: 1-0, Adrián (min. 18); 2-0, Domínguez (min. 30); 3-0, Adrián (min. 74); 3-1, Hélder Postiga (min. 79).

 

Domare: Javier Estrada Fernández.

Gula kort, Real Zaragoza: Ponzio (min. 55) och Ruben Micael (min. 58). 

Gula kort,  Atlético de Madrid: Mario Suárez (min. 23), Gabi (min. 33) och Filipe Luis (min. 90).

 

 

Aupa Zaragoza!