Bara om de hör av sig från Real Madrid
Oj vad det har debatterats, fram och tillbaka i säkert en månad, Matteo Continis vara eller ickevara i Zaragoza. PdA being PdA har egenhändigt redan sålt honom till Röda Stjärnan för flera veckor sedan, och i enlighet med deras Anti-Agapito-agenda var det förstås för en spottstyver. De hittade på en liten förlustaffär för polemikens skull, helt enkelt.
PdA läser man inte för informationen.
Man gör det för polemiken.
I alla fall.
Igår var turen kommen för Contini att hålla presskonferens, och iklädd röd skinnjacka (den var ganska snygg) hackade han sig fram på skitcharmig spanska.
- Nej, sa han med ett skratt. Vi har aldrig pratat om att jag ska lämna Zaragoza. Det är en diskussion media fört med sig själv. Det finns ingen substans i den. Jag är väldigt lycklig här, älskar staden, älskar La Romareda. Jag lämnar bara om de hör av sig från Real Madrid, de brukar ju vara ganska generösa. Men jag räddar hellre Zaragoza med mitt spel än genom min dyrköpta sorti, hellre sportsligt än ekonomisk.
Jag följer alla presskonferenser.
Presskåren är ett sammanbitet gäng, gravallvarliga nästan jämt.
Förutom när det är Contini, Braulio eller Lafita som håller låda. Det skrattas en hel del då.
Det skrattades en hel del igår, och det var väldigt skönt.
Befriande.
Matteo på gårdagens träning, innan skinnjacka och presskonferens.
Contini har inte riktigt lyckats komma upp på samma nivå han befann sig på i våras, detta till följd av en trilskande högerfot.
Fast....
- Nu är min fot helt bra igen, försäkrar han. Jag tror inte det ska vara några problem för mig under våren, men även om det skulle vara det så är det inget som har inte stoppat mig tidigare. Jag kör på.
Hur kan man klaga på en människas inställning som spelar med skadad fot och näsan bruten på två ställen?
Vaaaa?
Går ju bara inte.
En till bra sak.
Uche tränar som vanligt igen.
Äntligen!
(Även Kevin hänger med A-laget den här veckan. Hoppas det blir en plats i truppen mot Espanyol. Åtminstone.)
Det var bara det.
