Galletti tackar för sig
Och ikväll håller han på Zaragoza.
Idag möts Atlético Madrid och Real Zaragoza på Vicente Calderon. De båda klassiska lagen har haft en hel del med varandra att göra genom åren, och en av många som haft äran att representera båda lagen är argentinaren Luciano Galletti.
Idag berättar han att hans tid som professionell fotbollsspelare är till ända som given följd av en allvarlig njursjukdom som kommer tvinga honom till transplantation.
- Det är väldigt tungt för mig, jag är bara 30 år, säger han. Viruset i mina njurar kom som en överraskning för mig och för min familj. Som barn hade jag en njurinfektion, men den har aldrig gjort sig påmind sedan dess och jag hade nära på glömt bort den tills smärtorna började komma tillbaka. Samtidigt försöker jag tänka på de tretton fantastiska år jag haft inom toppfotbollen, jag är tacksam över dem.
Galletti, som de senaste säsongerna kamperat i Grekland, kommer att få sitt kontrakt uppsagt av Olympiakos.
- Sedan ska jag åka till Zaragoza ett par dagar. Hälsa på mina vänner där, jag stannar veckan ut och ser matchen mot Sporting innan jag beger mig tillbaka till Argentina, där min fru och mina döttrar väntar på mig.
- Du har representerat både Zaragoza och Atlético, idag möts de båda på Vicente Calderon. Kommer ditt hjärta att vara tudelat?
- Aldrig i livet. Det råder ingen tvekan för mig alls där. Jag håller på Zaragoza, jag identifierar mig med den klubben. Jag levde mina bästa år i karriären där, vann titlar. Min sejour i Atletico var kort, jag var bara där två säsonger och känner inget särskilt för klubben. Zaragoza är en stad jag älskar och där jag har många vänner. När någon frågar mig vart ifrån jag kommer svarar jag alltid att jag kommer från La Plata och från Zaragoza, jag har två hemstäder, säger Galletti. Än idag har jag mycket kontakt med Gabi och Ponzio, de är två av mina allra närmaste vänner. De senaste åren har saker och ting gått fel på styrelsenivå i klubben men det finns människor där med mycket erfarenhet och de kommer städa upp i den här röran.
Annars är han själv hjärtligt välkommen att hjälpa till.
Vi tackar förstås Luciano Galletti för varenda minut han gjort för oss och fortfarande, i egenskap av zaragocista, gör, för de två CdR-titlar han var med och kammade hem; med förhoppningar om ett snabbt tillfrisknande och kanske ett lyckosamt slumpmöte på La Romareda nästa lördag.
(El Periodico de Aragón, as.com)
Aupa Zaragoza, Aupa Galletti!
