Hans sista hyllning till Alicio

Ni som såg presentationen i kvadrat i somaras, då Juan Carlos, David Mateos, Edu Oriol och Abraham Minero sa att Zaragoza är ett stort och prestigefyllt lag, att de vill vara med om den här resan och föra klubben tillbaka till sina forna dagars glans.

David Mateos, hur som helst, framstod i jämförelse med de andra sprättarna inte särksilt lycklig över att vara där. Han tog presentationen på allvar och gjorde vad som förväntades av honom, men det var den dunkla strålglansen av hans tungsinne som satte sig. När jag minns presentationen är det framför allt honom jag tänker på.

Men allt eftersom månaderna passerat och vi "lärt känna" Mateos har vi förstått att han inte alls är en särskilt melankolisk själ. Han stör sig på kommentatorerna och deras "begränsade ordförråd" och på den nationella medians "unilaterala rapportering", han trivs bäst hemma i lägenheten med flickvännen och hunden Pandora. Han gillar böcker, musik, mat och tjurfätkning.

Att Mateos var vankelmodig då han presenterades för Real Zaragoza berodde på hans farfar.

 

Liksom de andra i sin familj var David Mateos, född i Madrid den 22 april 1987, madridista. Hans farbror Jesus skrev ett brev till klubbens ungdomsansvarige och bad dem låta brorsonen träna med ungdomslaget, och David fick komma, göra ett par tester. Han klarade sig bra.

Till en början spelade han som pivote, något han inte var van vid.

- Men jag  lärde mig snabbt och jag fastnade på mitten även om jag saknade min naturliga försvarsposition en aning, säger han. Jag har spelat flera matcher som mittfältare för Castilla. Även om jag är mer bekväm som back gillar jag ansvaret man har när man spelar centralt.

 

Med framgångarna i Real Madrids ungdomslag började drömmen om ett liv som professionell fotbollsspelare kännas gripbar. Kanske skulle han rent av kunna ta klivet upp i A-laget en vacker dag.

Det fanns hur som helst en i David Mateos familj som tyckte att Real Madrid var lite av ett karriärmässigt nedköp. Det var hans farfar, Alicio, som inte alls följde släktenormen, utan stoltserade med att ha hjärtat annorstädes.

- Jag minns hans bil, säger Mateos. En sliten gammal Renault. Han satt där inne och rökte. Runt backspegeln hängde Real Zaragoza-flaggan. Han var så trotsigt belåten över den. Under bakrutan hade han en halsduk utveckbredd.

För Alicio var zaragocista. 

Han hade bott ett par år i Huesca, och befann sig ofta i Aragóns huvudstad

- Jag frågade honom om den där flaggan. Varför? Varför Real Zaragoza? Av alla lag? Och han tittade på mig och han log, han fann inget nedlåtande i min förundran. Jag minns det särskilt. Hur han flinade och sa "för att jag gillar det laget, för att det är ett magiskt lag". Jag förstd aldrig magin med Real Zaragoza som barn, berättar han.

 

Eftersom Alicio var så obotligt förtjust i Real Zaragoza utvecklade hans sonson vissa känslor av sympati för klubben och då Mourinho i somras beslutade sig för att Mateos skulle lånas ut var det han själv som undersökte om kanske Zaragoza kunde vara ett alternativ.

När Alicio fick kännedom om undertecknandet blev han överlycklig. Sedan sonens potential framträdde i all sin tydlighet närde han fåfängt drömmen om att en dag se sitt eget kött och blod försvara de finaste färger han visste.

Men Alicio skulle aldrig få se David Mateos bära Real Zaragozas tröja på planen.

Bara timmar innan presentationen ägde rum avled han plötsligt.

- Jag kommer aldrig glömma. Jag vet att han var sjuk, men det fanns inga indikationer på att läget förvärrats. Jag kunde inte stanna kvar efter presentationen, jag ville bara hem till min flickvän, Deborah, och gråta. Han dog. Han hann inte se.

 

Innan han reste tillbaka till Madrid för att delta i begravningen begav han sig till Corte Ingles och köpte vad som skulle bli hans sista gåva till sin farfar - en Real Zaragoza-tröja, med hans namn och nummer.

- Jag hade inte fått en egen tröja än, jag hade helst gett honom den om jag haft en, men eftersom det skedde så hastigt hade jag ingen, så jag köpte en åt honom istället. Vi begravde farfar i den i hans hemby, Alba de Yeltes. 

 

En dryg månad senare debuterade Mateos för Real Zaragoza. (Det var mot Rayo Vallecano och matchen slutade 0-0.)

- Eftersom det var i Madrid var hela min familj på plats. Jag pratade med min farmor innan avspark. >Nu går du in där och gör det bra för du vet att han sitter där uppe, i tröjan, och tittar.<