Inför: Almeria - Real Zaragoza
Det kallas final och det kallas sexpoängsmöte. När desperata bottenlag drabbar samman sparas det sällan på dramat, även om tillställningarna tenderar bli tillknäppta.
Almeria är det enda lag i Spanien som ännu inte vunnit hemma. Det är utan någon som helst glädje jag konstaterar detta. Faktum är att det är ett väldigt, väldigt dåligt tecken. Såhär långt har säsongen lärt oss att lag gillar att bryta trender då de möter Zaragoza.
Det är två klubbar i samma sits som möts. Förankrade i botten av tabellen, med nytillträdda tränare, nya idéer och ett fragilt hopp som till varje pris måste försöka bevaras intakt. Sällan är en förlust så skadlig som i ett sånt här skede.
Det vet Zaragoza, det vet Almeria.
Matcher som är så här viktiga, som kallas finaler och sexpoängsmatch, brukar bli stängda tillställningar där ingen vågar visa sig sårbar genom att chans-anfalla.
Ändå är det precis det modet vi måste samla, det är precis de riskerna anfallen innebär vi måste våga utsätta oss för.
Vi kan inte kryssa oss kvar i Primera och vi kan inte åka ur.
- Det räcker inte att prata om inställning, säger Aguirre. Vi måste kriga med själ och hjärta, vi måste våga erkänna att det vi slåss för är vårt liv. Jag förväntar mig att vi står upp för oss själva och spelar bra fotboll. Att vi sätter vår tilltro till den egna förmågan, det är bara vi som kan lösa det här åt oss. Vi kan inte förlita oss på turen, vi måste betivnga den, det är det enda som fungerar med något så abstrakt.
Och turen förtjänar en rungande smäll över käften eller två efter att den återigen ha vänt oss ryggen ikväll.
Konkurrent Levante gick och vann över Atlético Madrid, något som på ett sätt understryker det Aguirre säger.
Vi får inte kännas oss lugna inför tanken på att andra kan misslyckas, vi måste se till att vi inte gör det.
Ryktet gör gällande att Aguirre återgår till 4-1-4-1-formationen från Getafematchen. Enligt PdA kommer han tyvärr fortsätta att använda sig av den bollrädde målvakten, Leo Franco, som hittills haft Carrizo-effekt på backlinjen.
Inte alldeles optimalt.
Låtom oss först kasta ett öga på truppen han Aguirre tagit ut:
Toni Doblas, Leo Franco, Diogo, Paredes, Edmilson, Lanzaro, Jorge Lopez, Nico Bertolo, Gabi, Braulio, Lafita, Marco Perez, Boutahar, Jarosik, Pinter, Ponzio, samt Kevin och Isma Lopez från Zaragoza B.
Eftersom Contini blev utvisad då Cani rusade in i honom förra helgen blir det med största sannolikhet Landsmannen Lanzaro som tar plats jämte Jarosik.; medan Diogo och Paredes tar varsin kant.
Edmilson får en stående innermittsroll, strax bakom Kapten Gabi, Jorge Lopez, Bert och Lafita,
Braulio på topp.
Nog hade det varit intressant att se Kevin bredvid Gabi istället för Jorge? (Även fast vi älskar Jorge, även fast han spelat från start alla (båda) matcherna vi vunnit.)
Singol som fick bytas ut redan i första halvlek mot Villarreal (eftersom han är så otränad så han fick en liten muskelbritsning då han sträckte sig när han testade det som kallas "att springa") har tränat i bomull i veckan. Igår sa Aguirre att fransmannen skulle vara klar för spel redan på söndag, som tur är blev det inte så.
Ander är avstängd då han drog på sig sitt femte gula kort i samma match.
Veckan som följt på nederlaget mot Villarreal har varit så lugn att PdA för att ha något att skriva om faktiskt skrev en artikel om hur Aguirre skrek "få den på mål, sätt den jäveln" åt Marco Perez på träningen. Detta gick alltså i tryck.
En tränare som skriker gör mål åt en loj anfallare; dagar då världen skälvde i sina grundvalar?
Tror aguirres attityd är just vad laget behöver.
Han ställer krav, han nöjer sig inte - eftersom han ser att vi kan mer än vad vi hittills visat.
Paredes, som lyckats överleva ännu en tränare och ta sig från frysbox till startelva, säger såhär:
- Jag hyser ingen bitterhet gentemot klubben, förklarar vår hetlevrade vänsterback. Jag valde att stanna trots bra bud [från Hercules och Deportivo] och det gjorde jag för att jag tror på mig själv och på det här laget. Jag vill inte spela någon annanstans. Givetvis är jag glad att få spela igen. Lägger ingen energi på att tänka på det som varit, utan hänger mig åt nuet. Åt allt det arbete vi har framför oss. Jag säger inte att det kommer bli lätt, men jag säger att det kommer gå, att det är möjligt.
En som däremot är lite mer anspråkslös är Jiri Jarosik.
- Jag är medveten om att jag kan hållas som yttersta ansvarig för en hel del av det som gått snett på sista tiden. Jag känner mig väldigt skyldig.
- Det här är inte näst sista omgången direkt, säger Lafita, som föredrar att tona ner krissnacket.
Och visst, det är det inte.
Men låt oss för en gångs skull möta den verklighets blick som söker vår och inte titta bort och peka på tiden vi tror oss ha kvar.
Snälla, låt oss.
Almerias nya tränare José Luis Oltra spinner vidare på Aguirres liv-och-död-spår.
- Betydelsen av sådana här matcher kan inte påpekas nog, säger han. Vi möter en direkt konkurrent och vi är skyldiga fansen tre poäng här. det finns inga ursäkter, och de kommer resonera på precis samma sätt. Det finns inga ursäkter vare sig för oss eller för dem.
Almeria saknar Michel, som är skadad, liksom Nieto och Pellerano medan Juanma Ortiz är avstäng.
Senast mötte morgondagens värdar Valencia på Mestalla och förlorade förga förvånande, med 2-1.
Att de var tvungna att få göra det där reduceringsmålet på tilläggstid blåste inte bara mig på min vinst (jag tippade att Valencia skulle vinna med minst två mål), det injicerade säkert lite moral i laget också.
Matchfakta:
Domare: Ayza Gamez (och från Comunitat Valenciana är han dessutom...)
Avspark. 17:00 på Estadio Mediterraneo.
TV: Nej. Denna bottenfinal förbises. Men inte av Bet365, dem kan man lita på.
Aupa Zaragoza - vamos a ganar!
Kom igen nu för helvete!