Inför: FC Barcelona - Real Zaragoza

Om det finns någon press är den på hemmalaget.

I onsdags var schizofrena Zaragoza Primeraversionen av sig själv, och spelade i stunder ut Athletic på La Romareda. Det var fotboll när den är som allra, allra bäst, och så kan bara vi spela (eftersom det betyder något när det är vi). Det exkluderar alltså allehanda 5-0- och 7-0-ledningar; utklassning imponerar inte på mig, de involverar uteslutande ett uppgivet lag. Mot uppgivna lag är det av förklarliga skäl inte jättesvårt att göra mål - lätt i sin tur är inte vidare upphetsande. Så, fick jag det sagt.
Aguirre var förstås mycket belåten.
- Det som främst karakteriserar det här laget, sa han, är att spelarna har enormt hjärta. De brinner för klubben, det ger allting en annan mening. Det finns en stolthet i Zaragoza.
Med de tre poängen klättrade Zaragoza från 18:e till 15:e plats i den jämnaste bottenstrid i mannaminne.
Nu däremot, stundar en ny omgång och även om Athletic på La Romareda inte står att betrakta som "en lätt match" får nog detta lov att anses snäppet mer komplicerat.
Med sju ordinarie spelare borta (nej, de ”vilas” inte, mer om detta snart) beger sig Zaragoza till Barcelona, för att pröva lyckan på svårintagliga Camp Nou.

Vi har finaltema den här våren, för den som missat det. Aguirre har beslutat sig för att varje match är att betrakta som ”en final”. Så även matchen imorgon.
- Matchen mot Barcelona är ytterligare en final för Zaragoza. Vi går in med den inställningen, det är det enda rätta att göra. Naturligtvis har vi en möjlighet att vinna här, annars kan vi börja ge bort matcher på walk over. Sannolikheten dras givetvis ner, men det gör den alltid på bortaplan. Det rättfärdigar inte ett uteblivit gott försök. Vi förbättras hela tiden, och även om vi har en bra bit kvar så är vi på rätt spår. Det kommer bli en komplicerad match på Camp Nou, men vi kommer med tro, hopp och gott mod. Vi vill stanna i Primera, då ger man inte bort matcher.
Förhoppningsvis menar han vad han säger.

Det går (naturligtvis) att tycka vad man vill om Pellegrinis ”taktik” mot Real Madrid (där han öppet ”vilade” de viktigare spelarna för att ”det inte är mot Real Madrid som Malaga ska ta poäng”) men jag kan över huvudtaget inte sympatisera med en sådan förlorarattityd. Steget här ifrån till en regelrätt walk over är inte gigantiskt.
När en tränare gör som Pellegrini just gjorde ger han alla tvålagsligapredikanter heligt vatten på sin kvarn. Han medger att nej, vi har faktiskt inte en chans att slå det här laget så vi gitter inte ens försöka. I ett vidare perspektiv kan detta i den övertygades ögon sedan projiceras över på alla andra lag, som orättvist får samma loserstämpel och vips kan han eller hon med vissa bekräftande argument och nyvunnen extraförvissning förkunna sin lära.
Igår skadade Pellegrini ligan, och visade världen vilken ”realist” till förlorare han är.
Smart, tycker någon. Som sig bör- som man gör, tycker en annan, och det är väl det sorgligaste av allt.

Som jag tidigare nämnt saknas sju spelare ur den ordinarie startelvan imorgon, men det är inte ”saknas” så som saknas betyder när man pratar om Málaga eller Sporting. Det handlar om Leo Franco, Lafita, Braulio och Boutahar, som är skadade, och så Kapten Gabi, Contini och Ponzio, som är avstängda.

Truppen i sin helhet utgörs av: Doblas, Alcolea (han har fått nummer 40, för den som är nyfiken), Diogo, Paredes, Edmilson, Lanzaro, Jorge Lopez, Ander, Uche, Nico Bertolo, Sinama Pongolle, N'Daw, Marco Perez, Da Silva, Jarosik, Pinter, Obradovic och Kevin.
Ett par kommentarer om avbräcken.
Doblas är en mer än fullgod ersättare till en flaxig och osäker Leo Franco, även om den senare är mer namnkunnig är det Toni som känner färgerna, och sedan Leo skadades har han storspelat i målet.
Braulios frånvaro kanske är en axelryckning, men den axeln är skadad och det kan vara smärtsamt att röra den. Med andra ord, när man minst räknar med det men mest behöver det brukar Braulio göra något ganska hyfsat, ibland direkt avgörande.
Boutahar har varit viktig för Zaragoza den senaste tiden, i januari stod vi och föll ganska mycket med honom, och nu lär han ersättas av en på senare tid sorgligt seg Jorge Lopez på högerkanten. Det är inte ett jättedåligt alternativ, men Kapten Gabi borträknad är det förmodligen förlusten av Boutahar som kommer göra sig mest påmind.

En tänkbar startelva för Zaragoza:
Doblas
Diogo- Da Silva- Lanzaro/Jarosik- Obradovic
N'Daw-Edmilson
Jorge Lopez- Ander- Nico Bertolo
Uche

Per deifinition behöver det inte vara en dålig sak att så många ordinarie spelare missar matchen mot Barca. Är det någon gång man ska chansa är det här, känner jag – och chansa betyder alltså inte ”vika ner sig”.
Visst, det finns en anledning till att de här spelarna till vardags inte tar plats i det vi försöker känna igen som Zaragoza, men får vi allt att stämma imorgon kan det göra oss aningen mer oberäkneliga, lite svårlästa, i bästa fall.
Om inte annat kan vi alltid satsa på tokdefensiv och frossa i upprörda kommentarer om ”anti-fotboll” (som om defensivt vore olagligt, mycket oempatiskt och högmodigt av folk att säga så).

Ikechukwu Uche prisades rätt och riktigt för sin insats mot Athletic, en tillställning han krönte med sitt segermål. Tårarna rann utmed hans kinder. Det var inte mindre än rättvist att det var han som avgjorde, han har dragits med sin korsbandsskada sedan mötet med Sevilla (det var i andra omgången) säsongen 09/10. Det är 17 månader sedan. Som han kämpat för att komma tillbaka!
- Jag visste inte var jag skulle ta vägen, sa han efter matchen. Jag visste uppriktigt inte vad jag skulle ta mig till. Det var så mycket som släppte, det går inte att förklara känslan.
Med Uche i laget har Zaragoza en spelare som vet hur man springer i djupled, laget blir omedelbart ett helt annat.
Tyvärr talar det mesta för att Edmilson tar plats från start, som en ytterst ovärdig ersättare till Kapten Gabi. Kevin hade förstås varit betydligt mer intressant i sammanhanget.
Jag undrar vad Aguirre känner att han har att förlora på den punkten.

Men Zaragoza är inte de enda att komma skadeskjutna in på arenan (eller”turistfällan”, som somliga kallar den) imorgon; även Barcelona kan lida ett om inte annat så symboliskt tungt avbräck i form av Pep Guardiola, som verkar bli kvar på sjukhuset ytterligare en dag, för att undvika ytterligare påfrestningar på den skadade rygg som plågat honom under veckan. Blir det nu så att Pep missar matchen (uppgifterna går isär här) ersätts han av tvillingsjälen Tito Vilanova, och några större förändringar är väl egentligen inte att vänta.
Barca kapslade in sig i sin egen bubbla för ett tag sedan, och leder ligan med 7 poäng till godo. Som seriesegrare känns de relativt ohotade, och även om de sällan (man ska aldrig säga aldrig, hur många mål gjorde de mot Hercules i höstas nu igen?) lämnar Camp Nou mållösa när jag en romantisk förhoppning om att de är lite avdomnade, lite bekväma och kanske underskattar det här vackra bottenlaget en aning.
I veckan vann katalanerna lite halvorättvist mot Valencia, utan att direkt spela på toppen av sin förmåga och även om det naturligtvis är ett kvitto på kvalitet att gå segrande ur striden trots detta är det det inte när domare går in och dömer bort mål, särskilt inte i situationer som man i regelboken uppmanas att fria hellre än att fälla. (Beror nog på vem som gör målet, skulle jag tro, men det är förstås subjektivt.)
I veckan har Carles Puyol börjat träna tillsammans med laget igen, dock kommer han inte att medverka imorgon. Även på målvaktsfronten har man problem. Valdes är borta sedan en tid och Pinto har haft smärre känningar.

Utgår vi från att han trots det är med har vi en tänkbar startelva på Barca som ser ut såhär:
Pinto
Dani Alves- Piqué- Abidal- Maxwell
Xavi- Busquets- Iniesta
Pedro- Messi- Villa

Nå, det ser ju inte så pjåkigt ut, det heller.
Den före detta Zaragozaspelaren, Geread Piqué, sa i veckan att han både tror och hoppas att Zaragoza klarar sig kvar. Att laget är ”för bra” för att åka ur.
Han glömde säga att det (kanske, förhoppningsvis) finns flera stycken som är sämre.
Det var i Zaragoza jag för första gången fick känna mig som en riktig fotbollsspelare, skriver han i sin självbiografi.

En titt på väderleksrapporten visar att vi har omkring 11 grader klockan 20:00 i Barcelona att vänta imorgon. Det har regnat kraftigt de senaste dagarna, varför planen kanske inte är i sitt allra bästa skick. Lördagen sägs emellertid bjuda på uppehåll, molnigt men med tämligen hög luftfuktighet och svaga nordvästliga vindar.

Barcelona har vunnit 23 av 26 matcher i ligan.
Det har inte vi.

Matchfakta:
Avspark: Lördagen den 5 februari, klockan 20:00 på Camp Nou
Domare: Fernando Teixeira Vitienes, en av de båda otrevliga bröderna från Santander.
TV: För er som investerat i Canal Plus extrapaket (det där de kom på i höstas) och har tillgång till kanalen Plus Fotboll. Själv håller jag mig till Bet365.

Aupa Zaragoza - vamos a ganar!