Inför: Sporting Gijon - Real Zaragoza
Svår måstematch för Zaragoza.
- Vi har fjorton finaler kvar, säger Braulio. Lita på oss, vi är redo.
Finaler.
Det är den knäckande fördelen med att vara zaragocista 2011. Ingen spelar lika många som vi, ingen pratar om dem med sådan innerlighet och vi förlorar ganska många.
Året började lysande, men motståndet var mer av det tvungna än det namnkunniga slaget. Emellertid var det fyra lag vi besegrade, och de fyra borde vi fortfarande ha bakom oss.
As if.
Då föregående omgång spelats färdigt var den bekant obehagliga känsla av syrebrist som präglat de senaste sex, sju månaderna tillbaka. Där igen. Under ytan.
Nu väntar bottenkonkurrenten, Sporting de Gijon, på svårintagliga El Molinon, och Braulios lita på oss skramlar omkring i huvudet. Preciados mannar klarade oavgjort mot Barca (det parodiska efterspelet som följde omskrev detta som en BRAGD, något chockartat, något otroligt, Sporting var halvgudar som klarat av att spela 1-1 mot Barcelona när de gjorde sin kanske sämsta match medan Sporting gjorde sin bästa - man blir lite spyfärdig av sånt, eller man och man - jag blir; snacka om att underskatta den ena och sätta gloria på den andra) och spelarna vittnar om vilken MORALISK SEGER detta var, och som en tribut till resultatet spelade man 0-0 mot Valencia på Mestalla i söndags.
För närvarande ligger Sporting med sina 24 inspelade poäng på sextonde plats i tabellen, det är bara Levante, en yta och en pinne som skiljer oss från dem.
Enligt Marca kommer Preciado att fortsätta spela 4-1-4-1.
Tillbaka i truppen enligt samma tidning är José Angel och Barral, som kan ta viktige Roberto Canella (han var på väg till Zaragoza förra året) respektive Sangoys platser från start. Sporting får också klara sig utan Rivera, som tränat i bomull under veckan. Man vill inte ta några risker här.
En tänkbar startelva för Sporting imorgon skulle kunna se ut såhär:
Cuellar
Lora- Ivan Hernandez- Botia- José Angel
Eguren
Miguel- Andre Castro- Cases- Diego Castro
Barral
Till skillnad från Zaragoza vägrar man att erkänna denna final som en final, men poängterar lydigt att man är väl medvetna om hur betydelsefullt mötet är.
- Zaragoza kanske blivit lite bättre under Aguirre, men jag tror de kommer få lida, och jag tvivlar på att de klarar sig, säger Preciado.
Visst har man lust att kasta något på honom? En plastflaska eller något.
Då lagen möttes i höstas var Zaragozaredaktionen på plats, vi fick se Obradovic ge Sporting ledningen genom ett praktfullt självmål, därefter kom tvåan på straff, men med en man mindre på plan hämtade vi upp det och både Joel och jag var ganska nöjda med 2-2.
Tittar vi på de sex senaste besöken för Zaragoza på El Molinon ser det oroväckande (ni som kan ert Zaragoza anno domini 10/11 vet med vilken förtvivlad iver vi bryter positiva trender eller låter andra bryta sina negativa mot oss) bra ut.
Vi har tre vinster och tre oavgjorda.
Säsongen 1993/94 vann Zaragoza med hela 3-0. 1994/95 med 3-1 och 1997/98 med 2-3. Mönstret är tydligt. Först fick de göra noll mål på oss, sedan ett, sedan två, men vi var konsekventa med våra tre.
Därefter började vi spela oavgjort, det säger sig självt.
För att laget ska känna sig extra viktiga har Agapito inför FINALEN chartrat ett plan åt spelarna. Det är, apropå väsentligheter, första flygresan för säsongen för Zaragoza.
- Vi har tappat två matcher, säger Aguirre på presskonferensen, men jag tycker spelmässigt att vi befinner oss på en högre nivå än förra månaden. Vi spelar betydligt mer kompakt, samtidigt lyckas vi förmedla en tanke, en idé, med det vi gör. Visst har vi gjort misstag de senaste matcherna och vi behöver tre päng här. Det är därför vi måste se matchen som en final. Matchen efter Sporting finns inte idag, vi kan inte tänka på den. Att göra det är nämligen ett betydligt grövre misstag än en misslyckad bakåtpassning.
Det ligger en del i det.
Truppen han tagit ut består av följande: Toni Doblas, Alcolea, Diogo, Paredes, Contini, Lanzaro, Jorge Lopez, Ander, Uche, Nico Bertolo, Sinama Singol Pongolle, Kapten Gabi, N'Daw, Braulio, Da Silva, Boutahar, Jarosik, Ponzio och Pinter.
Ett par förändringar jämfört med senast, alltså. Leo Franco har utelämnats på grund av skadekänningar, detsamma gäller Obradovic och Lafita. Det betyder att Doblas spelar från start, Alcolea får vara reservmålvakt och Paredes tar förmodligen tillbaka vänsterbackspositionen. Ander är tillbaka efter avstängning, och Pinter har plockats med istället för Edmilson, tvivlar dock på att vi får se honom på planen.
Uche, som tillsammans med Nico Bertolo stod för pigga inhopp (de båda hade varsin ribbträff i sista spelminuten) mot Atlético, pratade med pressen i veckan, och han sa att hur motiverad han än är så är han fortfarande inte redo att spela nittio minuter än.
En tänkbar uppställning för Zaragoza:
Doblas
Diogo- Da Silva (Jarosik...)- Contini- Paredes
Gabi- Ponzio
Boutahar- Ander- Nico Bertolo
Braulio
(Jarosik lär säkert starta före Da Silva men ... nej. Bara nej.)
Lita på oss, säger Braulio och jag litar förvisso på Zaragoza.
Men.
Det skadar inte att försäkra sig.
Matchfakta:
Avspark: Lördagen den 26/2 klockan 18:00 på El Molinon
Domare: Iturralde Gonzalez (huja!)
TV: Icke då. Rekommenderar Bet365, som gillar och satsar på La Liga för oss som betalar. (Med satsar menar jag: visar ALLA matcher, inte bara de som Real Madrid och Barcelona spelar.)
Aupa Zaragoza!
Nunca se rinde!
