La Batalla de Aragón: Ingen speciell match
Man brukar tala med spelad eller uppriktigt känd vördnad om sina forna lag. Ett berömt undantag är Jorge Lopez, när Valencia kommer på tal. Jorge har inget gott att säga om Valencia, eftersom Valencia inte behandlade Jorge väl och eftersom han är ärlig.
Men Jorge borträknad (fast bara teoretiskt, vi räknar aldrig bort Jorge på riktigt) låter det för det mesta likadant.
Inför helgens match mot Atlético sa Braulio Nobrega (förbannade stavningsprogram!) här om dagen att det förstås skulle bli ett ”väldigt speciellt” möte.
-Jag är fostrad i ungdomsakademin, sa Braulio, så det är klart att det kommer kännas särskilt.
Vidare passade han på att klargöra att hans karriär (han underströk noga att det inte gällde hans privatliv, det här är en lyckligt gift tvåbarnsfar till 26-åring) skulle bli en bra bok. För att ”det gått så mycket upp och ner för mig, jag har varit skadad, sen har jag blivit frisk och petad och sen skadad igen och nu är jag på väg att lyckas, jag har jobbat hårt för Aguirres förtroende.”
Undrar vad Braulio läser.
Sagan om Belgarion kanke?
En annan som är fostrad i Atléticos ungdomsakademi är: Kapten Gabi!
Han säger såhär:
- Det är inget speciellt för mig att möta Atlético. Det är en match som alla andra, mot Zaragoza som är mitt lag, Det är Zaragoza jag tänker på och det är här jag har mitt hjärta. Jag har gått igenom allting här; himmel och helvete. Jag blev man här och nu är jag kapten här.
Den dag jag blev kapten för Zaragoza är en av de stoltaste jag någonsin upplevt.
För mig är Atlético enbart motståndare. Jag respekterar dem som sådana och som den klassiska klubb det är, varken mer eller mindre. Det blir en svår match på lördag, men vi ska inte glömma att det är de som kommer till vårt La Romareda. Det kommer kännas för dem.
Det är just sådana här saker jag menar när jag säger till folk som sitter och gnuggar sig i ögonen och hävdar att det minsann bara är de egna produkterna som ”känner färgerna” att de har så fel. (Fattar de inte att man dissar sig själva som supportrar i samma mening, enligt samma logik? Det gör de nog inte.)
Nästa steg blir att sitta och prata om urkatalaner och ”det rena aragoniska blodet”.
Visst är det något särskilt med de egna talangerna, men de är inte ALLT.
För det GÅR, det är fullt möjligt, att känna lika starkt och komma "utifrån". Det kanske inte är lika vanligt, men var inte så fantasilösa! Det är att du älskar laget, inte var ifrån du kommer när du gör det som räknas.
Så fick jag det sagt också.
- Vi spelar femton finaler till, säger Gabi. Det kommer bli tufft, men vi klarar det. Vi har aldrig tvivlat på det. Det kommer inte gå smärtfritt, det ska ingen räkna med för då trillar vi diot som vi gjorde mot Hercules. Det blir tufft, men det går.
Angel Lafita, som var riktigt, riktigt skitdålig mot just ovan nämnda Hércules, tränar i bomull den här veckan till följd av ett svullet knä och Ander är avstängd efter att ha dragit på sig säsongens femte gula kort.
Lafitas (ja, så kallas faktiskt Angel i omklädningsrummet nu på grund av genomslaget karaktären i En El Fondo Norte fått) känns inte alltför svårersättlig – Bert-Olov nån? - men vem ska spela istället för Ander?
Jorge?
Canal Plus kommer att visa den inte så speciella (jag är på Gabis sida) matchen. Ingen repris på Barca, ingen Real Madrid-TV. Inte den här lördagen.
