La Batalla de Aragón: Invasion zaragocista

Levante lider lite av det vi kallar Getafe-syndromet, om än inte i samma uppenbara omfattning. Man har inte bara den här säsongen utan under de senaste haft problem med att locka människor till arenan.

Estadio Ciutat de Valencia har totalt kapacitet för 25 534 åskådare och Levantes snitt slutar på någonstans mellan 5- och 10 000/match.

Inför den sista omgången har klubben egentligen inget mer än ÄRAN att spela för och även om det naturligtvis är aldrig så hedervärt är det kanske inte den typ av gratifikation som får människorna i staden att plötsligt rusa till arenan och storma planen efter slutsignal.

 

Zaragoza har säsongen lång haft problem utanför La Romareda, och borträknat fighten för existens som sådan är det största bekymret med lördagens totalfinal givetvis det att den inte går av stapeln hemma.

Men, om inte Mohammed kan komma till berget så får berget komma till Mohammed.

På den officiella hemsidan lät man igår meddela att man kommer ordna med gratis bussar för alla socios som ämnar bege sig sydost ut för att stå vid lagets sida i denna ödesdigra drabbning och imorse inleddes biljettförsäljningen utanför La Romareda.

I skrivande stund (klockan är 20:23) har man lyckats fylla - håll i er - 60 bussar. Inte sex, inte sexton. SEXTIO.

Vi pratar om en hel karavan, en invasion!

Cirkus 5000 zaragocistas som invarderar Valencia, det är ju alldeles fantastiskt!

Utanför La Romareda tidigare idag. 
 

I Sverige pratar man gärna lite avmätt om hur spanska supportrar inte reser med sina lag på bortamatcher. De gånger vi varit i Zaragoza har det varit precis tvärtom. 

Och så det här!

Det tär något enormt på en att älska Zaragoza och ständigt leva med den konstanta ångest (för det är det) som kommer med det så vi får förära oss detta: vi ger fan i mig aldrig upp.

Det här är definitionen av villkorslös kärlek. 

Har fått frågor om huruvida vi kommer lägga ner redaktionen eller inte ifall Zaragoza åker ner och blir lite störd av det; det är inte och har aldrig varit ett alternativ. Lade vi kanske ner senast eller? Nej, det gjorde vi inte. Vi bevakade varenda match och nyhetsrapporteringen var regelbunden. Vad är man för medgångsmänniska (divisionshora?) om man formulerar en sådan fråga, ens i tanken?  

Jag har lusläst nedflyttningskonkurrenternas lokaltidningar för att försöka få en uppfattning om hur man ser på berörd klubbs situation i respektive stad. Ingenstans finns något som motsvarar denna galna passion och då kommer de flesta av dessa klubbar från betydligt bekvämare säsonger än den vi led förra året.

60 bussar åker till Valencia och det är bara socios.

Det finns dem som tar sig dit för egen maskin också, Ligallo Fondo Norte exempelvis och de är 600.

Vi drar upp Levantes publiksnitt, klär ut Estadio Ciutat de Valencia till La Romareda och hoppas att alla går på det.

 

Hade varit en av dem som var där om det inte vore för Ryanair som i februari lade ner flyglinjen Norrköping - Alicante.

Nu kommer Joel upp till Norrköping till helgen istället (och det är inte fy skam det heller!), och här  ska vi sitta framför datorn eller teven insvepta i flaggor och halsdukar och låtsas att vi var på plats.

 

Zaragoza är det sjunde största laget i Spanien räknat till antalet supportrar. Sett till kvaliteten på dessa är vi nog etta.
Om att vara zaragocista skrev jag tidigare i år:
Av någon outgrundlig anledning väljer Aguirre att ersätta avstängde Ponzio med José Edmilson, och Bertolo lämnas på bänken. Det är inte bara ett utan två svek mot ett hisoriskt lag, dess misshandlade supporterskara och en stad mitt emellan Barcelona och Madrid. En väldigt vacker stad, men alltjämt en stad man reser igenom, sa Jonas Dahlquist lite tafatt.
Man ska inte säga man, men visst, det krävs en speciell karaktär för att förälska sig i och stanna i städer som Zaragoza. Man måste vara flodtypen, uppskatta strömmen som går rätt igenom iställlet för ett till synes mer oändligt men samtidigt också stillastående hav. Man måste vara författaren, inte läsaren - man uppskattar processen, rörelsen, resan, mer än målet.
Jag är flodtypen, och jag hatar hav.
Jag glömmer ingenting, det kan man inte göra på platser där inget står stilla fast man själv gör det. 
Den här uråldriga staden (Zaragoza är en av få städer som står kvar sedan romariket bredde ut sig här borta, namnet Zaragoza en ihopsvängning av Kejsar Augustus - Ceasar Augusto- från början, det var överkursen), som på grund av sin placering aldrig blir en återvändsgränd så som slutstationer bli, sviker Aguirre med Edmilson, med Bertolo på bänk. Han stoppar in en gränd och lämnar kreativiteten vid sidan.
Så får man inte göra när man leder ett lag  som Zaragoza i en stad som Zaragoza, där vi inte förlåter och där vi inte glömmer. Det måste han veta, men det gör han inte så alltså måste han lära sig.
Fort.
Edmilson är punkten i alla meningar. Med honom tar det slut.
Och med kreativiteten på bänken finns det ingen som kan börja nästa mening med versal och tanke som sig bör. Någon stress-skriver något utan syfte eller patos, vad som helst duger och sen sätter Edmilson punkt.
Enklare uttryckt:

Att vara zaragocista är ett sätt att leva och inte ens Edmilson kan sätta punkt.

 

 

 

Jo förresten. I min text om matchen mellan Zaragoza och Espanyol skrev jag:

Zaragoza blev blåsta på straff då Gabi drogs omkull (han föll lätt, men det gör inte domslutet riktigt) med elva minuter kvar. Gonzalez Gonzalez valde istället att varna Gabi för filmning och det beslutet drar ner domarens betyg i spansk media idag. 

Gabi! 

Vi har ett par filmare i Zaragoza (Ander, framför allt - igår förtjänade han en varning för just detta fast klarade sig) men har någon någonsin sett Gabi filma?

Nej. Just det.

Och det gjorde han inte igår heller.

Straffa inte fel spelare domarjävel, skrek jag åt datorn men det sket väl förstås Gonzalez i.

 

Idag beslutade komitten att upphäva det gula kortet. 

Sa ju det.

Gabi är ingen jävla filmare.

Räkna för övrigt med att precis vem som än åker ut på lördag och på grund av vilka kommer anklaga dessa och deras motstånd för läggmatch. Så är det alltid i sista omgången.
Det började redan i söndags, då Athletic och Osasuna fick ta emot en hel del kritik från olika håll.
Nu går Mallorcas Martí ut och säger att man nog ska hålla koll på Levante.
Själv säger jag som följer:
Zaragoza kommer inte förlora för att bevisa dig fel, Martí, och innan du har mer än paranoia bakom dina ord så håller du käften och gör ditt på planen istället så löser det sig för Mallorca ska du se.
Då vi senast åkte ner var situationen likadan som den är nu, bara det att ekonomin var bättre. Då behövde Zaragoza OCKSÅ "bara" vinna för att klara sig och mötte ett MALLORCA utan något direkt att spela för på bortaplan. Hur lät det då nu igen (likadant), och hur gick det sen?
Du pratar om en klubb som betalar spelarna med biljettintäkterna efter varje hemmamatch eftersom det inte finns några pengar. 
Inga shejker här inte.