- Jag återvänder hem

Det går fort. 18:41 publicerar vi nyheten om Robertos övergång på SvenskaFans (då har det ännu inte kommit upp någonstans i Spanien, inte på AS, inte på Marca, inte på RealZaragoza punto com), drygt två timmar senare presenteras han på La Romareda och ber om ursäkt för förseningen samtidigt som Agapito säger: förlåt att det kom så hastigt.

- Det här skulle ha gjorts förra året, säger Roberto och syftar på signeringen som brann upp i elfte timmen.

 

Sedan kommer tacken.

- Jag vill tacka Agapito och Zaragoza som återigen är de som ger mig möjligheten, som tror på mig. Jag vill tacka Gud.

(Han verkar ha stromtrivts i Portugal.)

 

- Jag är lyckligt lottad som får återvända till den klubb jag tänker på som mitt hem. För det gör jag. Zaragoza är hemma för mig. Det kan tyckas märkligt med tanke på hur kort tid jag spenderade här men i slutet av dagen är det inte tiden som avgör. Det är känslan. När jag tänker på Zaragoza blir jag stolt över att kunna säga att jag är en del av klubben. Ja, jag är stolt. Jag vet att det vi påbörjar den här säsongen är något som kommer bli väldigt stort. Kanske inte omedelbart, men snart.

 

Roberto kommer inte att resa till England för att sluta upp med sina nygamla lagkamrater.

- Jag har skrivit på ett femårskontrakt. Jag tänker stanna här. Därför finns det en del saker jag behöver ordna upp. Till exempel ett permanent boende. Det blir inga problem för mig fysiskt, jag är väl förberedd. Den portugisiska säsongen startar tidigare än den spanska. Jag kommer att träna på Ciudad Deportiva tills de andra är tillbaka nästa vecka, men jag träffade dem innan de for till England, som hastigast.

 

Det är alltså ett femårskontrakt som Roberto har signerat och det sammanlagda värdet av uppgörelsen mellan Zaragoza och Benfica landar efter en del turer på 8,6 miljoner €. 

Exakt vad som finns bakom de här siffrorna är det ingen som uttalar sig om (förutom diverse konspirationsteoretiker).

Det enda vi med säkerhet vet är att Zaragoza, som omfattas av konkurslagen, i praktiken INTE kommer att betala 8,6 miljoner,  utan summan (som offentliggjordes på Benficas hemsida) byggs upp av gamla skulder, eventuella mellanhänder och/eller intjänade löner (som del av ett vinsten i ett fåfängt försök att dämpa stöten av ett eknomiskt misslyckande förutsatt att det stämmer).

Vad det verkligen innebär lär vi bli varse så småningom.
Under kvällen (2/8) kommer Real Zaragoza med en kommuniké där man bekräftar samarbetet med olika "investeringsfonder" och noggrant understryker att inga avtal slutits som på något sätt riskerar klubbens mycket känsliga ekonomiska situation. Inga 8,6 miljoner € betalas ut, som sagt.
Däremot är det inte otroligt att uppgörelsen "värd 8,6 miljoner €" mellan Zaragoza och Benfica är ett slags långt lån. Det skulle i så fall ge alla som vågat sig på en gissning någon procents rätt. Benfica sparar in på hans lön. Aimarskulden dras av. Jorge Mendes har ett finger med i spelet.
"I den situation vi befinner oss i", skriver man på hemsidan "kan vi inte äventyra någonting. I de flesta signeringar vi genomfört finns särskilda återköpsklausuler eftersom det avsevärt reducerar kostnaderna för klubben. Dem vi samarbetar med är väl etablerade och arbetar aktivt för att skydda historiska idrottsföreningar som vår från ekonomiskt förfall. I slutänden vinner vi alla på det. Vi får hit bra spelare, vi presterar bättre och bryter ny mark. Ligan blir mer konkurrenskraftig."
Och i "investeringsfonderna" finns möjligheterna att göra sig en rejäl hacka.
Är det här fotbollens framtid?
Är det hit vi kommit?
På grund av de ständigt vidgande gapen mellan två privilegierade och resten på vars bekostnad de framhärdar?

 

Om tiden i Benfica säger Roberto:

- Det var ett dåligt år på många sätt, samtidigt kommer jag härdad av erfarenheten. Helst av allt vill jag lägga det hela bakom mig nu. Jag vet att jag inte nådde upp till de förväntningar man hade på mig och jag var långt ifrån den nivå jag befann mig på i Zaragoza, men Benfica är inte Zaragoza. Hela klubben gjorde en dålig säsong, men man letar alltid syndabockar, pekar  ut enskilt ansvariga. Vi förlorade inte tillsammans där, utan det var någons fel, mitt eller den som passade bäst för stunden.  Jag blev en tacksam slagpåse.

 

- Du är hemma nu, säger Agapito.

 

Och ja, på något sätt så. 

Roberto går ut ur tunneln, in på La Romareda.

Jag lägger alla spekulationer om de många miljonerna, och inversteringsfonderna, åt sidan en stund och tänker på hur skönt det är att Zaragoza signerat en spelare på fem år, oavsett hur. Det har inte hänt sedan Gabi och Paredes kom 2007.
Även om det inte bar den gången var det alltjämt  en allvarligt menad satsning.
Sedan dess har just de orden reprterats gång på gång.
"Vi arbetar med något stort."
"Det här är en nystart för Zaragoza, en kraftansträning för att föra laget tillbaka dit det hör hemma."
År efter år och så krashade vi rakt ner i botten med våra inlånade spelare eller dem som plockats gratis som de stod utan kontrakt.
"Den här gången menar vi allvar, den här gången har vi  verkligen något stort på gång."
Ley Concursal.
Nästa nystart.
Och ni vet vad man säger om lögner. Upprepa dem tillräckligt många gånger och de blir sanningar till slut.
Där är vi nu.