"Jag bär för alltid Zaragoza närmast hjärtat."

142 officiella matcher, i Primera, i Segunda och tillbaka i Primera, sedan slutar berättelsen om Zaragoza och Gabi Fernandez. Den sträcker sig över fyra år, och som alla bra historier börjar den med viss tveksamhet och slutar med tappade tårar.

 

När Gabi Fernandez kom efter att ha misslyckats med att övertyga - just det - Javier Aguirre i Atletico Madrid hade Zaragoza just slutat på sjätteplats och skulle ta sig an Europa. Istället lämnade klubben Uefa-cupen, (som det fortfarande hette då) i första omgången mot Aris Thessaloniki och ramlade ur Primera på Mallorca i sista.

I regnet stod Gabi och Paredes och grät. De hade kommit tillsammans, de kände varandra sedan Getafe, och de svor både dyrt och heligt på att stanna kvar och föra Zaragoza tillbaka till dit Zaragoza hör hemma. 

 

I Segunda Division började den tidigare anonyma Gabi Fernandez att klottra på skölden. Marcelinos beslut att använda Alberto Zapater som högerback öppnade för en plats i den ordinarie startelvan och när Zaragoza efter en säsong i det som kallas helvetets brunn återvände till finrummet sattes han upp på Agapitos krympande lista av untouchables.

Hösten med Marcelino var turbulent och då denna kastades ut från klubben till förmån för José Aurelio Gay fick Gabi överta kaptensbindeln, som tidigare vandrat runt mellan Ponzio och Ayala. Lyhörd som han är insåg Gay snabbt att det som saknats i Zaragoza var en sammanslutning såväl på som utanför planen och att den som var bäst lämpad att ena ett splittrat lag inte var Ayala, utan Gabi. Och med det ansvaret växte han. Bakom alldaglighetsförklädnaden han burit så övertygande sina första två säsonger började glimtar av det löfte han under hela sin ungdom ansågs vara att skymta fram. 

Vårsäsongen 2009/10 blev en fotbollsfestival för zaragocistas, laget var sett till tiden januari - maj Spaniens fjärde bästa, näst Barcelona, Real Madrid och Valencia.

Sin personliga fulländning, den vi bara tillåtits se skymtar av, skulle Gabi - monstret Gabi, kapten Gabi - uppnå kommande år.

 

2010/11 var Gabi så överlägsen i Zaragoza att det blir orättvist mot de andra att ge sig på en detaljerad jämförelse. I dimman vi befann oss i var Gabi den enda som såg, när modet svek var han den som piskade igång de andra, statuerade det där exemplet, var ledstjärnan, vi följde med så gott vi kunde men han var oss överlägsen.

Med sitt plikttrogna ledarskap och sitt mekaniska hjärta kunde han kosta på sig att låta oss andas genom honom ett år och nu går han.

Hem.

Zaragoza får 3 miljoner Euro skriver man i samband med övergången.
Det är lite missvisande.
Vi fick mycket mer.

 

- Jag har vunnit fyra titlar med Zaragoza, säger Gabi på den presskonferens han själv bett att få hålla med anledning av flytten. Avancemanget till Primera, kaptensbindeln och de två gånger vi klarat oss kvar. Utomstående är ofta blinda eller så tittar de bort, men för mig har det varit titlar och dem har jag, vi, vunnit. Jag kommer alltid att bära Zaragoza närmast mitt hjärta, för allt den här klubben gjort för mig och för min familj. Zaragoza har inte bara gett mig de fyra titlarna, de har även gett mig som fotbollsspelare den mest dyrbara gåva som finns, nämligen tron på och drömmen om fotboll tillbaka. Jag kom hit när jag förlorat den och jag lämnar med den återvunnen.

Här har jag utvecklats, från pojke till man.

Att lämna Zaragoza var ett svårt beslut för mig att fatta, på ett sätt kommer jag väl aldrig riktigt att lämna. Samtidigt som jag tycker det här är sorgesamt ser jag fram emot att återvända hem, till min moderklubb, och ta mig an den enorma utmaning som väntar mig där: att lyckas i Atlético lika bra som jag gjort i Zaragoza.

Jag vill tacka presidenten, ledningen och mina vänner i laget. Även om det inte alltid gått vägen resultatmässigt har de bra stunderna utklassat de dåliga. Framför allt vill jag tacka supportrarna, som aldrig någonsin fått mig att tvivla, och som varit generösa nog att ta en främling från Madrid till sina hjärtan, som kapten och som person. Tack.

 

Gabi viker ihop kaptensbindeln Agapito räcker honom och stoppar den i fickan. Han biter ihop, blinkar bort en tår och ler sitt sneda leende.

Sedan stänger han dörren.