"Jag har aldrig varit så glad efter en match!"
Efter ett riktigt tungt år får Braulio äntligen vara hjälte, men vill inte att Sociedadmatchen bara ska bli en berättelse.
Det går inte att ta miste på Braulio Nobregas lycka då han möter pressen för att prata om målet i den nittionde minuten som säkrade Zaragozas andra seger i ligan för säsongen. Och han har all anledning att sola sig i glansen, hans tid i Zaragoza har varit allt annat än en dans på rosor.
Först var han bänkad, när Oliveira lämnade för att åka ur med Betis och Braulios möjlighet äntligen uppenbarade sig brast hans blindtarm och därefter fick han en ankelskada som på gund av Zaragozas påpiskande läkare tog åtta månader att läka istället för två. Därefter lånades han ut till Recreativo de Huelva, och försökte i somras övertalas (men stod på sig) att låta sig bli en del av Colungabetalningen.I
går var allt det tunga glömt och Braulio själv strålade tillräckligt för att kunna lysa upp en hel stad, vilket man , på sätt och vis, kan säga att han ju faktiskt just gjort, också.
- Jag kan inte minnas om jag någonsin varit så glad efter en match, säger han. Jag tror inte det. Stämningen var helt galen, helt euforisk. Jag kommer ihåg att jag tittade på Ander efter målet eftersom han blev helt tokig på bänken, och jag visste inte vad jag skulle göra. Glädjen i hans ansikte, hur han reagerade avspeglar vad det här betyder. Jag kommer aldrig glömma Anders ansikte i det ögonblicket, eller fansen på La Romareda. Det var magi, helt enkelt.
För Zaragoza inleddes 2011 alltså med en minst sagt välbehövlig seger och efter att ha befunnit sig på jumboplatsen sex omgångar i rad får klubben äntligen lite luft under sina vingar.
Faktum är att vi inte legat "så här bra" till i tabellen sedan vi låg på 17-plats i den andra omgånen.
- Under första halvlek satt jag och pratade med Doblas på bänken, fortsätter Braulio. Vi pratade om Aguirres instruktioner. Tanken var att ha boll så mycket som möjligt, och det lyckades vi med mot Sociedad. Framför allt tyckte jag att vi kunde förändra oss hela tiden, särskilt sedan vi kunde komma kring domarens avgörande misstag. Vi arbetade tillsammans över hela planen och jag tror att alla som såg matchen hur vi själva njöt av att spela den, vi gjorde vår bästa match. Nu är det viktigt att den inte blir till ett minne, eller en anekdot som vi klamrar oss fast vid. Vi måste fortsätta jobba såhär.
På ett personligt plan är jag mer inspirerad än någonsin efter att ha fått avgöra en sådan match, jag vill anstränga mig ännu hårdare och nå nästa nivå. Jag vet att man i krisande lag alltid först och främst pratar om att förstärka anfallen. Man har inte alltid rätt, men det är den första tanken alla slås av. Jag vet att vi pratar om att köpa in ytterligare en anfallare, och jag ser inget varken personligt eller ologiskt i det. Hjälper det laget är jag lycklig, men för mig gäller det bara att fortsätta kämpa och utvecklas, och det vill jag göra här.
Att Braulio menar vad han säger råder det inga tvivel om, med tanke på hur han verkligen legat i för att få stanna kvar i klubben.
I helgen väntar en svår bortamatch för Zaragoza, som reser till Barcelona för att ta sig an tabellfemman Espanyol.
- Det blir tufft, men det är klart att det hjälper oss att de har en cupmatch i veckan. Dessutom är Osvaldo borta. Förhoppningsvis känner de sig lite slitna på söndag, medan vi kan ta med oss spelet från Sociedadmatchen. Vi kommer förmodligen att lägga mest kraft på att försvara oss, och satsa på kontringar. Zaragoza går alltid för att vinna, men får vi med oss en poäng från Cornella el Prat är det fortfarande bra.
Alla är otroligt peppade.
Zaragozas seger bar inte på några spår av den tidigare Mallorcamatchens tur. Och det är förstås det som är det allra bästa. Att allt det här lidandet, och allt det här slitet, faktiskt gett resultat, och att det går at se en markant skillnad.
Eller som Braulio säger: Vi visade att vi kunde spela riktigt bra mot Sociedad. Och det är den viktigaste divergensen av alla. Vi pratade inte om det som vi gjorde förut. Vi visade.
-
RealZaragoza.com, Heraldo.es
