La Batalla de Aragón: Min framtid finns i Zaragoza

I onsdags publicerade AS en text i vilken de påstod att kapten Gabis agent förhandlar med Getafe bakom Zaragozas rygg.
Det här är egentligen ett typiskt PdA-beteende, men äran tillfaller inte alltid densamme. Den här gången var det AS, och precis som PdA sätter de viss prestige i att någon dementerar en felaktig uppgift de kommit med eftersom det bekräftar att personen i fråga eller någon annan av vikt inte bara läst vad de skrivit utan dessutom påverkats av det.
Som Gabi.
- Min framtid behöver inte ni [media] bekymra er med, hälsar han.

Efter att ha tvingats utstå Zapaters undertryckta sorti och den plågsamma men ekonomiskt sett oundgängliga Anderförsäljningen var reaktionerna på AS text ganska nedbrutna bland världens samlade zaragocistas.
Där försvinner nästa.
Vi är paranoida, så vi visualiserar.
Adios capitan, liksom.

Gabi har gjort en klassisk from zero to hero-resa sedan han kom till Zaragoza 2005. Han började bedrövligt, fortsatte sämre, bänkades, grät när vi åkte ur och svor inför fansen (de som stod utanför och kastade sten) på att stanna kvar och lyfta upp klubben igen, inte bara till Primera utan till övre halvan av tabellen, där Zaragoza hör hemma. Givetvis blev han utskrattad.
Du, liksom? Javisst, compadre, give it your best shot.
Det blev mest till att nöta bänk under Marcelino men tillbaka till Primera kom Zaragoza och med Gay/Nayim blommade Gabi ut på allvar.
Utvecklingen kröntes sedermera med kaptensbindeln och nu älskar alla Gabi.

Särskilt främmande för att ge sig själv cred för den här färden har Gabi aldrig varit. Han pratar gärna och länge om hur ”alla andras” tvivel bara motiverade honom att slita än hårdare, bli så mycket bättre och om hur han nu har bevisat dem fel.
Själv visste han hela tiden att det skulle bli såhär, själv slutade han ALDRIG att tro.
Och vi gillar en kämpe. Särskilt en ärlig sådan som inte försöker förklä sin kamp bakom den där fula ödmjukhetsmasken, den som gör att man omedelbart förvandlas till en sån äcklig som bara vill ha ännu mer beröm, man tar på sig den, rycker lite "indignerat" på axlarna och säger att äsch, det var väl inget, det var ju inte BARA jag.
Sådan är inte Gabi och det är bra.
Det är fult att miskreditera sig själv.
Och att han, Gabi Fernandez, är Zaragozas främste nu, trots att vi har fina canteranos, beror såklart lite på attityden, men mest på att han lärt supportrarna att uppskatta (och lita på) honom. Det var inget som var förväntat eller tvunget från början, utan det var något som blev och band man tvinnar ihop tillsammans på det sättet blir väldigt starka.

När AS skriver att Gabis agent förhandlar med Getafe bakom Zaragozas rygg ser vi så skadade vi är de banden bryskt kapas. Det troliga när det gäller Zaragoza är som bekant att allt går lite sämre än vad man från början väntat sig, och då är vi inte några optimister att tala om (Nina (Red.) Tippar: Sevilla – Zaragoza: 0-20).

Gabi förstår förstås den här oron.
- Min framtid finns i Zaragoza, och i anslutning till det här laget. Det är här jag ser mig själv. Jag är hemma. Jag har ett år kvar på kontraktet och jag gillar att ligga steget före men just nu är inte rätt läge att prata personliga avtal. Det absolut viktigaste är att vi klarar oss kvar i Primera, resten hinner vi lösa sedan. Några förhandlingar med andra lag förekommer inte. I sommar kommer jag att diskutera med ledningen men inte för att flytta utan för att få stanna, säger han.

Följdfrågan blir (utifall att någon missade poängen första gången): Men...menar du att du vill stanna i Zaragoza?
- Ja. Naturligtvis. Det tycker jag att jag förklarat vid flera tillfällen redan. Jag har varit tydlig med min avsikt att förlänga vid varje tillfälle detta tagits upp under säsongen och jag står fast vid det. Jag känner mig hemma här. Zaragoza och jag har vuxit ihop, och jag har utvecklats enormt, jag har supportrarna bakom mig, dessutom. Det är ett lyckat äktenskap, skulle man kunna säga.

Så var det med det.

Gabis ord till trots är jag fortfarande orolig. AS kan ha gett någon idéer nu.
Getafe kanske?
Eller Agapito, som inser att det eventuellt finns en miljon eller två att hämta här?
(Numera använder han nämligen pengarna man får in på hemmamatcherna för att betala av skulder till uppsagda spelare, det ni. )