Osasuna - Zaragoza: 0-0
Räddhågat Zaragoza spelade 87 minuter på egen planhalva, men släppte i alla fall inte in något på Reyno de Navarra.
Förra säsongen avslutade vi hösten genom att förlora med 6-0 på Santiago Bernabeu. José Aurelio Gay hade fått den otacksamma uppgiften att leda Marcelinos krislag tillfälligt, det var menat att bli en engångsföreteelse. Agapito ville ha Victor Muñoz, men förhandlingarna slog knut på sig själva och det var lika bra det.
Efter matchen fick Gay frågan om han skämdes. Folk hungrade efter ett ja, ville höra honom prata om hur förnedade laget blivit så att de själva kunde känna sig lite stora för en stund eller i alla fall lite större.
Det är de vidrigaste människorna som finns, de som finner triumf i andras förndering man snabbt slocknade förväntans tinder i deras förnedringstörstande ögon när Gay sa: Skäms? Jag skäms inte. Jag är stolt över att vi åkte hit och spelade den här matchen. Jag hade skämts om vi inte gjort det.
Naturligtvis tyckte de att det var Gay var dum i huvudet, men allt annat hade varit att betrakta som en enrom skräll eftersom det hos de här förnderingsrunkarna inte går att finna ens den minsta mikromillimeter till antydan om självinsikt. De är hopplösa fall. (Kommenteringen vi hade på SF-artikeln bevisade till stor del detta, den fick jag stänga och det är första och enda gången jag gjort det under min tid på sajten, och då vet ni ändå hur det brukar låta. Så provocerande var det alltså, och så besvikna blev folk över att Gay inte skämdes utan var stolt istället.)
Vi avslutade det första decenniet med en 6-0-förlust, Gay skämdes inte och hela situationen kändes så förbannat mycket mer hoppfull än vad den gör nu.
Osasuna och de åtta eller kanske nio hörnorna
Föga förvånande var det hemmalaget som öppnade bäst även om bäst i just den här matchen förminskat sig - bäst skala 1: 1000000000000000. Det är viktigt att påpeka.
Redan efter 45 sekunder tvingades en för kvällen briljant (!) Leo Franco göra sitt första ingripande och det markerade även Osasunas belägring av Zaragozas straffområde, en belägring som skulle vara i sammanlagt 47 minuter.
Ett av skräck paralyserat Zaragoza lyckades inte göra någonting för att bryta inneslutningen och att Osasuna inte ledde med 5-0 i halvtid kan de beskylla sina bedrövliga avslutare för och vi kan tacka Leo Franco.
Farligast blev det i samband med hörnorna, och hörnor blev det ganska många. Åtta eller kanske nio, fyra av dessa borde nog gått direkt i mål men våra panikslagna försvarare lyckades röja undan det ena skottet efter det andra, till synes i blotta förskräckelsen. Frågan är om Zaragoza överhuvudtaget tränar på fasta situationer; vi är usla på att förvalta frisparkar och hörnor, vi är minst lika bedrövliga på att försvara oss mot motståndarnas dito.
Inget slag utan lite blodvite. Lekic fick upp en armbåge i ansiktet på Matteo Contini som blödande stöp i backen. Han låg kvar ganska länge och fick under vad som återstod av halvleken vid flera tillfällen vända ut till bänken och få ny bomull instoppad. Nu bekräftar man att hans näsa brytits på två ställen. Han genomförde matchen utan att klaga en enda gång. Fighter!
Contini hade bomull i näsan och resten av Zaragoza spelade i bomull. Vi lyckades inte med någonting.
Lite bättre i andra
Då fjärdedomaren höll upp sin skylt och signalerade byte i halvtid för bortalaget tog sig månget zaragocistahjärta ett hoppfullt skutt eller två; var det äntligen dags för Singol att gå av planen?
(Av oförklarlig anledning var han "med" från start trots löften om Marco Perez. Tidigare under dagen publcierade PdA en bild på anfallaren på väg till bussen med en fluffig kudde under armen. Singol skulle förmodligen vila sig i form på bussen för att orka ligga stilla i offsideposition i nittio minuter.)
Men nej. Aguirre bytte inte ut Singol, han lät istället Nico Bertolo - en av två i Zaragoza som på egen hand klarar av att göra skillnad, den andra är Gabi när vi får straff - till förmån för Jorge Lopez.
Bert gjorde inte sin bästa halvlek ska sägas, men han var absolut inte sämre än någon annan. Däremot såg han lite grinig ut mot slutet, kanske tjurade han ihop i omklädningsrummet.
Med Jorge på plats pressade Zaragoza faktiskt på riktigt bra i FLERA MINUTER, försökte härma Osasunas matchinledning och lyckades delvis. Dock - så dålig som Lafita är på att skjuta (kanske borde han göra ett faderskapstest på lille Leo?) blir det bara farligt för dem som sitter i publiken.
Osasuna återvann kontrollen över matchen men eftersom Masouds filmningar håller lägsta Bollywoodklass och eftersom han likt José Mari faktiskt väljer att lägga sig i nära nog alla lägen, istället för att göra något vettigt blev det aldrig riktigt farligt för Zaragoza i andra halvlek.
En sak som slog mig mellan Masouds ambitiösa kortfilmer och frisparkarna han snuvades på som Bollywood Movie Awars-utmärkelserdå hans prestationer var alltför otroliga och som istället rättmätigt tillföll rivalen var hur lite tanke det verkligen finns i våra uppspel. det handlar enbart om att få bort bollen från eget straffområde, och den enda som finns på motståndarens planhalva är det andra lagets målvakt.
Det finns ingen tanke med något, det handlar bara om att slå bort bollarna.
Efter att ha fått vistas på planen i 79 minuter mer än vad han borde bytter Singol ÄNTLIGEN ut, men 11 minuter är lit för kort tid för Marco Perez. Zaragoza piggnade till i någon minut och Jorge sköt utanför (det var vår andra och sista målchans den här kvällen) men mer blev det inte.
Vi behöver vara tusenfalt mer modiga, kreativa, innovativa än så för att vända runt på det här eländet.
En poäng på svårintagliga Reyno de Navarra och ändå känns det så tröstlöst, det är inställningen på planen som gör det och avsaknaden av en Gay som säger att han är stolt och inte skäms, och som menar det.
Gabi och Bertolo har varit bäst i Zaragoza den här hösten.
Det finns dem bland de andra som nästan smutsar (Singol, som spelade 79 minuter för mycket ikväll, och Edmilson som fick två minuter mer än han förtjänade tex)ner tröjan genom att bara dra den över huvudet.
Juluppehållet kommer otroligt lägligt.
Här finns att göra.
I januari har vi tre matcher hemma, på Aragon TV säger man nu att Agapito så gott som gjort klart med en högerytter (Gio Dos Santos?), en back (Francisco Rodriguez?) och två anfallare (Vela och...?).
Hoppas det stämmer, så att de kan komma så fort som möjligt.
Längtar trots allt faktiskt redan!
Osasuna: Ricardo, Nelson, Flaño, Sergio, Monreal, Nekounam, Vadócz (Lolo, min. 68), Soriano, Juanfran, Masoud och Lekic (Aranda, min. 68).
Real Zaragoza: Leo Franco, Diogo, Jarosik, Contini, Paredes, Pintér, Ponzio, Bertolo (Jorge López, min. 45), Lafita, Ander (Edmilson, min. 90) och Sinama P. (Marco Pérez, min. 79).
Domare: Mateu Lahoz (Stod för ännu en riktigt bra insats! Spaniens främsta domare? Ja, det är det nog.).
Varningar, Real Zaragoza : Pintér (min. 45) och Ander (min. 89).
Varningar, Osasuna :Flaño (min. 55) och Sergio (min. 57).
Aupa Zaragoza - nunca se rinde!
