Real Zaragoza 0 - 1 Sevilla

Ännu en jobbig match för Zaragoza, som ikväll åkte ner under strecket.

Båda lagen börjar matchen ganska trögt, men ändå uppstår några chanser. Farligast är ett skruvat skott från Negredo som passerar stolpen med några centimeter, men även Zaragoza hade ett bra läge att ta ledningen när Lanzaro är millimeter från att kunna nicka in bollen i mål på en frispark.

Kvällens överraskning var Juárez, som för en gångs skull INTE var genomusel, utan faktiskt nästan helt okej. Han hade tur när att linjemannen höll med honom om att Perroti var offside då denne fick en passning och kom förbi mexikanaren på kanten (det var nästintill omöjligt att avgöra), men vi slapp se hårresande misstag från vår högerback. Istället fick han publiken att utropa sin förtjusning när han (kanske också det lite turligt, men framför allt kyligt) petar bollen förbi en Sevillaspelare och sätter igång en kontring.

Laget Zaragoza lyckades inte lika väl. Efter att en kvart spelats är det tydligt att bortalaget har kontroll på matchen. Aragonierna lyckas inte slå många passningar i rad, och i samband med att misstagen ökar, sjunker självförtroendet. Det är alltså inte någon förvåning att det är Sevilla som tar ledningen, och man gör det genom den av alla Zaragocistas väldigt ouppskattade Negredo. Han springer igenom försvaret och fälls i straffområdet av Mateos, som får ett gult kort. Till en början tycker jag det alldeles tydligt är en filmning (måhända att jag är partisk och empirisk), men när jag senare får se en repris håller jag inte med mig själv. Vad jag tycker är ändå irrelevant, för det är Pérez Lasa som håller i visselpipan, och han väljer att blåsa för straff. Negredo väljer att ta hand om straffen själv. Roberto går åt rätt håll och får sånär en hand på bollen, men i slutändan hjälper det inte, eftersom Negredos straff är så väl placerad. Stolpe in och 0-1 till Sevilla.

Direkt efter avspark får bortalaget tag på bollen igen och attackerar omgående. Navas löper mot kortlinjen och slår ett inlägg, det är bara det att inga av hans lagkamrater hunnit fram till straffområdet än, och bollen rullar harmlöst förbi.

Sedan börjar det regna kort. Paredes fäller Navas, och får gult. Luis García gör likadant, med samma utfall, och Lanzaro placerar Negredo i horisontell position och belönas även han.

Zaragozas enda chanser kommer på fasta situationer, och dem vägrar man ta vara på. Samtliga av Luis Garcías inlägg slås lågt mot första stolpen, där ingen befinner sig, och hörnorna verkar man ta mest på måfå, för man är aldrig riktigt nära att ta bollen. Luis Garcías inläggsrecept håller ändå nästan på att bära frukt, för precis innan halvleken avslutas slår han en frispark lågt och på främre stolpen. Där dyker Negredo upp och håller på att stöta bollen i eget mål, men Javi Varas lyckas avstyra katastrofen, och han och hans lagkamrater kan återvända med ledningen till omklädningsrummet.

I stort sett alla i Zaragozapubliken ropar efter förändring till andra halvleken, för den första har verkligen varit bedrövlig. Ponzio är egentligen den enda som lyckats med något han företagit sig, och resultatet har blivit att alla pangar bollen mot honom och tar sig sedan så långt bort från honom som möjligt i omvänd Guardiola-anda (”Om jag inte har bollen, kan jag inte tappa den”).

Aguirre gör ett byte (Ruben Micael in, Lanzaro ut), men den största förändringen gör han i spelarnas huvuden. När andra halvlek sparkas igång sätter Zaragoza fart, direkt. Man anfaller och ordnar hörna direkt, men en hörnvariant är inget man tränar in på en kvart, och därför blir den resultatlös. Roberto räddar en frispark (han räddar faktiskt allt man kan begära av honom ikväll, och lite till). Ett fragment av självförtroendet har återvänt, och största delen av det verkar ha gått till Lafita. Han kämpar och sliter, mer än han brukar, och  fansen är övertygade om att ifall hela laget bara spelade som honom vänder man utan problem.

Det är bara det att laget spelar inte så bra. Det finns knappt något mittfält att tala om, och när backarna insett det börjar man slå iväg alla bollar man får upp i planen så långt det bara går. Där kommer Postiga in i bilden - bokstavligen, och ofta (alltid) från offsideposition. Och då är det svårt att skapa något vettigt.

Sevilla är dock allt mindre dominanta, man tar sig inte längre till några farliga lägen, och verkar generellt ganska nöjda med sin ledning. Känner sig ohotade trots att man bara leder med uddamålet. Och det är kanske inte konstigt, så som Zaragoza spelar.

När lite mer än en timme spelats inser hemmalaget att man kommer att behöva göra ett mål om man ska få något med sig från denna match. Anfallen blir allt mer frekventa, och mer långvariga. Man lyckas behålla bollen inom laget, även om passningarna är alldeles för många och långsamma för att ställa Sevillas försvar.

Några byten görs; Luis García ersätts av unga hemmasonen Jorge Orti, Barrera tar landsmannen Juárez plats, och i Sevilla byts Armenteros och Campaña in mot Trochowski respektive Rakitic.

Trots att Zaragoza blir allt bättre har man förfärligt svårt att komma till avslut (säger jag, som om det vore något nytt). Det bästa man har är långskott en bit utanför och/eller över, eller chanser som kunde ha blivit något. Man kommer ändå närmare ett mål, men någon strukturerad tanke om hur det ska komma till verkar saknas.

När man i slutminuterna som bäst håller på att flytta upp laget studsar bollen plötsligt åt fel håll och Navas det enda som skiljer Navas och Roberto åt är en planhalva. Navas är ju som bekant ganska snabb och sätter direkt fart med en Zaragozaback strax bakom, och nyligen inbytte Sevillaspelaren Campaña hänger med i anfallet. Navas går åt höger, passar Campaña på andra sidan målet, som bara behöver stöta in bollen i målet. Men i samma stund han gör det dyker Roberto upp och styr undan bollen i sista stund, och räddar Zaragoza kvar i matchen.

Minuten därpå tappar man det momentum man byggt upp, då Juan Carlos blir utvisad. Han slår med öppen han till Cokes lår efter att ha blivit fasthållen, och herr Pérez Lasa halar genast upp det röda kortet. ”En foul som bara den baskiska domaren såg”, och ”Helt galet. Inte ens gult”, är omdömen i spansk media. Att Medel slog Paredes (med knyten näve) vid en hörna tidigare i matchen passerade relativt obemärkt förbi. Vad som händer med Juan Carlos avstängning återstår att se.

I slutskedet av matchen gör Roberto ytterligare två räddningar, och med halvminuten kvar tar Perotti bollen till hörnflaggan för att maska. Något Kapten Ponzio inte är särskilt försjust i, så han flyttar helt sonika på bollen, och spelar upp den så långt han kan. Till slit får Lafita tag på den, sätter fart, och får i matchens sista sekund en frispark med sig på Sevillas planhalva. Det finns inget att förlora så alla, inklusive målvakten Roberto ställer sig i offensivt straffområde. Det är faktiskt den sistnämnda som är närmast att komma åt inlägget, men precis som varit tradition under hela matchen är frisparken dålig, och rensas. Och domaren blåser direkt av matchen.

Sevilla tar tre poäng med sig tillbaka till Andalusien, och Zaragoza hamnar under strecket. Det blir en jobbig vecka, detta.

Matchfakta:
Zaragoza - Sevilla
Bollinnehav: 56%-44%
Skott på mål: 4-7
Gula kort: 5-2
Röda kort: 1-0
Hörnor: 11-9

Varningar:
Zaragoza: Mateos (22'), Paredes (28'), L. García (31'), Lanzaro (36'), Juarez (64'), Juan Carlos (90', utv.)
Sevilla: Trochowski (63'), Armenteros (87').

Mål:
0-1 A. Negredo (23', str.)

2 kommentarer

Joel Olsson2011-11-28 01:20:36