Real Zaragoza - RCD Espanyol: 2-1

- Laget är redo att vinna, sa Aguirre innan match och så släpper han ut sin fembackslinje. Det är Juarez, det var Mateos, Meira, Da Silva och Paredes och det som på förhand gav ett lite ängsligt intryck visar sig i förlängningen vara en ganska skön 4-2-3-1-replik.

Faktiskt. 

För till skillnad från mot Rayo Vallecano var Real Zaragoza inte det minsta ängsliga. Redan innan den första minuten runnit ut kunde hemmalaget ha tagit ledningen genom Micael som fick en smörpass signerad Angel Lafita. Tyvärr visade portugisen ikväll upp en antydan till målsumparanda vi inte känt och än mindre saknat sedan Singols "glansdagar".

Dock är Micael betydligt nyttigare än någonsin Singol var; han vinner mycket boll på mitten och är väldigt brukbar i konstruktionsfasen.

 

Eftersom det här var en RIKTIG fotbollsmatch innehöll den TVÅ spelande lag, med ungefär likvärdiga chanser. Real Zaragoza hade sin första efter 47 sekunder, Espanyol svarade snabbt då Thievy lurade sig igenom försvaret (det var skärmmande enkelt med tanke på mängden försvarrspelare i det vackrare ztället) och kom ensam med Roberto.

- Zaragozastället är min Supermankostym, sa Roberto till AS tidigare i veckan (han har gått på myten om sig själv en aning, var betydligt mer vältalig i Aragon Radio) och i den fjärde minuten visade han prov på sina "Zaragozakrafter".  
Paredes jagar och jagar för att hinna upp Thievy, de tre mittbackarna följer honom i samma formation som Ringvålnaderna då de jagar Arwen och liksom de hinner de inte ikapp. Men Roberto rusar ut. Han når bollen, nuddar BARA bollen, petar ut den åt det håll han såg Paredes komma från innan han hängav sig åt fallet och Jabali når den, får iväg den.

 

Real Zaragoza fortsätter  rada upp chanser. I den 23:e minuten tvingas Espanyol byta ut skadade Verdu, han ersätts av Romaric och så kommer vi till Micael-läget. Helder Postiga,  som verkligen hugger på ALLT, tar sig fram utmed vänsterkanten och tar sig förbi tre försvarare egenhändigt (tänk om det var en viss annan som gjorde det, då hade det nog varit det snyggaste någonsin vi  just fått bevittna), lobbar till Micael som står i mål så mycket man kan stå i mål utan att befinna sig i det - alltså jättenära. Bollen landar på hans fot, och han lyckas MISSA.

Det är helt otroligt åt det.

 

I den 29:e minuten tar Real Zaragoza ledningen, efter att Luis Garcia nickar ner bollen och ställer Cristian Alvarez. Han firar med en knuten näve och ett stort flin. Inte överdrivet, lagom värdigt, sådär. Det tar sig vid 2-1.

 

Pochettino låter genomföra ett dubbelbyte i paus, vilket får anses modigt med tanke på att han tvingades till ett tidigt i första halvlek. Han tar in Weiss och Pandiani och Espanyol tar över matchen totalt. 

Var första halvlek Zaragozas är andra Espanyols.

Zaragoza, med fördel på resultattavlan känner sig rätt belåtna, struttar runt och njuter av solen, publiken, La Romareda och låter Espanyol hålla på.

Och gästerna tar för sig. De skapar, det mesta utgår från den briljante Weiss, en mängd chanser även om flertalet till en början tar ut sig själva och inte ställer till det alltför mycket för Roberto.

På efterföljande presskonferens dodgar Aguirre för eventuella skuldbeläggningar angående dominanstappet.

- Det var inte jag som sa åt mina killar att backa hem i andra, det var Espanyol som tryckte på. Jag tyckte vi hade varsin halvlek. 

Aguirre vågade sig på något så radikalt som ett offensivt byte. Ponzio lämnade över kaptensbindeln till Javi Paredes och lämnade plats åt Barrera. Det var en djärv men nödvändig chansning i ett skede av matchen  då Zaragoza var helt tillbakapressade och behövde en anfallsglad injektion.

Men det slog inte helt väl ut. 

Förvirring uppstår i försvaret och Espanyol är skoningslösa.

Det är ett inlägg från Javi Lopez som i den 71' minuten blir till 1-1. Roberto slänger sig åt rätt håll, men når inte fram och plötsligt är det väldigt obehagligt. Sergio Garcia, kvällen till ära föremålet för en alldeles nykomponerad nittiotre minuter lång visselsymfoni försöker ta åt sig äran för målet men det tilldelas - mycket riktigt - Lopez.

Zaragoza har alltså lite drygt 20 minuter på sig att se till att poängen stannar på La Romareda och den allestädes närvarande Helder Postiga gör 2-1 kort efter Espanyols kvittering, elegant framspelad av Lafita. Han har redan börjat fira vid högra hörnflaggan då Paradas Romero kommer på att det nog var offside och dömer bort målet. Det är med facit i hand ett korrekt beslut, men han visslade av alldeles för sent.

 

Braulio 'Gordaco' Nobrega kommer in. Han fyller 26 idag förresten.

När Lafita dras omkull (han hjälper till i fallet men domslutet förblir korrekt) i straffområdet och Javi Marquez plockar sitt andra gula säger jag till  den krake som ser matchen tillsammans med mig att låt för helvete inte Luis Garcia lägga straffen, han kommer missa.

Men visst är det Luis Garcia som kliver fram. han tar tid på sig. Jag tycker lite synd om honom.

Han slår en riktigt bedrövlig straff, ger i princip bara bollen till Cristian Alvarez och de tillresta Espanyolsupportrarna börjar skandera hans namn.

Luis, Luis Luis! Vamos Luis.

Men snart nog ska de tystas.

 

Zaragoza pressar intensivt, de tre tilläggsminuterna tillägnas vår offensiv. Med bara sekunder kvar uppenbaras Läget för Luis Garcia. Ett inlägg som studsar förbi försvararen landar rakt framför fötterna på honom och bollen hamnar rakt i krysset.

Och Luis Garcia firar.

Han hoppar över reklamskyltarna, hälsar närmare på sina nya fans som tagit orden från bortaklacken, sjunger Luis, Luis, Luis tills Paradas Romero en sådär 40 sekunder senare blåser av.

 

Hyllade det spanska ordet bigoleador på Twitter tidigare och skrev såhär: Bigoleador. Måste ju vara ett av de bästa orden på spanska. Fantastiskt. Tänker ikväll, Luis Garcia, bigoleador ante el Espanyol osv.

Ville bara tillägga det.

 

- Kanske hade ett oavgjort resultat gett en rättvisare bild av matchen, säger Aguirre ödmjukt. Samtidigt är ett resultat som jag ser det aldrig orättvist. det kan grunda för en missvisnade föreställning av något, men det är inte orättvist. Vi spelade bra idag, vi har gjort mycket viktiga framsteg och de ger utdelning. Jag är väldigt nöjd.

 

- Fotbollen är grym, säger Pochettino. Och den lämnar alltid utrymme för hämnd.

(Han menar Luis Garcia.)

 

 

På torsdag möter Real Zaragoza Real Betis borta.

 

 

Real Zaragoza: Roberto, Juárez, J. Paredes, Da Silva, Mateos, F. Meira (Abraham, min. 78), Ponzio (P. Barrera, min. 59), Rúben Micael, Lafita, Luis García & Hélder Postiga (Braulio, min. 81).

 

 

RCD Espanyol: C. Álvarez, Moreno, Javi López, Forlín, Didac, Márquez (Weiss, min. 45), Baena, Verdú (Romaric, min. 24), Álvaro (Pandiani, min. 45), Sergio García & Thievy.

 

Målen: 1-0, Luis García (min. 28); 1-1, Javi López (min. 71); 2-1, Luis García (min. 93).

 

Domare:Paradas Romero

Varningar Real Zaragoza: Hélder Postiga (min. 40), Mateos (min. 82).

Varningar Espanyol: Thievy (min. 32), Baena (min. 45), Weiss (min. 66), Javi López (min. 75).
Utvisning Espanyol: Javi López (min. 85).

 

 

Aupa Zaragoza!