Real Zaragoza - Real Madrid: 1-3

Real Madrid var ett par nummer för stora för Zaragoza, som alltjämt ligger kvar i botten.

Det är inte mot Real Madrid Zaragoza i första hand ska sikta på att ta sina poäng - kvällens förlust på La Romareda var inte direkt oväntad.

Men den kunde blivit värre.

M(o)önstret
Zaragoza har av olika anledningar alltid varit mer av en Madridstad än en Barcelonastad. Real Madrid har gott om supportrar här, och klubben blir alltjämt kungligt mottagan. Så även denna gång - både supportrar och hemmalag var generösa mot gästerna, gjorde sitt yttersta för att de skulle trivas och de lyckades säkert.
- Har du en hund jagar du med en hund, sa Mourinho. Har du en katt jagar du med en katt.
Vi har varken hund eller katt, men vi har en snigelvi placerar på topp med jämna mellanrum, Singol kallad - eller Snigol.
Ikväll var det dags för fransmannen att på bekostnad av hela Zaragoza leka ensam anfallare. Aguirre valde att starta med honom, tyckte han var det bästa alternativet - i andra halvlek var han nästan död, kokad och stoppad med vitlök, söndertuggad och redo att sväljas. Men låt oss för all del inte gå händelserna alltför långt i förväg.
Zaragoza öppnade piggt och lyckades förmodligen ställa Madrid en aning, marängerna såg lite vilsna ut men med den bristande offensiva kvalitet som kommit att känneteckna det här vackra förlorarlaget blev det trots det inte särskilt farligt.
Vi hade två chanser som borde suttit, men Lafitas skott är svagare än mina och snedare dessutom och Arbeloa läste den som vanligt skicklige Bertolo som en öppen bok.
Effekten blev kortvarig.

Under hela säsongen har vi sett Zaragoza öppna bra och de gånger det verkligen sett lovande ut (som ikväll) tystas vi snabbt av ett tidigt baklängesmål och ger upp.
En passning från Marcelo på vänsterkanten nådde utan problem fram till Özil på andra sidan; denne tog sig runt Paredes - mannen som för, ikväll hade han en blåtira - och tunnlade Leo Franco.
1-0.
Så...väntat det var och så ont det gjorde.
Franco skulle gå ut och täcka var tanken, han gjorde sig så stor som möjligt, tänkte vara macho - stå bredbent. Han skapade en yta åt Özil mellan sina ben och tysken tackade och tog emot.
Piss på bollen, Leo Franco.

M(o)önstret upprepas sålunda, ännu en gång. En fin inledning som viskande framför det ena löftet efter det andra, och vi, desperata som vi är väljer att tro. Varje gång. Nästa match också, och nästa, för att verkligheten vore outhärdlig om vi lyssnade på sådana där Joachim Björklundar och Alfonso Hernandezar som det kryllar av överallt, och de har ju trots allt missat det viktigaste - Zaragoza är odödliga, Zaragoza är. Men inte för dem, varför skulle vi lyssna då? Nej, vi hör på de där löftena istället och sen blir vi häpna när det blir tvärtom fast det alltid blir det. Varje gång blir jag lika paff, varje gång gör det lika ont och varje gång går luften ur Zaragoza.
Deras hopp dör fortare än vårt, de får den där smällen och så går de omkring och ser stjärnor.
Ger upp, börjar bete sig som ett jävla bottenlag, fast vi inte är ett. Inte egentligen.

2-0 kom strax innan paus, då Madrid fick en frispark i ett mycket fördelaktigt läge.
Ett Ronaldoläge, som man säger.
Portugisen slog en av sina patenterade frisparkar, rakt i mål. Det var ett förbannat snyggt mål.
Leo Franco stod helt stilla, mitt i. Han orkade inte ens låtsas att han tänkte försöka. Han hade med största sannolikhet inte kunnat förändra något ändå, men det hade varit så jävla skönt att se något som liknade vilja, karaktär.

Snigol, Singol, Sinalma, Pongolle
Snigeln Aguirre placerat på topp eftersom vi varken har katter eller hundar tyckte att Zaragoza låg under med för lite, så vid en pass i samband med avspak i andra halvlek struntade han helt sonika i att ta emot bollen, kanske hann han inte. Som snigel har han vissa naturliga begränsningar vi måste ha med i beräkningen.
I alla fall, Singol tog inte emot bollen, det gjorde däremot Xabi Alonso, och han skickade den utan betänkligheter vidare till Angel Di Maria, som kom fri mot Leo Franco.
Jag kan inte svära på vad Franco "försökte göra". Kanske "stressa" sin landsman. Men Leo är inte rom Roberto, han lyckas inte, det gjorde han inte nu heller. Han gjorde bara Di Marias uppgift lite enklare.
Konsekvensen av Snigols lojhet blev 3-0 till Real Madrid och den är inte mänsklig vars hjärta inte åtminstone sved om än inte brast då Ander ärades med en close-up. Smärtan stod skriven i ögonen på honom, och ilskan.
För Real Madrid kunde matchen på La Romareda lika gott varit en träningsmatch så länge Singol och Edmilson fanns kvar på planen. De fick det mesta gjort åt sig..
Jag kan inte avgöra vem som är värst, om det är Singol eller Edmilson. Av alla de spelare vi haft måste det stå mellan dem, från dagen då Zaragoza grundades den 18 mars 1932 till idag hittar vi inte någon som är så ovädrig att dra den här tröjan över huvudet och gå ut på La Romaredas gräsmatta, kalla sig Zaragozaspelare.
Jag tror det är Snigol, Singol, Sinalma.
Men det är inte med någon trygg marginal.

Befriande byten
I den 52 minuten tröttnade Aguirre, och lät genomföra ett dubbelbyte.
Som genom ett trollslag ändrades hela Zaragoza.
Det var Edmilson och Singol som gick ut, det var Ponzio och Marco Perez som kom in och en minut senare hade Zaragoza gjort 1-3.
Marco Perez kan hålla i bollen, han kan röra på sig. Han letade sig omedelbart upp mot mål, släppte bollen till Bertolo som kapades av Carvalho. Det var en solklar straff, och för fjärde gången i år (tredje i ligan) klev Kapten Gabi fram och gjorde det för oss.
Efter reduceringsmålet ryckte Zaragoza upp sig och matchen blev tätare. Att se Marco Perez på topp var en injektion av hopp i våra trasiga ådror. Han vill ju något!
Han gjorde mer på två minuter än vad Singol gjort på 52.
Marco Perez skapade ett par halvdana chanser, han vaskade fram några hörnor - och med Ponzio blir det ett omedelbart jävlar anamma på mitten.

Visst, Gabis straffmål var det sista av värde som hände i matchen, gästande Real Madrid behövde bara ta det lugnt och vänta på slutsignal, men Ponzio och Marco Perez markerar en klar attitydförrändring som Aguirre INTE får glömma eller förbise.
Att vi förlorade ikväll var inte oväntat. Det var nästan tvunget. Men vi kunde förlorat betydligt värre än vad vi gjorde, hade vi fortsatt spela som i första halvlek med sjunkande axlar och hängande huvuden, med Edmilson och Snigol.
Vi återvann en del av vår heder i andra, det är en seger i sig och jag är glad för det lilla.

Minnesvärda sekvenser:
Diogo och Ronaldo: Portugisen drar lite i Diogo, som itne är den svårprovoccerade typen. Det var lite festligt att se den annars så kaxiga Cristiano liksom krympa en aning inför uruguayanens blickar.
Ronaldo har sett Fabianoklippet.

Kapten Gabi och Morata: Morata A-lagsdebuterar för RM, på La Romareda, som en viss Raul innan honom och gratuleras efter slutsignal av Zaragozas kapten. Det var ganska fint. I alla fall.

Nästa vecka är det derby, hatmatch, mot Osasuna. Det är bara börja bygga upp hoppet igen.
Då tvingas vi spela utan vår kapten, som fick sin femte varning idag.
Vem ska sätta straffen då?

Aguirre behöver göra om en hel del, tänka nytt.
Zaragozas säsong kanske börjar i januari i år igen.
Dessförinnan håller Agapito bolagsstämma; det gör han redan imorgon.
Enligt mina kontakter inom organisationen kommer han annonsera försäljning.
Måtte de inte ha dragit mig vid näsan.
Ikväll lös han med sin frånvaro, på La Romareda.

Real Zaragoza: Leo Franco, Diogo, Lanzaro, Jarosik, Paredes (Pintér, min. 84), Edmilson (Ponzio, min. 52), Gabi, Ander, Lafita, Bertolo och SinSnigol Singol. (Marco Pérez, min. 52).

Real Madrid: Casillas, Arbeloa, Pepe, Carvalho, Marcelo, Alonso, Lass, Di María (Morata, min. 88), Özil (Diarra, min. 84), Ronaldo och Benzema (Granero, min. 75).

Målen: 0-1, Özil (min. 15); 0-2, Ronaldo (min. 44); 0-3, Di María (min. 46); 1-3, Gabi, på straff(min. 53).

Domare: Ramírez Domínguez - han skötte sig bra, vill jag gärna säga.

Varningar, Real Zaragoza: Gabi (min. 32), Lanzaro (min. 49) och Bertolo (min. 78).
Varnigar, Real Madrid: Arbeloa (min. 24), Marcelo (min. 34), Carvalho (min. 53) och Alonso (min. 75).

Utvisning, Zaragoza: Juan Iribarren, fystränare (min. 58).

Aupa Zaragoza - nunca se rinde!