Real Zaragoza - Sevilla: 1-2

Vi fortsätter rada upp förluster, vettja. Tanken var att vi skulle plundra Andalusien den här veckan, men det blev tvärtom. Vi gav bort saker två 2-1-segrar till staden Sevilla, en till Betis då Contini gjorde självmål, och en till Sevilla då Jarosik kände sig generös och defensiven som Gay toksatsat på kollapsade.

Matchen i punktform.

Inramning:
Publiken på La Romareda är en prövad sådan. Släktet zaragocistas hjärtproblem förefallare alltmer latenta.
Eftersom spelarna är blockerade, eftersom någonting håller dem tillbaka och eftersom de till följd av detta något är totalt inkapabla till att ingjuta hoppet i oss ute på gräsmattan fick de göra på ett annat sätt. Mellan sig bar de en banderoll med orden: Por la dignidad, Zaragoza merece mas.
För vår värdighet, Zaragoza förtjänar mer.
Egentligen var det nog ett budskap till alla, till människorna på läktaren, till oss i våra soffor, bakom våra datorer, till varandra, till tränarduon och till ledningen.
Ja, det var det nog.

Startelvan:
Hur tänkte Gay?
I Anders och Jorge Lopez överskuggande frånvaro beslutade han sig för att ersätta de båda med Ponzio och Edmilson på mitten.
Kan vara det dummaste beslut han fattat i sin karriär. Två defensiva innermittfältare alternativt backar som potentiella kreatörer när vi har Kevin och Nico Bert Bertolo på bänken? Om inte min goda vilja tagit slut by now (det har den) så hade jag ändå inte kunnat försvara detta tilltag.
Om fembackslinjen finns inte mycket att säga; Diogo, Lanzaro, Jarosik, Contini och Obradovic.
En från Uruguay, en från Tjeckien, en från Serbien och två italienare. De kan inte prata med varandra. Det syns.
Ändå har ingen förstånd nog att hålla sig på sin position. Alla vill vara hjältar.

Första halvlek:
Sevilla öppnar piggare än Zaragoza, men det säger ganska lite.
Första halvlek är en föreläsning utan ord om tristess och om dålig, inspirationsbefriad fotboll. Att den är det är inte konstigt.
Så blir det med Ponzio och Edmilson som kreatörer. Edmilson, ni vet, som vet bäst hur Zaragoza ska spela. Han gick omkring i mittcirkeln. Då och då skymtade hans rugg förbi i bild. Det var det och det var allt.
I den tjugoåttonde minuten tog Sevilla ledningen genom Fabiano; det är brassens sjunde mål på Zaragoza på lika många matcher, och chansen var Sevillas, kanske rent av halvlekens (så bra var det!) enda riktiga på mål.
Att det blev möjligt beror inte på att Sevilla var "bättre på varje position" (Det är de ju verkligen inte, vem är bättre än Gabi i Sevilla? Va? INGEN. Och varför denna desperata jakt på Ander, om han nu är sämre? Vi kan ta med Lafita i parentesen också, tycker jag.) utan på att Zaragoza är okoncentrerade och inte kommunicerar på planen.
Målet var ingen anfallslektion, ingen eloge till "fin" fotboll på något sätt. Det var ett piskrapp över röven på den som inte kan spela försvarsspel. Kanoute som kvällen till ära tagit på sig en roll som släpande anfallare är helt omarkerad av 'Mannen Som Vet Hur Fotboll SKA Spelas', tidigare känd som Edmilson.
Då tyckte Jarosik att han skulle "ta tag i saken" och gick upp för att stöta. Resultatet?
En fri Fabiano, onside.
Och 1-0 till gästerna.

Byten i paus:
Lanzaro och Ponzio går ut.
In kommer Nico Bertolo och Marco Perez.
Gay har tidigare kritiserat Zaragoza för att behöva ligga under med ett mål eller två för att vakna. det stämmer inte. Det är han som behöver ligga under med ett mål eller två för att begripa att det han tänkt från början inte fungerar.

Nico 'Bert' Bertolo:
Varför sitter en sådan här spelare, en snabb, teknisk bollhållare, en fantastiskt vänsterytter - bänkad i ett lag som Zaragoza?
Bert kom in, injicerade liv, kraft, aggression i det tidigare så slumrande laget och genast blev det besvärligt för Sevilla.
Gång på gång lyckades han dra isär backlinjen och få fram bollar till anfallarna, som inte riktigt är med idag, heller.
Marco Perez ordnar en del frisparkas, och skulle - kanske - haft straff, men känns mer som en kantspringare än som en anfallare.
I den 53 minuten gör Bert Zaragozas kvitteringsmål, på en hörna slagen av Kapten Gabi.
Han dedikerar målet till publiken, som han har en on-off-relation med.
Målet var ett länge emotsett SMS och liksom i de flesta dylika fall blev glädjen intensiv, och tillfällig.

Muñiz Fernandez - en tribut till "Hiraldo"
Muñiz Fernandez, 40 år, från Asturien i norra Spanien, är ett klassiskt hatobjekt.
Han är en riktigt, riktigt dålig domare.
Det var han idag också.
Han förstörde för båda lagen.
Han förstörde dessutom för alla som såg på matchen. Efter ett tag, en kvart in i andra, då han började tappa greppet blåste han om så vinden drog ett svep genom utbytte Capels hår på bänken.
Först blåste han inte straff för Marco Perez. Det var inte en uppenbar straff ska sägas, det var en sån 50/50-situation, där du oftast får domslutet med dig om du spelar i typ Barcelona eller Real Madrid och ibland annars också förutsatt att nämnda två inte är dagens motståndare.
Sedan blåste han inte straff för Sevilla när Contini misslyckas med en brytning och Alfaro faller.
Solklar hävdar somliga (gissa vilket lag de håller på) medan andra menar att det är som i fallet Perez - en 50-50-situation.
Straff blev det inte.
Däremot fick Alexis sin till synes andra varning för kvällen. Alla rapportörer var ense, det är Alexis som blir varnad, men han åker inte ut. Domarskandal, skrev de, skrev jag, sa vi. det gör vi gärna eftersom det finns anledning.
Sedermera ändrar Muñiz Fernandez om verkligheten lite, för att rädda vad som går att rädda av ett av ett till följd av inkompetens sönderspottat skinn. Han tillskriver Kanoute varningen i matchprotokollet. Han har minsann "inte gjort några fel" han inte.
Bra för honom.
Tillbaka till straffarna.
Det blir nämligen inte heller någon då Obradovic rivs omkull i slutet av matchen, den kanske mest "solklara" straffsituationen av de tre.
Där emellan hann Fernando Navarro bli utvisad då han nästan kärt klängde sig fast i en fri Braulios arm.
Det var inte svårt för Braulio, som är rätt bastant av sig, att gå omkull den gången men Kapten Gabi har blivit lite väl målkåt och slarvar med frisparkarna.
Det hände ingenting.

Jiri Jarosik:
Tjecken ger bot segern till Sevilla. Först överger han sin position och släpper fram Fabiano vid första målet.
2-1 är inte ens lite Edmilsons fel. det är BARA Jarosiks.
Han hade bollen.
Negredo, framburen på den våg av hat den oförlåtande publiken på La Romareda kastade över och under honom, stressade.
Jarosik tänkte göra "något snyggt" istället för att bara slå bort bollen.
Han tänkte klacka.
Resultatet:
Bollen hamnade hos Alvaro Negredo som nu kom helt ensam med Doblas, som lade sig ner på marken då målet var ett faktum. Fötvivlad var han, Toni.
Inget annat.
Han var förtvivlad.
Det var Gabi också.
Han svalde och kämpade med gråten då Muñiz Fernandez blåste av.

Gay:
Var det här hans sista liv?
Va, var det?

Tabellen:
Ja.
Vi ligger sist.
Igen.

Real Zaragoza: Doblas; Diogo, Jarosik, Lanzaro (Marco Pérez, min.46), Contini (Boutahar, min.85), Obradovic; Ponzio (Bertolo, min.46), Edmilson, Gabi; Lafita och Braulio.

Sevilla C.F.: Javi Varas; Dabo, Martín Cáceres, Alexis, Fernando Navarro; Perotti, Zokora, Renato (Negredo, min.65), Capel (Alfaro, min.40); Kanouté och Luis Fabiano (Konko, min.75).

Målen: 0-1. min.29. Luis Fabiano; 1-1. min.54 Bertolo; 1-2. min.91. Negredo.

Domare: Muñiz Fernández

Varningar, Zaragoza: Contini, Diogo, Obradovic och Braulio

Varningar, Sevilla: Alexis, Luis Fabiano, Javi Varas och Kanouté.

Utvisning, Sevilla: Fernando Navarro - rött direkt

Aupa Zaragoza - NUNCA se rinde!