Real Zaragoza - U.D Almeria: 1-0

Nej. Första halvlek blir inte alls vad vi på förhand väntat oss (explosivt, intensivt) och det beror på Almeria, som behövde vinna för att inte dö men glömmer bort det. Det tar dem 71 minuter och ett semisjälvmål att minnas att de faktiskt inte åkt till La Romareda för att försvara utgångsläget, 0-0. Dessförinnan är det bara tröjdragningar, knuffar och nio man på rätt sida bollen;en avlägsen föreställning om någon potentiell kontringsmöjlighet som gällde. 

Missförtså mig rätt. 

Jag skulle aldrig drömma om att nedlåtande kalla desperation för antifotboll, sådan brist på inlevelse är mig som väl är avlägsen, men när man måste vinna?

Med lite tur räddar man en poäng genom att spela på det viset och ibland är det allt som krävs men för Almeria var det inte det. Jag förstår inte. Hur tänkte Olabe? Det är en aldrig så uppriktig undran.

För under hela första halvlek lyckas man inte skjuta mot mål en enda gång.

Lite statistik:

Skott på mål i första halvlek: Zaragoza 5, Almeria 0

Hörnor i första: Zaragoza 7, Almeria 0

Efter 60 spelade minuter: 16-1 i avslut.

Almeria är ett lag för Segunda.

 

När marginalerna är på fel sida flyttar man på sig.

 Zaragoza tågar ut på La Romareda med nerverna utanpå och trots att den tekniska överlägsenheten finns där från avspark är det i det avslutande momentet det brister. Vi finner sprickor i den instabila Almeriamuren och vi tar oss igenom dem men någon tvekar en hundradel för länge, någon har inte tålamodet att göra det, någon ser inte hur fri Boutahar är på andra sidan och alla vill vara hjälte.

Framför allt utmärker sig Nico Bertolo, som bland annat har två riktigt bra möjligheter att ge hemmalaget en välförtjänt ledning i första halvlek. Målställningen kommer ivägen för argentinaren båda gångerna. Han får ta emot en hel del tjuvnyp.

I den tjugofemte spelminuten ges Zaragoza ett ypperligt trippelläge då först Braulio nickar ner en bra slagen hörna av Paredes, som Diego Alves räddar. Returen går rakt på Boutahar som skjuter i stolpen, varefter bollen landar på en förvirrad Jarosiks fot. Tjecken skjuter på måfå och bollen landar i Norrköping imorgon förmiddag någon gång. 

 

 

Zaragoza pressar hårt i inledningen av andra halvlek och ska man vara rättvis borde vi nog ha ledit med 3-0 eller så då första (och enda) målet väl kom i den 69'.

Möjligheterna radar upp sig och som omväxling är vi relativt farliga på fasta situationer.

Bertolo hinner med ytterligare ett stolpskott - hans tredje för kvällen - och Singol får se på hur en retur han får felskruv på i slow-motion passerar målet med en halv centimeter innan Gabi tillsammans med Diego Alves säkrställer slutresultatet.

Målet kommer till då Ander spelar snett inåt bakåt till Singol -  fast det är inte för inte han fått sitt smeknamn  - som spelar bakåt till kapten Gabi.

Såklart.

I paus skrev jag på Twitter: "Nån måste kliva fram. Gabi?".
Och Gabi kliver fram. Han skjuter och Diego Alves, som inte hunnit upp än, tappar in bollen. 

Är förstås partisk men tycker Gabi kan få målet likaväl som det kallas självmål.

Såhär säger Aguirre:

- Målet tillskrivs Gabi, men det var supportrarna som gjorde det.

 

 

Här rycker det till i liket och det räknar inte Zaragoza med. Vad syre som legat dolt i Almeria når plötsligt fram till hjärnan och laget kommer på att man måste anfalla för att göra mål och mål för att vinna.

Den sista kvarten tillhör gästerna.

Hade det inte varit för Doblas jätteräddningar och Da Silva som rensar på mållinjen då Toni är lite för långt ute hade det slutat 1-1 och det hade sett till matchen i helhet varit väldigt orättvist.

 

När Pelle ("Man hade sagt PELLE om han varit svensk" konstaterar Arne, och ja, det hade man säkert gjort) sedan gör en Messi och med full kraft drar upp bollen i publiken spårar det ur. Lafita blir förbannad, publiken likaså. Inspirerade av Sevilla (som gått lite i bräschen för detta fenomen men skulden hamnar på oss för det är lättare så), Osasuna och Ander kastar man ett par bollar tillbaka på dem.

Låt dem som sitter bekvämt tillbakalutande, halvslumrande i sina soffor till synes obefläckade kasta första stenen, elle första bollen, som vi säger på La Romareda.

Det är inte rätt -tvärtom, det är skitfel- men det är logiskt med tanke på allt det handlar om.

Den som inte förstår att en match som den här spårar ur slog nog på teven för första gången ikväll och upptäckte ett märkligt program där man i färgglada kläder knuffas och  jagar boll på upplyst gräsmatta. Att det finns något som står på spel på riktigt bland dessa rödvita ränder och azurblå skjorts och så han i mitten med visselpipan och Stureplansslicket förstår man inte, än mindre att detta något är vissas allt. 

Säg det bottenmöte där man fortfarande har något - allt!- att kämpa om som går helt städat till! Den dag det sker kan ni återkomma till mig, då ska jag ge er rätt när ni påstår att klubbkänslan är ett utdöende fenomen som omfattar alla, och att det BARA är titlar och spelare vi gillar. Tills dess vidhåller jag att de som påstår sånt antingen snackar skit i brist på bättre vetande/erfarenhet eller helt enkelt är medgångssupportrar själva och skäms för det innerst inne. 

 

 

 

Zaragoza är inte Almeria. Zaragoza håller inte andan tills vi kvävs.

Låt gå för att vi klarar oss undan med blotta förskräckelsen ikväll (det gör alla som undviker degradering den här säsongen då halva tabellen är indragen i kampen), men vi klarar oss och helt ärligt är det det absolut enda som räknas.

I 80 minuter är vi det bättre laget och i tio rycker det i dem.

 

Min vän Loic (tidigare skribent på Zaragozaredaktionen) har lovat att upprätta en staty utav mig utanför Pilarkatedralen i Zaragoza och det är väldigt fint. 

Jämte den ställer vi en av Gabi (enbart Gabi går också rätt bra) bestämmer jag.

Zaragoza vore inte mycket utan Gabi.

 

 

När Muñiz Fernandez blåser av harjag hjärtklappning. 

Sen kommer urladdningen.

 

Nästa lördag väntar Real Madrid på Santiago Bernabeu.

 

 

Real Zaragoza: Toni D., Diogo, Jarosik, Da Silva, Paredes, Ponzio, Gabi, Nico Bertolo (N’Daw, min. 76), S. Boutahar (Lafita, min. 53), Ander y Braulio (Sinama.P, min. 60).

 

Almería: Diego Alves, Míchel, Pellerano, Carlos García, Luna, Juanito (K. Uche, min. 72), Bernardello (Mo, min. 60), Corona, Crusat, P. Piatti y Ulloa (J. M. Ortiz, min. 54).

 

Mål: 1-0, Gabi (min. 71).

 

Domare: Muñiz Fernández. 

Varningar, Real Zaragoza: Lafita (min. 82) och Diogo (min. 90). 

Varningar, Almería: Carlos García (min. 18), Ulloa (min. 25), J. M. Ortiz (min. 62) y Pellerano (min. 82). 

Utvisning, Zaragoza: Ander, som får rött direkt då han kapar Piatti. Mycket, mycket, mycket dumt. (min. 90).


Aupa Zaragoza!