Sköldens framtid och ett guld
Presidenten överlåter lite makt till fansen, till slut.
Agapito är inte någon jättepopulär snubbe i Zaragoza, trots att han äger stadens fotbollslag. Eller snarare, på grund av att han äger stadens fotbollslag. Förvisso är hans intentioner goda (oftast i alla fall, misstänker vi), men konsekvenserna av hans handlingar är alltför sällan detsamma.
För några år sedan, i samband med att klubben fyllde 75 år, genomförde han ett sköldbyte. Den (numera) äldre, med vilken klubben representerades i Cupvinnarcupfinalen i Paris, ersattes av en något moderniserad version. Något som inte uppskattades av fansen, som dessutom hade annat att oroa sig för, i och med degraderingen och spelarflykten som följde.
Agapito, när han såg att källorna till de floder av pengar som rann ur klubben börjat sina, deklarerade att man skulle börja satsa på spelare ur de egna leden istället för att försöka köpa in storstjärnor. Ekonomin tillät inte direkt något annat, men det uttalandet har ändå blivit något vi kan stödja oss på lite. ”Klubben har ju tänkt satsa på de unga”, säger vi till varandra. Trots att Goni lånades ut till en konkurrents reservlag, två divisoner ner, inför en säsong där han verkligen skulle ha varit behövd, trots att man sålt klubbens stora talang och kelgris, Ander, och trots att så många spelare som kommer till klubben befinner sig flera år från rätt sida av trettiostrecket, vill vi fortfarande tro att det är klubbens unga som är vår framtid. Därför att de kan se fram emot sina lysande karriärer, när de gamla gör sitt bästa för att minnas dem. Det är bland annat det löftet som vi ser när vi tittar på skölden.
Zaragozafansen har levt i ett överflöd av saker att uttrycka sin ilska eller besvikelse över. Klubbens uteblivna framgångar, dess i mångt och mycket inkompetenta president och den förstörda ekonomi som blivit hans arv, misslyckade värvningar och diverse spelares dåliga attityd. Och i bakgrunden har samma tanke spökat - att nu brister bron och vi har bara kommit halvvägs över. Men hela tiden har det funnits några som protesterat, och önskat sig den äldre skölden tillbaka.
För att ”tjäna lite enkla poäng” hos fansen låter nu Agapito genomföra en omröstning för att se vilken sköld som skall komma att användas kommande säsong (men bara i den utsträckning ekonomin tillåter, förbehåller klubben sig).
Alla som har säsongskort kan rösta med hjälp av dessa, antingen via internet eller i klubbens lokaler, alldeles intill La Romareda. Och av alla internetomröstningar att döma kommer den äldre att vinna, överlägset.
Det finns bra och dåliga aspekter av detta. Bra: Agapito lyssnar på fansen. Dåligt: Han gör det för sent. För mig hade han mycket hellre fått lyssna när Fundación Zaragocista ville köpa klubben (då han lovat att sälja den för en ynka Euro) i vintras. Eller helt enkelt utlysa en omröstning (kanske med fler alternativ) innan han faktiskt genomförde bytet, vilket verkligen hade involverat fansen.
Jag gillar att Agapito låter fansen bestämma, men jag tänker inte bli lurad av detta. Att klistra de gamla skölden ovanpå den nya eller att riva bort den senare från tröjan trollar inte bort alla problem som uppstått under de senaste åren.
Då man offentliggjorde det nya emblemet kände man sig tvungna att på hemsidan förklara att andra klubbar minsann också ändrar sina loggor, och att det är en del av klubbens utveckling. Det är inte varje dag en klubb firar sin 75-årsdag, och Agapito skulle och med Zaragozas bemärkelsedag påbörja en ny era med en ny logga (jag vet inte riktigt om han förstått vad det ordet innebär, han slänger ur sig det ganska ofta), men vi vet med facit i hand att det inte gick riktigt som det var tänkt.
Men att riva ut allt som hänt sedan dess ur Real Zaragozas historiebok för att läsa om bara de mest ”ärorika” kapitlen vore att begrava huvudet i sanden. Vi har lärt oss många läxor, även om Agapito i det avseendet knappast kan kallas plugghäst.
Jag säger inte att man medvetet kommer att glömma alla särskilda händelser för att man byter tillbaka, men att de kommer att förknippa dem med Agapitos ”onda styre” och denna ”misslyckade sköld” är ofrånkomligt, vilket jag tycker är tråkigt. Sköldens framtid (eller i detta fall, dåtid) är inte samma sak som klubbens framtid, och det kan vara svårt att röra sig framåt om man bara tittar bakåt.
Och jag, som inte förknippar den gamla skölden med alla framgångar, eftersom jag inte följde laget då, måste ändå erkänna att jag tycker att den nya är något snyggare. Samtidigt vet jag vad den står för, och tycker att man med allt som hänt lika gärna borde gravera in "Nunca se rinde" på den.
Dessutom undrar jag hur mycket man protesterat mot den nya skölden om laget klarat sig kvar och istället spelat vacker fotboll i Europa nu.
Fast allt detta är att gå händelserna lite i förväg, man har bara nyligen påbörjat röstningen, så låt oss byta ämne tills vidare.
Zaragoza fick nämligen en guldmedaljör igår! Det var Ander Europamästare med Spaniens u21-lag, och var dessutom den som gav sitt lag ledningen i finalen då han framrusande nickade in 1-0 efter ett vackert inlägg av Didac. Här räknar vi nämligen honom som Zaragozaspelare tills dess att han debuterar för Athletic.
Dessutom fick Da Silva spela lite mer än en timme i Paraguays sista match inför Copa América, vilket var en ganska händelselös tillställning som slutade 0-0, av de obefintliga matchnoteringarna att döma.
En desto intressantare notering var att mexikanen Pablo Barrera, som Zaragoza och Aguirre har visat stort intresse för, gjorde två mål då Mexiko vände ett 0-2-underläge till 4-2 i CONCACAF Gold Cup-finalen. Hans prislapp lär dessvärre knappast ha sänkts i och med den bedriften.
