Som spelare och som supporter

Hyllningarna haglar över Roberto efter de inledande omgångarna och det är han inte helt bekväm med. Vill inte hamna i fokus, säger han men hellre såhär än som det var i Portugal såklart.

 

Efter två omgångar toppar Roberto Marcas poängliga tillsammans med Cristiano Ronaldo, Karim Benzema och Imanol Agirretex, men inte heller det vill han kommentera.

Han pratar hellre om Zaragoza.

 

- Jag tycker vi visade att vi kan försvara oss väl även när det blir komplicerat och vi märker att vi har svårt att ta oss fram. Som lag mår vi bra av den försäkringen det är. Sedan är vi ett lag under uppbyggnad än så länge. Det känns nästan idiotiskt att sitta och säga, det torde vara så självklart för alla och envar men av reaktionerna runt och omkring att döma har vi förstått att det kanske inte är så självklart som vi tycker att det borde vara.

Vi vet att ligan startat, att tiden inte väntar på någon, men vi försöker tygla engagemang och ohämmad kvalitet till något mer balanserat.

 

Sedan han kom tillbaka har Roberto talat sig varm om Zaragoza när helst tillfälle givits. Om hur han känner sig hemma här som ingen annanstans tidigare, hur han passar in, känner delaktighet och ömsesidig kärlek och respekt. Om hur han själv aktivt deltog i och tryckte på processen då hans återkomst först togs upp som seriös diskussion.

- Att vara här igen...för mig... det är som att jag aldrig lämnade. Som om jag aldrig genomlevde det där märkliga året (i Portugal) utan var min ursprungliga idé trogen. Jag har aldrig egentligen lämnat Zaragoza. Självkänslan jag får när jag drar på mig den här tröjan, skölden över hjärtat, jag är säker på att det avspeglar sig mitt spel, liksom stoltheten. Även om vi alltid strävar efter att vara professionella kan ingenting jämföras med den prägel kärlek och stolthet sätter på det du gör då du får kämpa för det lag du kallar ditt, allting blir dubbelt så viktigt då. Förlorar du gör du det som spelare och som supporter.

 

Man frågar om han visste att han skulle ta straffen.

- Det vet man alltid som målvakt. Mentalt kan du inte gå in med en annan inställning, det avslöjas direkt i ditt kropsspråk och genom dina ögon. Du måste bestämma dig i huvudet för hur det ska sluta och låta straffläggaren förstå att du vet. Egentligen är det ett lotteri, men där och då måste du veta att du vinner.

 

På söndag gästar Espanyol La Romareda. Kommer vi få se några nödvändiga skillnader jämfört med Rayo Vallecano-matchen? Ja, säger Roberto.

- För det första kommer de till vår arena, där har vi en stor olikhet. La Romareda är en möjlighet vi saknade på Vallecas. Här är publiken vår egen och gräset spelbart. Här har vi det lättare att ÖVERSÄTTA våra idéer till ett språk alla förstår.

(Aragón Sport, Aragón Radio)