Lagbanner
NKT-Arena Karlskrona, 2017-11-23 19:00

Karlskrona - Brynäs
1 - 3

Villarreal 2-2 Real Zaragoza
Ex-Zaragocistan Cani och den senare utvisade Lanzaro.

Villarreal 2-2 Real Zaragoza

Gästerna var nog så nära att ta med sig tre poäng hem, men ubåtarna utjämnade i slutet.

Inledningen av matchen var, bortsett från en fin räddning av Diego López i Villarrealmålet, ingenting att ha. Tur var väl det, då min stream på bästa Canal Plus-manér inte kom igång förrän nästan tio minuter passerat. Det allra första jag fick se var en räddning av Zaragozamålvakten Roberto, och det hade inte varit så farligt om jag missat den, då det skulle komma fler och viktigare diton senare i matchen. Som vanligt.

Nästan hela matchen såg likadan ut med korta undantag; Villarreal håller bollen och Zaragoza håller positionerna och försöker kontra. Hemmalaget passar, bortalaget tacklar. Faktiskt, vid ett tillfälle hade Zaragoza begått 20 fouls, och Villarreal bara två. Rossi fick hemmalagets enda gula kort innan hans lag gett bort en enda frispark, och det lyckades han med genom att stanna upp helt när han skulle slå en straff.

Men nu går jag händelserna i förväg. Det var faktiskt de vitklädda gästerna som tog ledningen, precis som Villarreal trodde att de fått grepp om matchen. Luis García tar sikte på straffområdet, accelererar förbi en motståndare och spelar en passning i sidled till Meira. Portugisen slår en vacker lobbpassning i retur som García tar ner med bröstet innan han, trots en ganska dålig vinkel, skjuter bollen förbi Diego López och in i Villarreals målbur. Ett riktigt snyggt mål och 1-0 till Zaragoza!

Men lyckan lever inte länge för de mycket få tillresta bortafansen. Strax efter avspark ordnar Rossi en hörna, och efter det ytterligare en. Och sedan menar domaren att det är orättvist om ubåtarna inte får göra mål de också, och signalerar för en (för oss andra) oförklarlig straff som Rossi ska ta hand om.

Han gör det bra. Och inte bara en, utan två gånger. Första straffen är Roberto nära att ta, men eftersom Rossi stannade till i sin ansats går straffen om, dessutom får han ett gult kort. Kommentatorn menar att detta gula kort ”är ett sådant gult kort som delas ut när domaren börjar förstå att han tagit fel beslut.”

”Heja Robban och ribban”, sa jag första gången Rossi lade bollen på straffpunkten. Andra gången är italienaren iskall och lobbar bollen via just ribban och in i mål, och det uppenbart att Zaragoza glömde turen hemma i Aragonien. Roberto blir naturligtvis sur över att han lurats, och lär ha sagt ett par väl valda ord till målgöraren, som knappast kunde bry sig mindre. Just då, i alla fall. 1-1 och kvitterat av Villarreal!

Villarreal ökar tempot igen och vill nog gärna ta ledningen innan halvtid, men en väl spelad långboll och en mexikan blir till grus i maskineriet för dem. Det är Barrera som springer sig fri på högerkanten, återigen på en kontring, och får en underbar passning i en helt fri yta. Av bara farten lyckas han hålla undan sin försvarare och lägga bollen i mål bakom Diego López. 2-1 och Zaragoza återtar ledningen!

Bara någon minut därefter blåser domaren för halvtid. Så fick han åtminstone ett beslut rätt.

Andra halvlek inleder hemmalaget med att omgående skapa farligheter. Cani skjuter långt över från ungefär tre meters håll, Roberto reflexräddar en Musacchionick från kort håll, och Catalá dribblar sig igenom försvaret och kommer fri, men Roberto är, som alltid, på rätt plats och räddad.

Aguirre känner att något måste göras, och tar ut Lafita, och sätter in Ruben Micael, som absolut inte imponerat på mig hittills. Varför jag är lite kritisk mot bytet, och hellre hade sett Juan Carlos på planen.

Jag får åtminstone delvis rätt. Micael skjuter dryga fyrtio meter över efter att Barrera spelat fram honom i Villarreals straffområde, han skjuter på en back, och efter det rakt på Diego López, och nästa inlägg från Barrera får han inte ens röra innan det rensas av Mussachio. Hade Micael varit anfallare hade han spelat i division tre, eller åtminstone suttit på bänken.

Men att ta in honom var inte ett offensivt byte från Aguirres sida, han ville få ordning på mittfältet. Och kudos till mexikanaren, för strax efter bytet (och innan alla Micaels missar) upphör Villarreals belägring.

Den pressade hemmatränaren Garrido förstår att även han måste göra något, hans lag ligger ju trots allt under. Så han tar ut mittbacken Zapata och sätter in unge offensiva mittfältaren Hernán Pérez, som han hoppas ska kunna uträtta något. Det kommer han att göra, men det tar ett tag.

Innan dess har Ponzio ett riktigt bra läge. Hemmaförsvaret rensar halvhjärtat och Ponzio, som kommer i en andravåg, tvekar inte en sekund utan drar till bollen på volley. Den få en fin båge, men är lite väl låg, och inga problem för målvakten. Några meter högre/längre och det hade varit en kandidat till säsongens mål, helt klart.

Dessutom trappas Roberto-Rossi-konflikten upp lite efter de ord som utbyttes efter italienarens första mål. Han är överallt och anstränger sig hårt för att göra ytterligare ett, men Roberto är omutbar; en gigant. Rossi har ett riktigt bra avslut från bara några meters håll, men Roberto styr ut bollen till hörna. Hörnan blir tilltrasslad, men till slut hittar bollen fram till - just det, Rossi - vid bortre stolpen, helt fri. Avslutet är dock inte hundraprocentigt och går utanför, efter att de yttersta fibrerna på Robertos målvaktshandskar möjligtvis nuddat bollen, men det blir ingen hörna för Villarreal.

Domaren, Del Cerro Grande, tycker plötsligt att han stått för lite i rampljuset (trots att han gjort sitt bästa för att stå i vägen för allt och alla utanför Zaragozas straffområde), och visar Lanzaro dennes andra gula kort, som var väldigt, väldigt hårt dömt. Han blåste åtminstone inte för en andra straff, då Villarrealspelaren slängde sig ända in i Zaragozas straffområde.

Frisparken, en meter utanför straffområdet, slås av Rossi och räddas av ni-vet-vem.

Efter att Lanzaro försvunnit ut till omklädningsrummet tvingas Zaragoza rikta in sig på försvar. Att båda mexikanarna dessutom hinner få kramp innan matchen är över känns inte betryggande, särskilt som Barrera tvingas bytas ut mot Zuculini.

Villarreal känner såklart att de har möjlighet att kvittera, och gör naturligtvis det också. Helt regelrätt, till och med. En hörna slås väldigt okomplicerat rakt mot straffpunkten, där inbytte Hernán Pérez nickar in bollen i mål. Och Lanzaros utvisning är ingen ursäkt för att inte markera alla spelarna i det egna straffområdet. Ponzio uppfattar vad som håller på att hända på en millisekund, men hinner ändå inte fram innan Pérez nickar in bollen, precis under ribban. 2-2 och kvitterat för andra gången!

Med ett sista ryck skrämmer Zaragoza hemmalaget när Zuculini tar sig runt sin försvarare på vänsterkanten och spelar in till Postiga, som stöter bollen en eller två centimeter utanför den närmsta stolpen. Mycket synd.

Rossi snor kort därefter åt sig en boll strax utanför Zaragozas straffområde och avlossar ett skott, men Roberto, som gett sig den på att inte släppa in några fler från Rossi (och därmed låta honom gå om Forlán som bäste Villarreal-målskytten) står ivägen.

Sista missen står ändå domaren för. När nittio minuter gått fortsättare han bara att jogga omkring, utan en tanke på allt vad tilläggstid heter. Efter fyra minuter tittar han, antagligen av misstag, på sitt armbandsur och tänker att ”Hoppsan, nu är ju klockan snart åtta”, och så säger att åt spelarna att det räcker.

Matchen slutar alltså 2-2, och lagen, som redan innan matchen låg på samma poäng, delar på potten i denna match.

Aguirre sa i veckan att han gillade något Roberto sagt, nämligen att ”varje match vi gjort har varit bättre än den förra.” Det motsatta verkar gälla domarna, skulle jag vilja påstå. Men han har ändå rätt, Roberto. Även om Villarreal har mest bollinnehav, flest skott och oftast styr spelet, är det Zaragoza som är farligast, och som ”borde” vunnit. Sådant kan man inte diskutera utan att diskutera öde och determinism osv., och det har jag inte plats för här, men jag menar i den generella rättvisan, till vilken många tycker om att referera.

Men nu blev det som det blev, och vi kan i alla fall konstatera att om inte FIFA drar av sex poäng för Matuzalem-affären (vilket de inte kommer att göra), så har domarna redan gjort sitt bästa för att se till att så blir fallet.

Förra året gav tidningen Marca en nolla i betyg till domaren vid endast tre tillfällen. Vid samtliga tillfällen spelade Zaragoza. Ikväll fick Carlos Del Cerro Grande en etta. Och till skillnad från vad han själv kanske tror, så var det inte för att han var bäst på plan. Tvärtom, faktiskt.

Matchstatistik:
(Villarreal - Real Zaragoza)
Bollinnehav: 62 - 38
Skott: 15/23 - 9/14
Gula kort: 1 - 5 (om man räknar Lanzaros båda gula)
Röda kort: 0 - 1
Hörnor: 13 - 4

Mål: 0-1 Luis García (35’), 1-1 Rossi (str. 41’), 1-2 Barrera (45’), 2-2 Pérez (84’)

Varningar: Juárez (24'), Lanzaro (27'), Rossi (40'), Paredes (66'), Lanzaro (#2, 80'), Roberto (90')

Joel Olsson2011-10-01 22:32:25
Author

Fler artiklar om Zaragoza