Zaragoza - Barcelona: 0-2

Kvällens spektakel på La Romareda bjöd på två utvisningar, för omväxlnings skull. En idiot och en hjälte. Två mål fick vi också. I röven.

Det var en dag på jobbet för Barcelona. Det var det för Zaragoza också. Gästerna vann, egentligen utan några större problem. Och vi förlorade. Igen. Utan några större problem.
Samtidigt vann lillebror Huesca borta mot Barca B.
Det är till Huesca vi skickar våra "avlagda" spelare och våra ynglingar. Just saying.

José Aurelio Gay har tills han envist och kanske stolt också korsat den naiva idiotens, romantikerns, osynliga linje hängt fast vid sitt älskade 4-2-3-1.
Match efter match efter match.
Förlust efter oavgjort till förlust.
Idag bestämde han sig för att göra en förändring.
Det handlade inte om två anfallare som vi så länge efterfrågat. Nej, det handlade om fem backar. In med Diogo, Jarosik, Contini, Lanzaro och Obradovic.
Det fungerade egentligen inte dåligt.
Det var bara inte bra heller.

I tio minuter spelade Zaragoza nära något som liknade gynnsamt. Lite smart, vi lyckades pressa Barcelona.
Hade Braulio tagit med sig kylan från Bilbao tillbaka hem till La Romareda hade han gjort mål i den nittonde minuten men det gjorde han inte. En riktigt fin passning från Lafita ställde honom fri, men han kunde till skillnad från föregående helg inte hålla nerverna under kontroll. Han sköt för fort, avslutet blev ett mediokert sådant och sen tog Barcelona över.
Helt och hållet.
Även om vi försvarade oss över förväntan.
Det är inte försvara oss vi ska göra, särksilt inte hemma. Vi ska våga kliva fram, bekänna färg och föra. Visa att La Romareda, som för bara några år sedan var en skräckarena att resa till, är vår och ingen annans. Vi måste återkräva den.

I den tjugofemte minuten var bollinnehavet till 81% gästernas. Den enda klena trösten för ett hjärta så förtvivlat trött tordes var den bittra skadeglädjen. Har man ett åttioenprocentigt övertag är det bara dåligt att inte ha gjort några mål.
Så tänkte jag.
Det funkade inte.
Allt jag kände var en bedrövad undran; var är Zaragoza?
Älskade Zaragoza, som såg marken öppna sig under deras fötter mot Málaga och vi har inte fallit färdigt än. Det var en djupare avgrund än vad den tycktes vid första anblick och den kan inte resa sig som fortfarande faller.
Nu måste något hända.
Uppifrån.
Agapito måste kasta ner sin förbannade livlina och vi måste ta den för vi har inget val.

Med nästan en halvtimme avverkad minuten får Villa till synes från ingenstans iväg ett skott som tvingar Doblas till en spontanräddning. Det är inte första gången den här kvällen som Toni räddar oss från ett tidigare nederlag än nödvändigt.
Doblas är en av Zaragozas bästa den här kvällen tillsammans med Lafita och Jarosik. Och någonstans då och då flämtar det till i kolet vars kemiska förkortning är ZGZ och en gnista hopp kan urskönjas, det värmer till en början men sen svider det.
Som i minut 31, då Jarosik var ganska nära att nicka in en hörna ypperligt slagen av Lafita. Vi är inte många zaragocistyas i Sverige, men i oss som finns svider det och det skär. Alla dessa nästanchanser och aldrig går det.

Lite drygt tio minuter senare tog Barcelona ledningen. Jag trodde nästan vi skulle hålla ut första halvlek efter att Alves försökt göra något svårt och snyggt av en möjlighet som borde varit enkelt och misslyckats.
Men nej.
Samtliga Zaragozaförsvarare beslutade sig för att markera Villa. De hängde som i en klase kring honom och ändå fick han iväg en utmärkt passning till en givetvis helt fri Leo Messi. Doblas var chanslös den gången.

1-0 i halvtid mot FC Barcelona.
Det var många som väntat sig mer, särskilt av Barcelona.
Jag hade väntat mig mer om Zaragoza.

Andra halvlek var en enda lång andefattig vandring i ett rum utan syre. Barcelona spelade inte bra och Zaragoza spelade inte alls.
Någonstans fick bristen på luft det att slå slint i huvudet på Leo Ponzio och han gav Dani Alves en örfil.
Alves föll ihop, som hade han blivit skjuten.
Det var inte en filmning. Ponzio klappade till honom. Men att se honom ligga och våndas i dödsplågor var bara genant.
Och visst ska Leo veta bättre, på så många plan ska han veta bättre. Ibland kan det räcka med att gå för nära Alves och gestikulera för att han ska falla. Vad händer inte då om man dessutom rör honom?
I veckan diskuterade jag Zaragozas kaptener med en jag känner. Jag sa att Gabi och Jorge är bra ledare, de är intelligenta och i omklädningsrummet ser man upp till dem. Ponzio, sa jag, är inte intelligent. Han är bara tredjekapten för att han varit med så länge. (Det här är hans sjunde säsong i Zaragoza.)
Att han inte är intelligent såg vi tydligt idag.
I ett så utsatt läge som det vi befinner oss i väljer han medvetet att vålla oss en större skada än någonsin någon motståndare kan göra, om de så gör fem mål på 34 minuter.
Han sviker laget.
Inför fansen på La Romareda.
Ponzio blev så den tredje spelaren att visas ut på lika många matcher.

Gay tar ut en för kvällen ganska beklaglig Ander och ersätter honom med Jorge Lopez. Contini får också gå så att Marco Perez kan komma in.
Precis som i fallet mot Athletic blir Zaragoza ett annat lag när Jorge är på planen. Han har karaktär.
Jorge sparkar igång de andra, vägrar acceptera den håglösa intsällningen.
Han sparkar en boll i magen på en färskt bensaxad Dani Alves. Som hämnd. Bara för att visa att han till skillnad från Ponzio står upp för sina lagkamrater.
Ni kan fördöma det bäst fan ni vill men jag tycker han gjorde helt rätt. Och låg man och dog i fem minter kan man gott få lite ont på riktigt också, en stund.
Ingen skada skedd.

I den 66' minuten gör Leo Messi matchens sista mål efter att Doblas gjort en jätteräddning på Keitas skott. Jarosik misslyckas med rensningen och bollen hamnar hos den lilla argentinaren som så sällan gör några misstag.
Målet kan inte Toni lastas för.

Vi hann med ytterligare en utvisning. Nayim fick frispel då Pedro filmade och Braulio blev varnad. Jag gör inte som Gay, jag skyller inte på domaren, men visst tog han ett par märkliga beslut under matchens gång. Det kommer med licensen i Spanien. Zaragoza fick för få frisparkar med sig, några för många mot sig men det var aldrig avgörande.
När Nayim återigen fick se en Barcelonaspelare segna ner i gräset och vrida på sig i krämpor fick han nog. Det rann över. Braulios varning var dessutom inte skälig. Ponzios utvisning var riktig, men inte Braulios varning och någon gång rinner bägaren över.
Att se Nayim som en av få som orkar stå upp för Zaragoza ställa sig upp och få nog var uppfriskande. Det spelar ingen roll att han visades ut.
Det var för en god sak. Ponzio gav laget en smäll över käften och Nayim tog den, för oss.

- Perez Lasa tog tydlig ställning mot oss, säger Gay på presskonferensen. Han brukar itne skylla ifrån sig men i det här skedet gör han vad som helst för att rikta ljuset åt annat håll.
Bort från honom.

Barcelona vann och jag rev sönder en tröja.
Att jag gjort det märkte jag först när matchen var slut.

På onsdag möter vi Real Betis i cupen. Vi måste vinna den matchen. Det här krossade laget måste få bevisa för sig själva det vi andra vet, det vi ser men inte de - att de kan.
Att vi kan.

Real Zaragoza: Toni D., Diogo, Contini (Marco Pérez, min. 61), Lanzaro, Jarosik, Obradovic, Gabi, Ponzio, Ander (Jorge López, min. 61), Braulio och Lafita (Boutahar, min. 75).

FC Barcelona: Valdés, Alves, Piqué, Puyol, Abidal, Keita, Busquets (Mascherano, min. 87), Iniesta (Thiago, min. 73), Pedro, Messi och Villa (Bojan, min. 76).

Målen: 0-1, Messi (min. 42) och 0-2, Messi (min. 61)

Domare: Miguel Ángel Pérez Lasa

Varningar, Real Zaragoza: Lanzaro (min. 26), Ponzio (min. 26), Gabi (min. 32), Lafita (min. 71) y Braulio (min. 86).

Utvisningar Zaragoza; Ponzio (46'). Det är inte ett andra gula han får utan ett rött direkt. Samma gäller Nayim i den 86' minuten.

Varning, Barcelona:Piqué

Aupa Zaragoza - nunca se rinde!