Alaves - Real Zaragoza 4-0
Inför den här matchen hade de inblandade lagen hållit nollan flera matcher i rad. Efteråt har ett av dem fortfarande det - men det är fel lag.
Jaha ja. Det här skulle vara styrkebeskedet, hade man ju lovat. Det här skulle vara en lugnande anvisning om att förra veckans uddlösa insats mot Sabadell var en tillfällighet och inget annat men så blev det inte.
Om något hopar sig frågetecknen efter kvällens drabbning på Mendizorroza: var det verkligen "särskilt smart" att börja peta i backlinjen? Är vi så beroende av Borja Borkas för att det ska hända något i offensivt straffområde att han inte kan få starta på bänk fastän han är småskadad? Lyssnade vi alla på fel sånger inför matchen, eller spelade vi rätt sånger fast i fel ordning?
Nå, det började på det sätt vi numera känner som det mest oroväckande tänkbara: Zaragoza var det bästa laget.
Vi skapade ett par halvchanser som om de förvaltats bättre hade "ändrat hela matchbilden" men nu gjorde de inte det. Nu slarvades de bort istället. Någon särskild skärpa stod inte att finna varken hos Borja eller Pedro då de pliktskyldigt men halvhjärtat försökte sig på göra hål på Alaves målvakt Manu Fdez. Jag vill skriva att han stod för en imponerande insats eller något i den stilen men det vore att ljuga. Han hade inte så mycket att göra.
För efter en "lovande" inledning sparkade Mario till en Alavesspelare (jag vet inte vem av dem) och borde kanske blivit utvisad men fick bara gult och efter detta första riktiga avbrott i matchen kom Zaragoza av sig helt. Jag vill inte skylla på det, men det var där genomklappningen startade, för det var efteråt Alaves tog över.
Man halkade omkring på den där regnskadade planen och ägnade sig mest åt att inte behålla bollen inom laget.
Slog den exempelvis ner i en klunga Zaragozaspelare som råkade befinna sig på samma två kvadratmetrar hade bollen mest samma effekt som den en räv har då hen bryter sig in i hönsgården: så fort hönsen blir medvetna om närvaron flyr de, åt alla håll.
Ett utmärkt exempel på flykt undan bollen resulterade i den 22 minuten i det första av kvällens fyra baklängesmål. Zaragozaspelarna skingrades halvt panikslagna när Alaves anföll, men Fernandez - kapten för kvällen - råkade komma emot bollen och för den som bara tittade "lite snabbt" kunde det ha sett ut som ett försök till undanröjning. Men det var det inte. Fernandez och bollen bara råkade krocka, och han var helt omedveten om resten av Universum, han hade ingen som helst koll på spelaren bakom honom. Så Fernandez puttade bort bollen och slappnade av och sekunden senare for den förbi honom och landade i nät bakom Bono som fick nöja sig med att hålla nollan i fem matcher och 22 minuter.
Zaragoza försökte ruska liv i sig själva, och "skapade" ett par chanser som aldrig blev farligare än att de utan större svårighet kunde avvärjas av vår egen Victor Laguardia, to add insult to injury.
Vid ett tillfälle (det här täcker in hela kvällen) kunde vi kvitterat men William, som spelade från start tillsammans med Borja, kunde inte behålla kylan utan tog i för president och fosterland, och sköt över.
Alaves hade gjort sin läxa. Borja var ständigt punktmarkerad, han kunde inte ta sig någon vart.
Och vi tvingades konstatera att en sak som i alla fall inte förändrats med den nya ledningen är det faktum att motståndaren alltid tar ledningen när Zaragoza börjar bäst. Ge oss hädanefter endast tveksamma inledningar och inget annat.
Går det bra eller går det som det brukar?
24 fruktansvärda sekunder in i andra halvlek gjorde Lanza Alaves andra mål efter en passning från Juanma som skar rakt igenom Zaragozaförsvaret, som friställde honom och landade precis vid hans fot. Bono var chanslös.
Borja försökte med ryggen mot Manu Fdez sig på en klack som om den gått in fått lov att krönas till årets mest ignoranta mål (det här menar jag på något sorts positivt sätt) men som nu bara var ignorant rakt igenom, och som ledde till att målvakten fick igång en kontring som blev 3-0 för hemmalaget.
4-0 hade kunnat hända minuterna efter, då Bono tappade bollen och föll baklänges in i mål, men en kommunikationsmiss mellan de båda potentiella målgörarna i Alaves tillät inhoppande Vallejo (han ersatte Mario, som fick sin häl sargad i mitten av första halvlek, eftersom det trots 4-0 var en ganska händelsefattig match tyckte bildproducenten om att visa bilder på den långa, blodiga rispan efter dobben som löpte längs med hans smalben och ner till fotsulan) att peta ut bollen till hörna.
Sedan lyckades Rico bli utvisad efter en riktig tanklös kapning. Roja directa. Min vän och jag började diskutera om ett tröstmål vore mer förnedrande eller om det skulle fungera som någon form av moralförstärkare, för jag var fortfarande i den 81 minuten väldigt säker på att Zaragoza skulle "rycka upp sig".
Men icke.
I den 89 minuten satte Toti punkt för matchen med sitt 4-0-mål.
Domaren ömkade inte Zaragoza tillräckligt för att skippa tilläggstiden. Tre minuter till försvann någonstans, i dunklet och kylan på Mendizorroza.
Alaves klättrar därmed upp från en 14:e till en 11:e plats i tabellen, och Zaragoza blir kvar på sjätteplaceringen, men nu är avståndet ner till Ponferradina och ickekvalplatserna plötsligt bara tre obekväma poäng eftersom de senare förstås gick och vann.
Alavés: Manu Fdez, Raúl, Rafa, Laguardia, Toti D. (Ion Vélez, min. 67), Barreiro, M. Lanza (Sergio Llanas, min. 77), Toribio, Medina, Jarosik y Juanma (Sangali, min. 54).
Real Zaragoza: Bono (Alcolea, min. 72), Mario (Vallejo, min. 45), Cabrera, Eldin, Borja (Natxo Insa, min. 62), Willian, Pedro, Fernández, Dorca, Ruiz de Galarreta y Rico.
Mål: 1-0, Toti D. (min. 22); 2-0, M. Lanza (min. 46); 3-0, Barreiro (min. 53); 4-0, Toti D. (min. 89).
Domare: Dámaso Arcediano Monescillo
Varningar, Alaves: Barreiro (min. 40).
Varningar, Real Zaragoza: Mario (min. 16) och Ruiz de Galarreta (min. 56). Utvisning efter rött direkt: Rico (min. 69).
