En ovanligare inledning
Då var det igång igen.
När jag åkte ner till La Romareda i somras för att säga hej då till Alberto Zapater var jag inte säker på att jag inte också skulle säga hej då till Zaragoza. Just då kändes allt så starkt, så stort, som någonting som aldrig kommer att hända igen och därför får allt annat att krympa och blekna.
Hur, tänkte jag, skulle något av det jag hädanefter kommer känna för Zaragoza alls kunna jämföras med den kvällen?
Det kommer det inte.
Men det jag i sorgens vilsenhet bland annat tappade bort då var det uppenbara: att det behöver det inte göra.
För det var Zapater och det andra är Zaragoza.
Det behövde gå ett tag.
Sorg kräver sin tid.
Jag lät mig vila från Zaragoza, sneglade som mest åt nyförvärven och dagarna gick och veckorna också och tillslut hade så många gått att det gått ett tag.
Jag läste.
Marc Aguado (Xavi Aguados son; klubblegendaren som spelade 13 säsonger i Zaragoza och vann Copa del Rey 93/93 och 00/01, och som var med och vann Cupvinnarcupen mot Arsenal 1995) är tillbaka i sin moderklubb eftr att ha varit utlånad till Andorra. Det här är ju något jag gillar!
Frances, Francho, Nieto, Ivan Azon - alla de egna startspelarna har skrivit på nya kontrakt trots en del bud. Men det här är ju också bra?
Man gjorde ett nummer av att värva turken Sinan Bakis. Jahopp.
Toni Moya, Maikel Mesa och den franska målvakten Poussin har också anslutit. Mollejo stannar ännu en säsong.
Uruguayanen Santiago Mouriño lånades in från Atletico Madrid.
- Jag har fått alla mina förstaval, sa Fran Escriba.
Och så spelade Zaragoza sin egen titelmatch, Trofeo Carlos Lapetra, som alltid kröner försäsongen.
För första gången någonsin mötte man inte ett annat spanskt lag - nej, man mötte FC Millionarios från Colombia. Del av bröderna Mas fotbollskonglomerat precis som vi och som cirkus Inter Miami.
Millionarios vann men jag undrar om Zaragoza förlorade? Förlorar "vi" mot "varandra" eller är det team bröderna Mas nu?
Det är en tanke som får en att tappa lusten om man dröjer vid den så det låter vi bli för nu.
För igår var det dags att sparka igång det som brukade heta LaLiga Smartbank men som numera går under LaLiga Hypermotion (vad avancerar man till när man avancerar, LaLiga SuperMegaHypermotion?).
Zaragoza tog emot Villarreal B - ett favoritmotstånd för de våra - hemma på La Romaredap och stämningen var hög och temperaturen var hög, 33 grader klockan 21:30.
Fran Escriba ställde upp sitt lag som a daaajmond:
Cristian Alvarez
Fran Gamez, Frances, Jair, Nieto
Francho, Marc Aguado
Maikel Mesa, Toni Moya, Sinan Bakis
Ivan Azon
Det... gick bra.
Det gick bra direkt.
Zaragoza inledde med att gå till attack genom en inbrytande Fran Gamez som spelade fram Maikel Mesa.
Lejonet markerar sitt revir, sa kommentatorn och jag skämdes lite för att jag tyckte att en så töntig kommentar kändes så bra.
Även om värmen snart smälte ner den initiala drivkraften tappade Zaragoza faktiskt aldrig kontrollen över matchen?
Det här känns som något helt nytt.
Jag försöker klura på vad det är för daaajmond Fran Escriba odlat fram i sitt labratorium under sommaren.
Det verkar som att han tänker bygga mycket på den offensiva mittfältaren Maikel Mesa ute till höger, med Moya som en hängbro mellan Bakis och Ivan Azon - för tittar man på hur de rör sig är det nästan alltid Mesa man söker, och han delegerar vidare.
Innan första halvlek var över skulle Zaragoza haft något för Zaragoza så unikt som fyra skott på mål, men Iker Alvarez i motståndarmålet hade med sig sin bättre tvättsvamp, han städade noggrant undan kr i kross och första halvlek slutade mållös.
Gästerna fick låna bollen lite grann i början på andra halvlek men förutom ett skott från Ontiveros som tvingade vår av Alvarezarna till en benparad man inte trodde honom om hände det inte så mycket där.
Ofta låg Villarreal B med hela laget nere i eget straffområde. Målsättningen de har är att stanna kvr i Segundan. De får ju inte gå upp om nu inte Villarreal skulle åka ur (hehe) så jag tror de tänkte att jamen en poäng i premiären är ju bra, zzz.
Det spelade ingen roll att de låg där nere och väntade ut slutsignalen när Zaragoza var så bra på återerövring av boll som de var igår - allt studsade mot Villarreal B tillbaka till Zaragoza som drog isär de gula mer och mer.
Ledningsmålet kom då Ivan Azon och Carlos Nieto, båda Zaragozasöner med allt vad det innebär, vägrade se en förlorad boll som förlorad. Azon hann ikapp den ute vid sidlinjen, skickade vidare till Nieto som (enligt instruktion eller instinkt?) sökte Mesa i mitten, och denna satte den lågt i Iker Alvarez högra hörn.
La Romareda exploderade såklart.
Vi är inte ovana vid att se Zaragoza vara "det bättre" laget men utan att få någon som helst utdelning för det så därför utlöste det här plötsliga målet (jag tyckte det såg "rörigt" ut, min kille tyckte det "var snyggt" och givetvis gav Fran Escriba honom mest rätt senare då han på presskonferensen efter match sa att inget av målen kom till av "en slump" eller på grund av att de andra "gjorde misstag") en eufori.
Sju minuter senare var det dags för Zaragoza att slå till igen. Återigen kom situationen efter att man kontrollerat spelet helt och stressat Villarreal Bs försvar till obeslutsamhet. Deras plan är bara bort med bollen. Någon passade hem till målvakten som ska skjuta men inte alls får en bra träff, utan bollen far lågt genom luften och plockas ner på volley av Francho som klipper till. 2-0.
Villarreal B hade ingen reaktion att sätta till.
Trots det blev jag nervös då kommentatorn redan i minut 85 (det är ALLDELES för tidigt för Zaragoza, och då skulle domaren ändå lägga på 7 minuter med) började prata om Zaragozas första vinst och att det här är året den slumrande jätten vaknat och reser sig.
Nu jinxar han det för oss tack så jävla mycket, muttrade jag och stressåt choklad fast jag inte ens tyckte det var gott.
Men nej.
Här kommer den märkligaste mening jag skrivit på år: Zaragoza vann stabilt och övertygande.
Efteråt sa Fran Escriba att han var mycket nöjd med insatsen, och att hade det inte varit för Iker Alvarez hade vi vunnit med ytterligare några måls marginal.
Av de senaste 10 säsongerna har Zaragoza inlett med kryss 6 gånger, förlorat 2 och med igår - vunnit 2.
På fredag är det återigen dags på La Romareda; då möter vi Valladolid.
