Från Det Nya Zaragoza till Fundación Zaragoza 2032
Agapito Iglesias drömde om att bygga ett storlag av klassiska Real Zaragoza men det gick inte så bra.
Ett sätt att etablera intresse är att äga prefixet klassisk och veta att använda det. Det är en beteckning som är avsedd att sprida ljus över ett objekt genom att minna om ett förflutet som i alla fall lite tillhör alla som hör talas om det, och eftersom det i alla fall lite tillhör alla är alla i alla fall lite inblandade. Den här känslan av delaktighet kan man effektivt förstärka genom kulturella referenser de alla som ingår i "vi" är bekanta med, och så börjar en relation växa fram. Även om man inte tycker om det klassiska tycker man något om det.
Real Zaragoza brukar i brist på enorma, imponerande sportsliga framgångar kalla sig ett klassiskt lag, och det kan de göra eftersom de varit med tillräckligt länge och då och då sprakat till uppe bland giganterna som en solkatt som bländar en och man kör av vägen. Med åren som gått har Real Zaragoza med jämna mellanrum setts och märkts av så pass att gemene man är bekanta med föreningen och går med på att tja, den kanske inte är EN STOR på det sättet Real Madrid är EN STOR klubb, men det är en klassisk en.
Och det klassiska är begärligt. Klassiska bilar, klassiska skönheter,, förstagångsupplagor av klassiska verk, klassiska lag. Att äga det visar att man är viktig eftersom det klassiska är viktigt och består av något som bara kan skapa sig själv: tid som gått. Det går inte att göra något nytt klassiskt, det blir det eller inte när ingen av de som skapade det finns kvar. Och det är därför industrimagnater som Agapito Iglesias hellre köper ett Real Zaragoza än ett Getafe.
Vi backar lite, till när milleniet var helt nytt, i alla fall enligt vår tideräkning - och till det som skulle bli "det Nya Real Zaragoza".
Efter att ha spenderat 24 år i rad i högsta divisionen degrades Real Zaragoza till Segunda säsongen 01/02. Året dessförinnan hade man förvisso haltat rejält, men kritikerna fick se sig tystade då man besegrade Celta Vigomed 3-1 i Copa del Rey-finalen för för femte gången kröntes till cupvinnare. Den här triumfen hängdes upp som en baldakin framför avgrunden och så rusade man. Sejouren i Segunda blev kort, och återtåget till Primera bekransades med en triumferande Copa del Rey-titel till: Zaragoza slog Real Madrid med 3-2 på Montjuic. 2004/05 vinner man Supercuptiteln mot Valencia efter att ha vänt 0-1 i första mötet hemma till 3-1 borta på Mestalla. Och 05/06 slår man ut först Atlético Madrid, sen Barcelona och så Real Madrid (med 6-1, fyra mål av Diego Miltio, två av Ewerthon) på sin väg till den elfte CdR-finalen i klubbens historia. Espanyol vinner med 4-1, men vad gör väl det. Baldakinen som hänger framför avgrunden har fått massa nya trådar, oj vad den skimrar där den hänger!
Den 25 maj 2006 säljer Alfonso Solans majoritetsaktieägarskapet till entreprenören och den flitiga Jerseyöbesökaren Agapito Iglesias, som ska göra det här uppstudsiga klassiska laget till EN STORKLUBB. Eduardo Bandrés lämnar sin post som finansminister i den autonoma regionen Aragon´s regering för att ta över som president i Agapito Iglesias Real Zaragoza - och nu ska här handlas! Inför kommande säsong köps en Aimar, en D'Alessandro, Sergio Fernandez, Juanfran, en Gerard Pique och en Carlos Diogo. Efter att ha flirtar med Champions League-placeringarna under stor del av säsongen slutar man sexa, vilket betyder UEFA-spel kommande år och vad kräver UEFA-spel om inte mer handlande.
Firma Iglesias-Bandres köper Ayala, de köper Matuzalem, Francisco Pavon, Lopez Vallejo, Peter Luccin, Ricardo Oliveira och två framtida lagkaptener; Gabi Fernandez och Javier Paredes. Särskilt köpandet av Matuzalem ska komma att påverka föreningen. Inte hans sportsliga prestationer. Kommer någon ihåg något Matuzalem gjorde i Real Zaragoza? Nej, Matuzalem hämtades från Shakhtar Donetsk som senare menar att brasilianaren alls inte hade tillstånd att lämna men gjorde det ändå och fick pengar svart av Agapito Iglesias, att uppgörelsen saknar legitimitet - och Real Zaragoza dras inför Uefa-domstol. Där fastslås att Shakhtar har rätt. Zaragoza straffas dels genom dryga böter (12 miljoner Euro) och dels genom att förbjudas spel i de närmast kommande två euroopaturneringar man lyckas kvala sig till. Men inget av det här vet någon nu. Man ser sin strålande baldakin och förväntningarna stiger. Vilken stjärnprakt den överströsslats med, är det guld eller paljetter man sytt fast?
2007, det ska bli Zaragozas år, det ser ju till och med blinda i Norrköping!
Det första som händer super-Zaragoza ute i Europa är att man sparkas ut ur UEFA-cupen av Aris Thessaloniki. Sen förlorar man de sju kommande ligamatcherna i bara farten och Victor Fernandez ersätts av Ander Garritano på tränarbänken. Garritano stannar i tio omgångar, drar fram det beprövade personliga-skäl-kortet han haft liggande i bröstfickan under emblemet, Javier Irrureta kommer in i ledarrummet och vänder och lämnar över till Manolo Villanova, som i alla fall vågar sitta med och föra Real Zaragoza raka vägen ner i Segunda tillsammans med den dyraste trupp klubben förfogat över.
Det faller guld eller om det är paljetter från baldakinen framför avgrunden och det blir lite skräpigt.
Nå hur kommer man ur en kris om inte genom att handla!
Agtapito Iglesias anställer Marcelino Garcia Toral som tränare. Han är relativt ung och oprövad i ämbetet, men det har börjat viskas om honom, han är "någon att räkna med" och själv vet han att någon att räkna med kan BLI någon om den gör något bra med, låt säga, ett klassiskt lag. Marcelino Garcia Toral blir den näst bäst betalda tränaren i hela Spanien. Bara Real Madrids Bernd Schuster lyfter en högre lön och Real Zaragoza dansar genom Segundan med sina stjärnor och är tillbaka i högsta divisionen bara en säsong senare. Klubben störtblöder pengar bakom sin fina baldakin
Det blir ett uselt återtåg. Interna konflikter följer med spelare och ledare ut på planen (man har tvingat bort Alberto Zapater!) och från november till januari vinner Zaragoza inte en enda match.
- Mitt jobb är prestationsbaserat, säger Marcelino Garcia Toral. Kan jag inte leverera kommer jag att gå.
Men han gör varken det ena eller andra utan sitter där med sitt förlorande lag och sin höga lön tills man tvingas avskeda honom och han får ett avgångsvederlag.
Ungdomstränaren och föredetta Zaragozaspelaren José Aurelio Gay tar över, tillsammans med Nayim och lyckas på ett sätt som inte skett varken förr eller senare (Zaragoza har 31 poäng upp till säkerheten i januari) rädda klubben kvar. Vi vill gärna tro att det har med "att känna färgerna" att göra. Ingen dyr meritsuktande uppkomling här inte, utan någon grå mus från stan med ett större engagemang för föreningen än för den egna karriären, ackompanjerad med en karismatisk sidekick. Det här blir ett nytt mönster. Zaragoza klarar sig med nöd och näppe ett par år till, tränarna avlöser varandra och det är en enorm omsättning i spelartruppen. Parallellt pågår rättstvisten med Shakthar Donetsk i Uefa-domstolen, en annan fejd med Deportivo La Coruña rasar i Spanien (gällande övergången av Angel Lafita) och Agapito Iglesias anklags för pengatvätt. Man har rusat mot den där baldakinen så länge nu, och nu springer man in i den opch ramlar rakt ner i avgrunden. 2013 störtar Zaragoza ner i Segunda division med en skuld på över 100 miljoner, försatta under tvångsförvaltning. Och vad är det de där kloka som vet saker brukar säga? Att det där du trodde var slutet egentligen är början?
I juli 2014 var det nära att allt tog slut. Då skulle Real Zaragza likvideras tyckte domstolen. Skulderna var för stora och det fanns inte en borgenär man var sams med och som kunde tänka sig att gå med på mildrare avbetalningskrav. Agapito Iglesias hade inte gjort sig känd som en som gjorde affärer på ett schysst sätt - men, han var fortfarande beredd att sälja om någon kunde tänka sig att ta över. Du får ett klassiskt lag och en skuld på 100 miljoner för den och den summan, vad säger du? Det här "erbjudandet" ekade såklart ut i världen, för vid den här tiden var det ganska a la mode att köpa lag för folk som gjort sig massa pengar på olja i Förenade Arabemiraten; och här verkade det finnas något - ett KLASSISKT LAG man kanske kunde köpa och förvandla från sammetsask till Fabrege-ägg. Det togs kontakter, men aktieägarna gillade inte riktigt tanken och fansen fullkomligt avskydde den. De föredrog upplösning. Man kan "börja om" hette det när de pratade, starta klubben på nytt.. Men man ville inte bli ännu ett köpelag, inte låta La Romareda bli en till arena som döps efter ett flygbolag eller en hotellkedja. (En fantastisk parodi på detta finns här.)
Real Zaragoza ville inte bli ett av de lagen bestämde man, man dog alltså hellre - och för tillfället tog den lokala domstolen över förvaltningen av klubben. Den bedömdes instabil, ville den verkligen hellre dö än "räddas"? En sådan självdestruktivitet (läs passion?) kräver tvångsvård bestämde man och så var den saken klar. Domstolen fortsatte att prata med tänkbara köpare (de stod inte på kö på samma sätt längre eftersom gruppen visat sig vara "problematisk" då den satte sig så på tvären - vem vill inte ha allt det där fina de rikedomarna kan erbjuda? Är de knäppa? En grupp trilskande lokalpatrioter från en stad bakom ett berg i en öken i norra Spanien som ska hålla på och ställa sig på tvären, är det verkligen för det vi dragit upp all olja ur haven? När människor inte älskar den som tagit på sig att frälsa dem tröttnar frälsaren snart.) Framtiden var oviss som det ligger i framtidens natur att vara, framtiden är bara sig själv Men en grupp lokala affärsmän (och gamla spelare) med "djup anknytning till Aragón" - det här var ett säljande argument, det kan man också tycka saker om - gick ihop och presenterade ett motsatsförslag: inga oljeshejker och inga mer superzatzningar. Vi ska göra något själva, inte köpa, inte köpas. Gruppen, som kallas Fundación Zaragoza 2032, bedömdes ha tillräckliga tillgångar och en tillräckligt genomarbetad "plan" för att ges möjligheten att försöka och så var projektet igång.
Den här gången köptes inga stjärnor för att elda upp Zaragoza ur Segunda, man satsade framför allt på de egna, man lånade in spelare som behövde "erfarenhet" och man började betala dem man var skyldig pengar.
Efter sju säsonger i Segunda (så länge har klubben aldrig legat där i ett streck) är man på väg tillbaka upp på allvar nu. Real Zaragoza tillhör av förklarliga skäl de som trycker hårt på att den här säsongen verkligen "ska spelas färdigt" och det har Tebas lovat att den ska.
Och kanske är det tid nu?
Tid att i alla fall ställa frågan om Fundacion Zaragoza 2032s fundament är solit nog, och håller för spel i högsta divisionen. Det vore fint om det var så.