Ljuset på ön
Zaragoza såg ut som ett enat lag med en plan de följde då de som första lag i år slog Tenerife hemma på Heliodoro Rodríguez López.
En av mina största fotbollsupplevelser hände på Tenerife utan att jag var där.
Det var januari 2010, och Real Zaragoza hade inte vunnit på tre månader.
Marcelino hade äntligen fått sparken och José Aurelio Gay tog över precis innan juluppehållet och förlorade sin första match med 6-1 borta på Santiago Bernabeu. Jag kommer ihåg Jorge Lopez ... ahem... reduceringsmål, 6-1-målet. Eller inte målet så mycket som Jorge Lopez efter målet, hur han liksom sket fullständigt i att han gjort mål, han såg nästan förbannad ut; han knöt ilsket ihop näven och sprang ner mot mitten och kunde inte det här bara vara över någon gång.
Efter några dagars julfirande tog Gay med sig laget på en liten mittförsäsong till Galicien och så var det dags för Tenerife borta.
Det började med att Tenerife tog ledningen direkt i andra halvlek.
När det var en kvart kvar fick Zaragoza straff, och Chupete Suazo (kommer någon ihåg honom, och kommer någon ihåg hur arga folk var på mig för att jag sa att han var rätt värdelös i Zaragoza fast han skulle komma som en stjärna, en Chiles Zlatan?!) gjorde 1-1. Och två minuter senare gjorde Adrian Colunga (åååh, honom ville vi förlänga och förlänga med!) 2-1.Angel Lafita satte punkt, 3-1, precis på slutet och jag kunde inte fatta vad som just hänt?
Vi hade inte vunnit sedan i oktober.
Det låter som något man bara säger, men det är det inte -jag kunde inte sluta le på en vecka.
Min kompis culen skrev: jag kan bli lite avundsjuk på dig när sånt här händer.
Att allt är så viktigt.
För honom var det bara att vinna CL eller slå Real Madrid som kunde framkalla något som liknade det jag kände efter Tenerife - Real Zaragoza 1-3.
Nu, inför Tenerife - Zaragoza tolv år senare - är allt både sämre och inte alls lika illa.
Vi har parkerat här nere i Segundan, och i år som (också) skulle bli året då det här ändrades på - särskilt med de nya rika ägarna och allt - och så kommer oktober och Zaragoza är närmare degradering än avancedmang, och här står uppe på galgen står nästa tränare med repet om nacken och hoppas ömsom att ingen ska öppna luckan, och ömsom att någon bara gör det nån gång så det blir slut på eländet!
Tenerife hade inte förlorat hemma än i år men nu kan de inte säga det längre.
För Carcedo gjorde det i sammanhanget enda vettiga: han satsade på defensiven och lyckades samtidigt vinna med fler mål än han gjort hittills som Zaragozatränare: hela två!
Han formade laget med en slags centraldefensiv treenighetsbacklinje med Petrovic i mitten och Alejandro Frances och Lluis Lopez på "kanterna". Jag vet inte om det här är en kod han knäckt eller om det var en ren tillfällighet, men laget såg väldig säkert ut i försvaret och det är det mycket olikt Zaragoza att göra.
Framför dem ställde Zaragoza upp ett femmannamittfält med Larra (som varit...rätt bra sedan han kom tillbaka efter att ha varit utlånad till Amorebieta förra säsongen?), Gabi Fuentes, Manu Molina, Jaume Grau och Valentin Vada.
På topp startade Giuliano Simeone och Mollejo.
Sett till matchinledningen verkade Carcedos plan vara att börja med att störa Tenerife genom små stötar här och där, samtidigt som man visade att det var "denfensiven som var det viktiga" och att Zaragoza inte skulle släppa igenom något här.
Några jättecanser hade inte Tenerife.
De kom aldrig närmare ledningen än ett klassiskt Cristian Alvarez-"ingripande" på ett chansskott från Ivan Romero.
Valentin Vadas 1-0 i den 23:e minuten var Zaragozas andra framstöt.
Det börjar med att Larra rycker fram på högerkanten och får in ett skott centralt som Molina klackar fram till Vada (som om han visste att Vada skulle stå precis där) som sätter den rätt i mål. Jag är partisk såklart men det är ett riktigt snyggt spelmål.
Och det är svårt att be om bättre utdelning med så få chanser.
Lägg därtill att ett motståndarlag skulle kapitulera komplett efter det, inför någon som leder med 1-0 efter två skott på 23 mminuter?
Det låter overkligt?
Lika overkligt som Tenerife januari 2010.
Halvleken spelades i alla fall klart och eftersom det verkade som att planen fungerade gjorde Carcedo inga förändringar i andra.
Här måste jag inflika: jag såg det jag såg av den här matchen på bet365s miniskärm, i sängen under täcket, febrig och snorig och allt jag gjorde var att försöka andas tyst, inte snora och hosta så att min bebis skulle vakna. Men lagom till andra halvlek gjorde han det ändå, och jag missade andra halvlek och kan inte säga något om den annat än vad den tekniska datan visar.
Att Valentin Vada gjorde 2-0 i den 67:e minuten och att tidningarna jämför hans 2-0-mål med något mål som Maradona tydligen gjort.
Jag har tittat på highlights, och det är Vada som fångar bollen på mitten och tråcklar sig igenom fem i Tenerifeförsvaret - och till synes säkert lägger bollen i bortre; det är roligt att tänka på att den här soloräden blev mål men inte situationen innan då Giuliano lyfte bollen över målvakten rätt in i stolpen - men målvakten tar bollen fast tappar den (nästan som en Cristian Alvarez!) och situationen lyckas ändå avstyras av försvararna medan Mollejo bara står där.
Jag tittar på 2-0-situationen flera gånger bara för att se hur och var Valentin Vada väljer att liksom accelerera när han ska ställa de fem försvararna och blir både imponerad och rörd. Det är vår spelare som gör det där!
Vidare berättar datan att Zapater kom in med kvarten kvar, liksom Daniel Lasure, som gjorde sina första minuter den här säsongen efter att ha missat hela förra eftersom han behandlades för prostatacancer.
Tenerife är en bra plats för Zaragoza.
Zaragoza såg inte - ser inte - ut som något utan idéer där.
Zaragoza på Tenerife ser mer ut som en stråle ljus som letar sig ner genom höstmolnen.
Men!
Det finns inget som säger att det fortsätter så, att vi fortsätter vara ljus när vi lämnar ön.
Nästa vecka är vi hemma på La Romareda igen och då kan vi lika gärna vara molnen som hopar sig över Carcedo som sväljer.