2021-11-04 19:00

Burgos - Zaragoza
0 - 1

Något konstigt hände

Efter en eon-lång kryss-period där Zaragoza varit det bättre laget valde vårt geni Juan Ignacio Martínez ikväll motsatt strategi. Det gav resultat.

Det började som en viskning i de november-löv som ännu inte tagit till sig oktobers sista suc-
nej, okej vi håller oss till matchen.
Att fastna i ett kaos som mot alla odds börjar uppträda strukruterat kan vara lika fascinerande som skräckingivande. Inget förbereder dig per definition på det osannolika, ingen kan sikta mot nio raka kryss och lyckas. Tippa på det tionde krysset och vindpusten sveper omkull spelbrädet. Vortexen som griper tag om resultatraden och lägger ut en perfekt nio matcher lång - - - - - - - - - resultatrad befriad från X eller V är bara där så länge man inte vågar titta. Det är en-
jaja, jag ska.

Real Zaragoza spelade sin första match för säsongen i rött. De spelade sin första match som historiska - inget annat spanskt lag har kryssat nio matcher i rad.
Det fyrkantiga Real Zaragoza ställde sina fyra kanter till trots ikväll upp med sitt sedvanligt undermåliga kantspel. De tre innermittfältarna Francho Serrano, Alberto Zapagoza/Zapater och Eguaras ackompanjerades även av den spelande yttermittfältaren Bermejo. Kanterna således övegivna sånär som på "ving"backen Chavarria i vänsterförsvaret och vikarierande mittbacken Frances med en mittbacks löpförmåga på högersidan.
Det skulle märkas att nånting saknades, nån grundläggande maskindel som gör att maskinen går i stå även på annat håll.
Real Zaragoza lade hela första halvlek att trots 3, eller 4, innermittfältare bli överspelade på mittplan genom de kanter man inte befolkat. Inte en enda period höll man i spelet, den enda "chans" man skapade var ett direktanfall av Frances som fick nog och bara slängde upp en boll på måfå till den ständigt löpande och för dagen startande egen-produkten Ivan Azon i anfallet, som efter en bra förstatouch bara skyfflar iväg bollen mot mål såsom en grävskopa driven av en praktikant skyfflar en skopa sand.

Burgos var också ganska risiga, men bättre. Det var en halvlek som inte skulle ha nåt mål, i en match som följde regler blev det också så. Dock utan hjälp från Burgos Juanma Garcia, som mötte en utnickad hörna med en hästspark som ingen på arenan hann utröna om den gått stolpe in, satt fast uppe krysset så som fotbollar ofta fastnar i trädkronor, eller om man inbillat sig skottet.
Det var stolpe-ut vi såg, ett ledningsmål hade varit mindre orättvist än för gästerna men visst låg det någorlunda i luften.
En skada man ådragit sig efter två månaders kryssande är att man inte längre bryr sig särskilt mycket om mål - frågan huruvida Zaragoza ska släppa in två innan man gör sina, eller om motståndarnas skott ska leta sig in, saknar helt enkelt spänning då vinsten eller förlusten aldrig har kryssets plot-armor och därför dör ut i nån anonym mellanakt.
Jag brydde mig knappt men pustade ut och konstaterade att kommentatorn för kvällen har rätt i att JIM, som gått och sparkat på kameror och annat i frustration, kommer uppskatta chansen att tala till sitt manskap.

Andra halvlek började med att Burgos vred på kranen och tidigt skaffade sig fyra hörnor. Fyra hörnor nickades med lätta undan men trenden var tydlig - Zaragoza var något bättre men sämre, det fullspäckade mittfältet överspelades konstant och jobbet Frances lade ner defensivt, förvisso på total bekostnad av vår offensiv - inte ett inlägg under hela matchen - räddade förmodligen kvällen. På sin kant sprang Chavarria och var konstant, aldrig bra men inte dålig, och där hände det desto mer.
Men det var en match där Zaragozas sämre spel trots allt kittlade. Efter att i merparten av dessa nio kryss, och i alla de fem senaste, varit smått överlägset och brutit ihop över poängtappen så sprang någon förmodligen runt och funderade över huruvida man borde, orkade eller ville vara bättre ikväll igen.
Det har ju bevisligen inte fungerat och med en tabellplats under nedflyttningsstrecket fanns inte längre tillräckligt att förlora.

Ingen av oss vet mer än att spelarna är som vi på många sätt, all professionalitet i världen ändrar inte på vissa grundläggande egenskaper hos människan, och att hjärnspökena ofta buar mer än publiken går ibland rentav att se.
Zapater och Eguaras spelade inte matchen, Francho sprang mer än de båda men stod också i anonymitetens trygga skugga. Förmodligen kunde de båda förstnämnda inte längre formulera sig, sätta ord på hopplösheten, och att ha låtit James spela vidare efter sin inspirerande start senast hade varit att föredra.

Andra halvlek led på utan ledning eller mål i matchen. Burgos trappade upp med ett antal harmlösa distansskott, i takt med att ben tröttnade sjönk Zaragoza och de krympta ytorna gjorde kanterna enklare att försvara. Gästernas anfall blev än mer sällsynta, mittfältet gav upp och alla verkade acceptera att Burgos ineffektivetet, 8 på 13, skulle säkerställa vårt La Decima - det tionde (raka krysset).
Burgos anföll, inget hos Zaragoza uppträde med riktig puls. I '72 kom bortalagets första byten, in sprang Borja Sainz och den snart hånbeskrattade Alvaro Gimenez, ut rusade Alberto Zapater och Ivan Azon. Båda favoriter, båda hopplösa ikväll.
Bytena gav viss energi i laget. Pötsligt visste Zaragoza inte riktigt hur Zaragoza skulle spela och då snubblade man på vassa kombinationer man tidigare vetat att undvika. Nano Mesa, som sprungit isolerad i 79 minuter, byttes ut mot Adrian. Burgos stod redo att göra mål, boll på boll vanns tillbaka och Pep Chavarria började få en tung kväll.
En bra Burgos-upprullning landade till slut hos Mumo, som i valet och kvalet mellan den enkla passningen till höger, kombinationsspelet eller bara avslut mitt framför mål på straffområdeslinjen, bara slog en höjdboll in mot bortre stolpen. Två undan-nickar senare hamnar båda lagen i den där livsavgörande närkampen där två spelare knuffar på bollen i varsin riktning för att fullfölja den fullskaliga attack hela laget just sålt sig på.
Den vinns av Francho Serrano, som efter 83 minuters slit gör den här kontringen så extremt enkel genom att bara accelerera ifrån precis alla och tvinga den samlade trebackslinjen som stannat framför hemmaborgen att falla och falla. Ett bollsläpp i rätt ögonblick, ett lika ABC-bollsläpp av Eguaras vidare ut på vänsterkanten, en skottfint och en halvsekunds frid i straffområdet - mer behövde inte ett lag som kryssat nio matcher i rad för att bereda plats för sitt 10:e.
Alvaro Gimenez har just gjort sitt första, viktigaste och snyggaste mål för klubben. Ett helt Real springer ut mot det som är Zaragoza på bortasektionen, Francho sparkar undan en reklamskylt och glädjen flyttar på en annan. Nånstans dånar Zapaters röst över arenan och allt det viktiga och sällsynta i världen ryms just därnere i hörnan på Estadio el Plantio.

Real Zaragoza med 0-1 med 7+tillägg kvar.
Det har inte gått hittills, Girona i '87, ledning i 94 minuters match tidigare i veckan mot Mirandés. Ingen förväntar sig något, ingen har spelat bra, och just därför går det.
Det tionde raka krysset kom inte. Ikväll. En livsavgörande vinst vrålas just nu ut i natten på väg hem mot Zaragoza, en krisande klubb är förlöst och en omtyckt JIM som okaraktäristiskt nog sett ut att vara på väg i bitar har fått plocka upp och sätta tillbaka åtminstone ett stödjeben.

Något konstigt hände. Burgos CF - Real Zaragoza: 0-1